September, 2008


30
Sep 08

Nyheter24 utmanar gamlingarna

Nu har gammelmedia i Sverige fått en framfusig utmanare på nätet i Nyheter24 som lanseras idag.
Så här skriver grundarna själva:

Vi har båda länge drömt om att skapa en nyhetssajt som är anpassad efter modern internetteknik och som tillfredsställer internetläsarnas behov på ett sätt som kvällstidningarnas webbutgåvor inte klarar av. Och därför startar vi i dag Nyheter24.se.
Nyheter24 är en bred nättabloid med nyheter (inrikes, utrikes, ekonomi), sport och nöje. Vi har byggt en sajt som vi själva vill besöka, en sajt som ger oss snabba och effektiva nyheter, roliga nöjesreportage och som tillfredställer våra högt ställda krav på en diger sportrapportering.
Hos oss hittar du de senaste, viktigaste och roligaste nyheterna paketerade på ett begripligt, lättillgängligt och spännande sätt. Det ska vara enkelt att hitta det du söker och få en bra uppdatering och överblick över dagens nyhetsflöde.

Första intrycket är positivt. På startsidan finns inga texter eller ingresser, alla puffar är bildpuffar med rubriker, och jag gillar att de vågar testa en modell vi inte är vana vid i Sverige, åtminstone inte när det gäller ren nyhetsförmedling. Det är för övrigt ett av problemen med webbsatsningar generellt, att de flesta stirrar sig blinda på hur andra gör och har svårt att tänja på gränserna.

Nyheter24 är lättöverskådlig och användarvänlig.
Men vad bygger den på? Jo – rewrites, sammanfattningar och länkar till andra sajter. Nyheter24 samlar det mesta och det bästa som publiceras på nätet och länkar friskt till källor och konkurrenter. Artiklarna är korta och ganska grunda men länkar tydligt till ursprungskällan, som förutom gammelmediasajter också är bloggar eller som här: Newsmill.

De använder sig också av TT som leverantör av nyheter, förutom de egna nyheterna som produceras.

Jag tror att Nyheter24 kan bli rätt populär bland läsarna, och hos de bloggare som ser en chans att kanske få en plats i rampljuset på sajten om de skriver något riktigt intressant. Den lär också fungera som en bra sammanfattning av dagens händelser för den som inte orkar surfa runt på för många ställen, men när det gäller den som vill ha mer än bara ytliga uppdateringar är jag tveksam.
Martin Jönsson är skeptisk, inte minst när det gäller de ekonomiska målen. Och med tanke på den optimism som Newsmill visat utan att hittills publicera en enda annons (?) är jag benägen att sälla mig till Jönssons skeptiscism.

PM Nilsson på Newsmill jämför Nyheter24 med Huffington Post, nyhetssajten som tar upp det mesta och bästa som skrivs runt om på internet och inte heller drar sig för att länka till andra sajter när de plockat nyheter från dem. En sajt som för övrigt nämndes både här och där när Newsmill lanserades för några veckor sedan.

Oavsett hur det går för Nyheter24 är konceptet intressant, och jag tycker att de som funderar på en redesign av sina gammelmediawebbar ska snegla lite på Nyheter24 och sno en del idéer. Att länka till bloggar och konkurrenter och använda sig av youtubeklipp för att illustrera sina nyheter tror jag stenhårt på. Vad jag däremot saknar hos uppstickaren är själ, och det tror jag kommer att vara ett av gammelmedias främsta konkurrensmedel i framtiden. Själen, den som sitter i ett väl inarbetat varumärke, ska inte underskattas. Särskilt inte när själen samsas med trovärdighet som i många fall tagit årtionden att bygga upp.

Axel Andén på Medievärlden har intervjuat grundarna Douglas Roos och Patrik Sandberg.

Uppdatering: Och som ett brev på posten, bara för att jag skrev att Newsmill inte har några annonser har de idag sålt sin första annons.
Vilket jag ändå tycker är lite lite och lite sent med tanke på hur länge Newsmill planerats och projekterats.

