Veckan som gick – vecka 34

Den av svenska web2.0-eliten omhuldade mikrobloggtjänsten Jaiku har under veckan legat nere ett flertal gånger, och under gångna helgen har den varit helt stängd. Det har gett oss en del lärdomar – dels hur oerhört beroende vi gjort oss av en enda tjänst. Mycket av de diskussioner och de sociala nätverk som byggts har byggts runt de personer som rör sig i “jaikusfären”, och för många av oss har frånvaron av tjänsten upplevts som att bli hemlös.
Samtidigt har det inneburit att många börjat att testa nya tjänster och för en del av oss har det inneburit en ny känsla av “wow” att testa på och hitta saker som lätt blir otestade när man sitter lugnt i sin gamla invanda sfär.
Samma diskussion förs i den amerikanska sociala medie-sfären, men då runt Twitter och det faktum att tjänsten är väldigt ojämn vad gäller att hålla sig uppe (vilket fått Boy Genius att säga “Jaiku är det nya Twitter” dvs. nere mest jämt). Jason Calcanis (vars beslut att sluta blogga verkar gå sådär…) skriver en intressant jämförelse mellan Twitter och Friendfeed. Onekligen ska det bli intressant att se a) vad Jaiku kommer vara när det kommer upp igen efter en helgs bortavaro, b) vad de gamla sorternas mikrobloggar har att sätta emot de nya “lifestream”-tjänsterna.

SVT ska spara och nu ligger text-tv i riskzonen.
Jag blir häpen när jag läser att så många som 2 miljoner människor använder sig av text-tv varje dag. Personligen slutade jag med det för länge länge sen, och jag tror knappt mina barn vet vad det är. Det finns ju internet.

På tal om SVT så har UR en satsning som kallas Rum För Berättande, där man samlar användargenererade berättelser. Onekligen en mycket spännande satsning som tyvärr hamnat under radarn för många av oss kommunikatörer. Det hela handlar om att skapa filmer, kortfilmer som fungerar online. Exempelvis finns en mängd filmer som diskuterar media.

Helsingborgs Dagblad skär ner och satsar. Personalstyrkan krymper samtidigt som många miljoner satsas på nya medier. Vi kan inte låta bli att känna oss fundersamma. Nya medier sköter sig inte inte själva. Fortfarande, ja kanske i högre grad än förr, krävs människor som filtrerar och sammanställer, och fortfarande behövs riktiga journalister som tar fram de riktigt bra historierna. Så vi hoppas att några av de där miljonerna är pengar som ska betala journalister för att jobba med innehållet i de nya medierna.

Ofta blickar vi mot väster för att förutse kommande trender. Martin Jönsson har spanat på nyhetskonsumtionen och konstaterar att tidningsläsandet är rekordlågt samtidigt som läsandet av nyheter ökar på webben. Intressant att fundera över är att USA är så mycket mer segregerat än Sverige och därför är det inte helt lätt att översätta siffrorna och förvänta oss liknande utveckling. Internet är väldigt mycket större i Sverige än i USA. Papperstidningen i Sverige går antagligen mer och mer mot att vara en klassfråga, de rika betalar för att få tidningen i brevlådan, medan de mindre bemedlade i högre grad kommer att få sina nyheter via nätet. Gratistidningarna är antagligen en övergående trend. En annan möjlig framtidsvision är att papperstidningar är fördjupande som kommer ut när folk har tid att läsa dem, själva nyhetsförmedlingen sker via nätet förutom en mer lättsmält bred form som finns i diverse gratistidningar med skyhög packningsgrad.

Kontaktmannen har skrivit en rätt tänkvärd text om internettroll. I det här fallen troll som kommenterar i branschtidningarna Resumé och Dagens Media, men det finns en poäng som gäller alla forum på nätet. Folk dras till konflikter och diskussion. En debatt på låg nivå lockar pöbeln att läsa. Och – krångliga inloggningar för att få kommentera minskar lusten. Det ska vara enkelt att delta på nätet. Ingen vill väl ha en sajt helt nerlusad av troll, men det bör vara högt i tak och pajkastning ska inte helt föraktas som publikdragare om den begränsas i omfattning och kanske inte sker varenda dag.

Mildner skriver som vanligt väldigt pedagogiskt och bra om vad som engagerar människor. Han har kollat skillnaden mellan förstasidan på Knuff och Sydsvenskans pappersupplaga. Skillnaderna var påtagliga. Vilket inte betyder att tidningarna ska börja stirra sig blinda på vad bloggosfären håller på med. Anders Mildner:

“Knuff är ett bra redskap för att snabbt få veta vad bloggarna diskuterar. Men om man sysslar med att utveckla medier är man naturligtvis intresserad av mer än så. Frågan om var den egna journalistiska verksamheten står i förhållande till allmänheten har kanske aldrig varit så aktuell som nu – och möjligen har det heller aldrig varit så lätt att få reda på svaret.
Med detta menar jag inte att en redaktion nödvändigtvis behöver ha ett inställsamt förhållande till vad som skrivs i bloggosfärerna. Det kan ju vara precis tvärtom (och inom journalistiken är just detta ofta en sanning), det vill säga att den bevakning som verkligen behövs är den som görs minst.
Hur som helst – i en tämligen likriktad medievärld kommer den här sortens jämförelser att få allt större betydelse. Inte minst eftersom bilder av den här typen så snabbt kickar igång en diskussion om vems verklighet journalistiken egentligen skildrar.”