Uppdatering II: Vassa Eggen har gjort ett par intressanta reflektioner kring Nyheter24.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


28
Sep 08

Veckan som gått – vecka 39

I våras var det Play Rapport som var Public Service stora nyhet på webben.
Nu lanseras Play Prima, där tittaren kan se egenproducerad Drama i högupplöst bildkvalitet.

Det står helt klart att SVT fattat grejen. Det är nätet som är framtiden, finns man inte där är man körd. Och eftersom SVT dessutom slipper kravet som alla andra har på sig att tjäna pengar på sin produktion behöver de heller inte vara rädda för att inte kunna sälja webb… kanske är detta ytterligare ett steg mot att kunna kräva licenspengar också av dem som inte har en teveapprat i sitt hem?
Martin Jönsson kommenterar satsningen. Såklart.

Det här är lite intressant läsning utifrån vissas rädsla för att barns datoranvändande är av ondo. Jag tror precis som i artikeln att spelande, inte minst då det sker online, vidgar barnens vyer och väcker intresse för världen och samhället omkring dem, det tycker jag mig se på mina egna dataspelande söner. Och de datorspelande barnen som är sociala online och använder datorn för att söka information och lära känna omvärlden kommer att fortsätta göra det via datorn.

Washington Post tänker börja länka till det mest relevanta som publiceras om politik, även till konkurrerande massmedier. Allt för att ge läsarna en heltäckande bild. Heja!

Så här skriver branschtidningen Editor & Publisher:

The idea behind the Political Browser, expected to start Monday, is to brief political junkies on the top “must reads” of the day, from an article on a scandal to a humorous video making the rounds on Google Inc.’s YouTube.

Encouraging readers to leave one’s own Web site to find more content was unthinkable not long ago. But traditional news organizations including the Post have started breaking down their “walled garden” mentality in the past few years.

Hela Sveriges onlinevideoevangelist nummer ett, Björn Falkevik, delar med sig av sitt onlinepubliceringsschema. Ta en titt och åt dig inspireras!

Ny teknik och nya kanaler slår inte ut allt gammalt. Det är roande att läsa att Stan Schroeder på Mashable har börjat köpa skivor, för att ha något kvar som är kul om några år.

Annan roande läsning är när Elisabeth Bäck använder sin blogg för att be kommunen rensa bort råttorna ur Västerås.

Isobel Hadley-Kamptz har skrivit på Newsmill angående Rapports ursäkt till Carl Bildt:

För det är som bloggare Bildt vunnit mot SVT, inte som utrikesminister. Hade han suttit innanför de blekgula väggarna på Arvfurstens palats hade han kunnat gnälla bäst han ville om den osakliga vinklingen, SVT hade sannolikt inte ändrat sig ändå. Med sin öppna kanal ut i offentligheten kunde Bildt däremot omedelbart ge sin bild av vad han egentligen sagt och tvinga Rapport till reträtt.

Martin Jönsson skriver också, med ungefär samma vinkel:

På den gamla 1.0-tiden då medierna hade tolkningsföreträde hade det varit SVT:s version som gällt. Bildt hade kunnat bråka om detta med SVT och eventuellt i konkurrerande medier, men dels hade det varit svårt att få rätt, dels hade publiken haft begränsade möjligheter att göra en egen bedömning.

I den interaktiva webb 2.0-världen finns det hela tiden möjlighet till second opinions och direktkommunikation med läsarna. Det går att påtala fel, detaljgranska uppgifter, bedriva kampanj och komma med avvikande uppfattningar, oavsett om man är direkt berörd eller bara en engagerad läsare.

Carl Bildt har, ända sedan han lanserade sin blogg, utnyttjat det maximalt. Det har också kändisar som Niklas Strömstedt eller personer som oförskyllt hamnat i mediernas epicentrum, som Englas mamma, börjat göra. Då blir det svårare att ha löpsedlar som säger sig veta hur det är; när alla kan gå direkt till den omskrivna källan och få deras version.

Fokus Jonatan Fried skriver ocksåom saken.

JK tar inte upp anmälan om förtal som The Pirate Bay gjort mot TV4 och TT. Journalisten skriver:

JK konstaterar i sitt beslut att ett företag, eller dess talesman inte kan bli förtalade.
” Det krävs således att en enskild person kan anses utpekad till följd av ett visst uttalande för att det ska kunna vara fråga om ett förtals- eller förolämpningsbrott.” skriver JK.
Peter Sunde hade i sin anmälan också anmält TV4 och TT för att han efter deras påstående blivit hotad. Det blir polisens uppgift att utreda vidare, skriver JK.

Miriam Olsson på Internetworld har skrivit en läsvärd artikel om transparens.

På Online PR har Stefan Deak skrivit en text där han ger tips gällande korslänkande.

Emanuel Sidea skriver att Journalistrollen måste omedfinieras. Jag säger inte emot.

Det hela handlar om vad ska journalister göra, när allt kan googlas? Och vad är ett avslöjande, när det möjligen redan har bloggats? Det går att spinna vidare än mera, men jag tror ni förstår vad jag menar.
Journalisters uppgift och roll i samhället är under förändring. Därför tror jag att varje journalist måste föra en diskussion med sig själv, omdefinera sin roll, gärna offentligt och allra helst deklarera sin trossats.

Förra veckan skrev Emanuel Karlsten en postning i sin blogg på Dagen.se som uppenbarligen var mycket provocerande för många av tidningens läsare.
Sofia har i inlägget “Från Betnér till Ulf Ekman. Och så Siewert.” funderat vidare över bloggens betydelse i den offentliga debatten och om hur den i det här fallet förändrar frikyrkorörelsen och deras tolkningsföreträde inför sina medlemmar.

Mkt Media, det utvecklingsbolag som ägs gemensamt av Stampen, MittMedia och Eskilstunakuriren satsar 60 miljoner på publiceringsystemet Polopoly. Själv är jag mest nyfiken på Bambuserlösningen.

Det hyperlokala har vi skrivit om tidigare. Nu har det talats om på IFRA. Mer från IFRA här. Och i Sydsvenskan Digitala mediers Reseblogg.

För den som trodde att den typiska bloggaren är en ung tjej som bloggar om vad hon har på sig avslöjar Technorati att så inte är fallet. Mindpark har översatt det väsentliga här:

Första delen av rapporten “ Who are the Bloggers?” tittar på demografin i bloggosfären, som kön, ålder och sysselsättning. När det gäller åldern visar Technoratis undersökning att 50 procent av bloggarna är 35 år eller äldre. Den största åldersgruppen är dock 25-34 åringar som utgör en dryg tredjedel av bloggosfären.

Daniel uttrycker utifrån ovan nämnda rapportbloggartvivel på Inkonsekvens.

New York Times har i veckan öppnat tidigare Betatesten TimesPeople.

Mashable skriver:

All members will have profile pages which will show their public activities as well as the activities of other network members and lists of people they follow and those that follow them just like on Twitter. They’ll also be able to sign up for RSS feeds with the latest activities of other users and sync their updates to their Facebook news feed through a TimesPeople application. There’s even a Digg-like section on the home page that shows all of the top NYTimes news items as voted by fellow TimesPeople members.

Jag har inte själv hunnit lyssna, men det kan tänkas vara intressant. P1 Publicerat om den kommersiella radions framtid.

Norska läsare är skeptiska mot nätjournalistiken.

- De enda som är ännu mer skeptiska är journalisterna själva, säger Arne Krumsvik till norska Journalisten.

Slutklämmen gör mig beklämd. För om journalisterna själva har den inställningen är det väldigt svårt att skapa trovärdighet gentemot läsarna. Problemet är inte journalistiken eller internet. Problemet är attityden. Lite mer om läsarvanor i vårt grannland finns att läsa här.

Svenskans Näringsliv kannibaliserar på E24. Ändå visar båda sajterna en trafikökning, och det måste väl ses som positivt..

För den som gillar upphovsrättshumor rekommenderar jag den här postningen av Jesper Åström hos Online PR.

EU-parlamentet har i veckan tagit ställning till en fet lunta om mediemångfalden, där bland annat förslaget om registrering av bloggare varit en stridsfråga. Parlamentet backade som tur är i frågan och vi an andas ut ett tag till gällande det. Martin Jönsson har skrivit om det här. Och Henrik Alexandersson som är den svenska bloggosfärens utsände i Bryssel skriver här.