Vi älskar nätet. Mycket har sagts och skrivits om hur man kan följa de olympiska spelen på internet. Men när det verkligen händer något, som när Kallur rev häcken, då pallar inte de stora nyhetssajterna för trycket. Flera stycken gick ner när klickandet var som ivrigast, och svt gick miste om vad som annars kunde blivit deras besöksrekord.
Det sattes däremot på tisdagen när Stefan Holm hoppade lite mindre högt än vi hade önskat.

På tisdagen meddelades också att Martin Jönsson blir ny chef för svd.se. Grattis! En bättre ersättare för Bo Hedin kunde Svenskan knappast hittat. Tidigare chefredaktören Bo Hedin ska istället chefa över tidningens stora utvecklingsprojekt.
Journalisten skriver om det, liksom Medievärlden, som också frågat Martin hur han ska hinna med att samtidigt vara gästprofessor vid journalistutbildningen i Göteborg.

En annan nyhet är den att SvD ska börja samarbeta med Metro. De ska byta nyheter mellan varandras sajter.

Kristofer Björkman på Newsdesk tipsade om den här pikanta historien.
Den handlar om hur nyheten om ett bombhot mot ett varuhus spred sig med hjälp mikrobloggtjänsten Twitter.
De snabba nyhetsrapporteringarna hittar nya vägar. En utmaning för oss journalister, att lära oss ta del av och använda de nya kanalerna på bästa sätt. Folks beteenden förändras, och det snabbt. Det gäller att hänga med i svängarna.

Och så lite mer OS: Martin Jönsson har skrivit om webbteves frammarsch, som blivit påtaglig under de olympiska spelen.
Han gör också en intressant reflektion kring Svt:s eget sätt att hantera framgångarna på nätet:

“Och det är onekligen konstigt att SVT inte gör större affär av det. Istället håller de på att slå knut på sig själva i försöken att presentera den nya kanalstrategin för svenska folket, som om någon fortfarande brydde sig om kanaler i sitt tittande.”

I veckan har det också pågått en intressant diskussion om skillnaden mellan bloggare och journalister utifrån den här artikeln i Dagens Media om bloggare som tröttnat på PR-byråer som inte verkar ha riktig koll.
PR-byråerna svarar så här.
Kristofer Björkman på Newsdesk kommenterar det hela:

“I min värld så bör bloggare behandlas på samma sätt som en traditionell journalist, och vice versa – med sakkunnighet, respekt och tillit. Ingen skillnad.
Jag skulle vilja höra någon annan normalt funtad PR-konsult säga att det skulle vara “bättre att skjuta för brett än för smalt”. Jag skulle ha mycket svårt att tro att någon PR-konsult skulle anse att man “måste ha bättre koll på bloggar än på traditionella medier”/journalister, och att det inte skulle krävas “ett genuint intresse” när det gäller de traditionella medierna/journalisterna.”

Matti Palm, Greenhill relations, håller inte med Kristofer. Han menar istället att man inte behöver behandla journalister med samma respekt som bloggare.
Och Kristofer Björkman utvecklar sitt resonemang här.
Björn Mellstrand på JMW kommunikation kommenterar artikeln såhär.
Naturligtvis diskuterades ämnet också på Jaiku.

Newsmill, Sveriges nya debattsajt, har smygstartat och gjort reklam för sig genom att lägga ut debattinlägg i bloggen. Känns lovande. Martin Jönsson har tjuvkikat.

Det här ser ut att kunna bli ett intressant seminarium om FRA-debatten, anordnad av Twingly.

Så ett inlägg som visserligen är gammalt men läsvärt, och eftersom veckorapporteringen här legat nere över sommaren tipsar vi nu istället. Det är Fredrik Wass aka Bisonblog som funderar över de nya möjligheterna för vem som helst att komma till tals:

“Jag tror inte riktigt att det är så enkelt som att alla kan göra sig hörda via nätet. Det finns stora grupper i samhället som exkluderas när det skrivna ordet och vår retoriska förmåga är det som avgör genomslagskraften. Det stämmer att det är lättare att organisera människor och dessutom bygga opinion på kort tid via nätet. Däremot krävs det samma skills för den som sitter bakom spakarna som det gjort långt innan internet. Du måste kunna presentera din idé, vara retoriskt skicklig och dessutom anpassa kommunikationen till din tänkta målgrupp. Precis som vanligt alltså.”

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar
  • http://pr20.wordpress.com Kristofer Björkman

    Jag brukar säga att jag får 95% av all min information, förkovran och inspiration från bloggsfären eller liknande sociala kontexter på webben. Du är absolut en del av detta. Tack för intressant resumé och läsning.

  • Pingback: delade | Veckan som gick - vecka 34

  • http://blogg.hd.se/karlsson/ Sören Karlsson

    Om HD:s sparande och satsande kan man kanske säga följande:

    Sparandet består i princip av att avdelningarna (inklusive redaktionen) ska börja hålla sina budgetar för 2008. Mer dramatiskt än så är alltså inte det sparpaketet. Långsiktigt ska HD ha färre anställda idag, men hur långt vi kommer 2009 återstår att se – budgetprocessen börjar i höst.

    Att samtidigt satsa på hd.se är inget som vi tagit beslut om, men det kan alltså mycket väl bli så. Framtiden ligger på nätet och vi behöver jobba hårt med att skruva på affärsmodellen så att vi kan fortsätta öka antalet läsare och se till att intäkterna från den digitala sidan kommer loss på allvar.

    Att nya medier skulle “sköta sig själva” har vi aldrig trott. Det är därför HD Nya Medier har 20 anställda (mest journalister) och precis lyft in tre personer från annonsavdelningen i gruppen.

  • Pingback: The Pool » Blog Archive » Niclas Strandh: Veckan som gick - vecka 34 (via Jaiku)