Tidningsutgivarna har haft sin Lilla branschdag. Det är med glädje jag konstaterar att en stor del av dagen handlade om sociala medier. Medievärlden höll såklart koll under dagen. Och Anna Serner är duktig på att lista viktiga punkter. Också Elisabeth Bäck gillade Sara Öhrvalls idéer.

En del priser delades ut, DN På stan vann utmärkelsen Årets Dagstidning Digitala medier.

Årets Dagstidning och Årets Redaktion gick till Södermanlands Nyheter. Grattis!

Apsopå mikrobloggar och Twitter var det här lite kul att läsa, om Al Gore som lovat komma till Twitter. Och så sent som nu söndagkväll påbörjades den här diskussionen på Jaiku, om just nyhetsförmedling via mikrobloggar.

Sen har jag ägnat mig åt att försöka jämföra den lilla privata bloggen med en nyhetssajt, för att försöka hitta vad det är som gör att en person återvänder till en sajt om och om igen. Men det har jag gjort i min privata blogg, för att kunna ta hjälp av mina läsare där.
Tanken är att jag ska sammanfatta tankarna till ett inlägg här under veckan som kommer.

Reblog this post [with Zemanta]

26
Sep 08

Grattis Taffel

Taffel.se vann årets nättidskrift. En klart värdig vinnare. Viktigt för utveckling av det professionella bloggandet i Sverige. Och för ämnesbloggandet. Applåder från oss (jag Niclas på tåget mellan Sthlm och Borlänge)


25
Sep 08

Till vad ska man egentligen ha Twitter?

I USA är Twitter stort.
Det används av massmedia och av journalister för att sprida sina nyheter och för att snappa upp det som händer, eftersom Twitter oftast är den snabbaste kanalen för information vid större händelsenyheter, som exempelvis vid orkanen Gustav som vi nämnde både inför och efter dess framfart.

Men i Sverige går mikrobloggandet trögt. Få journalister vet ens vad det är, i varje fall de jag talar med. Några tidningar har en närvaro och pumpar ut rubriker, ett exempel är Aftonbladet som har tre (!) followers.

Men alltså. Skäms! Aftonbladet är fortfarande Sveriges största nyhetssajt. I alla diskussioner som förs i mediehusen om nya medier får Aftonbladet.se agera jämförelseobjekt och förebild, men faktiskt – Aftonbladets storhetstid som sådan är nog snart förbi.

För att fortsätta vara störst måste man också vara bäst och i dagens medielandskap också flexibel och det är inte längre AB som sätter normen för hur en svensk nyhetssajt ska vara.

Vad gör då Aftonbladet för fel?

Fel ett (och det är inte ett litet fel): De heter inte Aftonbladet på Twitter, utan Aftonblad1. Söker man på Aftonbladet hittar man den inte.

Fel två: Inte ens en vettig bild med logga har tidningen kostat på sig att ha ute på Twitter. Jag funderar nästan på om det är någon anarkistisk medarbetare som skapat användaren för att pumpa ut nyheter utan att det är sanktionerat uppifrån…

Varför skulle annars Aftonbladet.se ha endast tre followers? Till och med denna bloggen har fler…
Skapar man en användare måste den marknadsföras. Och man kan inte vara passiv på en mikroblogg, man måste vara aktiv och skaffa egna kontakter, följa några andra.

Bland andra svenska tidningar som finns på Twitter återfinns Dagen.se, med tio followers. Emanuel Karlsten förklarade lite skamset när jag intervjuade honom att det är en passiv användare som än så länge bara pumpar ut nyhetslänkar.
Expressen har en användare men man måste be om lov för att få bli en follower, och inga updates är publicerade.
Kan här finnas en strategi, en plan som man ännu inte satt i verket?

Att antalet followers till de olika mikrobloggarna är så få kan delvis förklaras med att Twitteranvändandet inte är så utbrett i Sverige. Men det räcker inte som ursäkt.

Faktiskt har stora tidningar som Aftonbladet och Expressen sådant inflytande att de med lite marknadsföring skulle kunna få massorna att börja använda mikrobloggtjänsterna, och det finns såklart en anledning att de inte gör det, men jag tror att de i längden förlorar på det.

Man behöver inte gå längre än till Norge för att hitta medier som har fungerande mikrobloggande, även om antalet personer som följer dem inte heller är sådär grymt imponerande i jämförelse med hur många träffar man får på de egna sajterna.

Reser vi över Atlanten hittar vi de som tar Twitter på allvar. New York Times har mängder av Twitteranvändare, man väljer allt efter intresse. Nyhetsbyrån Reuters har samma upplägg. Fler tidningar som använder Twitter kan du hitta här.

Utmärkt för den som vill hänga med men inte hinner surfa in överallt eller vill ha sin RSS-läsare översvämmad. Eller (när Twitter får ordning på SMS-tjänsten) ger möjligheten att få snabba nyheter, och förhoppningsvis kommentarer i sin mobil.

Axel Andén på Medievärlden skrev i senaste papperstidningen om mikrobloggar som verktyg för journalister. Han ringde upp mig och jag svarade just att det för att fungera måste finnas användare, och än så länge är underlaget i Sverige litet. Men som jag också skriver här – det finns ju inget som hindrar nyhetssajterna själva från att sprida ordet. Skapar man en Twitter-feed måste man ju på något sätt marknadsföra den och förklara vad det handlar om. Och dessutom söka upp och följa andra så att man får något tillbaks…

Tidningen Journalisten har en ny krönikör, Nanok Bie, och jag välkomnar honom. I sin senaste krönika som tyvärr bara finns på nätet skriver han just om Twitter som arbetsverktyg och förklarar pedagogiskt hur det går till. Jag hoppas att många läser den. Och jag hoppas att hans texter någon gång kan få plats även i Printupplagan, då flera av dem som bäst behöver läsa kanske aldrig surfar in på Journalisten.se.

Nanok tipsade också om ett användningsområde som var nytt även för mig:

Man kan också använda Twitter som ett intervjuverktyg mellan två registrerade användare. Det blir en ganska skön, dynamisk och snabb konversation än via vanlig chatt eller e-mail eftersom man är begränsad till 140 tecken per post. Eller så ber man folk gå in på en Twitter-sida och under tiden som intervjun pågår kan de skicka in frågor – som då också skapar en publik blogg (till skillnad från frågor inskickade via e-post).

Tja, kanske kan vara något? Men Nanok. Om du ska få någon trovärdighet när du lobbar för Twitter kanske du skulle uppdatera lite oftare? Kanske skaffa några fler kontakter?

För den som vill fördjupa sig mer i hur Twitter och andra sociala medier kan användas av journalister rekommenderar jag läsning hos Joanna Geary, reporter på Birmingham Post. Hon har en privat Twitteranvändare, och en jobbanvändare, exempel på hur det kan gå till när hon twittrar i jobbet finns här.

Igår lanserades en helt ny svensk mikrobloggtjänst. Bloggy.se. Jag har skrivit mer om den här, och Fredrik Wass har skrivit här. Kanske är det Bloggy som ska få svenskarna att upptäcka mikrobloggandet?

Om någon är intresserad är det bara att hojta i kommentarerna så kommer det en invite i mailen, så länge de räcker.

Slutligen: SSBD finns på Twitter, följ oss här. Vi har inte aktivt letat kontakter dock eftersom både jag och Niclas har egna användare. Såklart.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


25
Sep 08

Det nya debattklimatet

Expressen har startat en Opinionsblogg och en Kulturblogg. Inte på något vis revolutionerande, konkurrenterna har drivit motsvarande under lång tid. Svenskans ledarblogg är sedan länge en av Sveriges främsta politikbloggar, Helle Klein har bloggat på Aftonbladet i mer än två år och flera av de mindre tidningarnas ledarredaktörer bloggar.

Men bättre sent än aldrig, och ju fler som deltar i diskussionen på nätet desto livligare kommer debatten att bli. När fler politiska redaktörer och andra tidningschefer bloggar uppstår en ny och snabbare form av offentlig debatt. Inte minst när politikerna också bloggar och kommenterar vad som skrivs på ledarplats. Här och nu, direkt.

Så hur skiljer sig diskussionen på nätet från den på papper? Jag vill påstå att den skiljer sig radikalt på flera punkter.

Det första är att en text som publiceras på nätet sällan får lika många läsare som en text på papper. Men. Läsarna på nätet är rätt läsare. De som är intresserade, engagerade och bryr sig om ämnet. Och som kommenterar. Direkt på sajten, eller i egna bloggar. Den som skriver får på så sätt omedelbar respons, och mothugg. Mothugg som syns direkt i offentligheten.

Annars har ett av priviliegierna som skribent varit att det som inte blev särskilt bra kan man släppa och gå vidare, “I morgon kommer en ny tidning och den gamla åker i papperskorgen”. Det funkar inte så längre. Lika lite som man aldrig är bättre än sitt senaste alster. För på nätet lever texterna kvar, om de är relevanta och intressanta.

Det går inte att avfärda kommentarer eller blogginlägg på samma sätt som ett handskrivet brev eller mail till redaktionen, för då kommer man att ses som ignorant och också få kritik för att man inte kan stå för sina ord.

I förlängningen gör detta att det i allt högre grad blir allmänheten som styr debatten och diskussionen. Ämnen som engagerar kommer att leva sitt eget liv på nätet, medan de som känns trista och irrelevanta kommer att dö ut.

Dessutom – och det här tror jag mycket på – i Expressens nya ledarblogg finns länkar till konkurrenterna. Det gör att en trogen Expressenläsare inte behöver någon annan sida än just Expressen för att ta del av andra vinklar och ämnen, den som vill läsa ledare kan helt enkelt använda Expressen som startsida. Jag hoppas att länkningen kommer att vara generös också i postningarna.

Just detta med att länka till konkurrenter tror jag kommer att bli än viktigare för de mindre nyhetssajterna, om de vill behålla sina läsare och få dem att återvända. Om en lokal tidningssajt vill vara den naturliga startsidan för sina läsare måste de helt enkelt bjuda på länkar till andra delar av nätet,att bygga murar kring sitt egna fungerar inte, det gör snarare att folk försvinner när de hittar en bättre hub.

Nu ställer vi oss bara frågan när gamla draken DN ska våga ta steget. När ska de släppa sina debattörer och ledarskribenter fria i bloggar? När ska de våga öppna för kommentarer till debattartiklar och ledare? När ska Mats Bergstrand förstå att nyhetsförmedlingen via nätet inte handlar om doften av trycksvärta? Eller att e-papperet inte är ett vettigt alternativ? Varför släpa med en e-pappersskärm i portföljen när det går att läsa nyheter både i sin laptop och telefonen, och att man då dessutom kan hoppa från sajt till sajt, följa länkar och interagera? Varför, Mats Bergstrand, är du så rädd för interaktion?
(när inte ens frireligiösa ledare som Ulf Ekman är det?)

PM Nilsson på Newsmill har skrivit en postning om att göra nätet till politikskribenter och debattörers huvudsakliga plattform:

Ledar- och debattsidorna har också allt att vinna på att vara nätbaserade i första hand. Dels finns det ingen egentlig anledning att vänta med sina kommentarer till dagen efter då etermedier och bloggare är så mycket snabbare. Dels måste ledarredaktionerna stå starka i bloggosfären för att behålla sin roll som agendasättare och opinionsbildare.

Minns vad som hände när tv exploderade efter 1990. Också då var det många som sa att ledarsidorna skulle dö, men ledarskribenterna gjorde snabbt om sig till kvalificerade tv-kommentatorer och gjorde succé i sofforna.

Och det är ju så. Precis som då vänder sig åsiktsjournalistiken till människor. Vare sig det handlar om att informera, upplysa eller sprida propaganda. Allt är en del i den demokratiska ordningen som började med att samla folk på torget, där de faktiskt fanns och gick att nå. Idag är torgmöten inte nån bra idé om man vill nå ut med ett budskap. Internet är det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,