Nyanserat subjektiva reportrar?

Daniel Olemyr skriver i bloggen Inkonsekvens om sportjournalistik. Och efterfrågar den nyanserat subjektiva journalistiken. Jag har varit lite inne på det här förut. Om framtidens journalistik. Vilken roll journalisten ska spela, eller i praktiken kommer att spela.

Kan och bör en journalist alltid vara objektiv? Eller bör man istället vara som Daniel säger nyanserat subjektiv?

Hans exempel om sportjournalistik är i och för sig lite missvisande, för är det något område idag där en reporter faktiskt får och också bör vara subjektiv så är det just inom idrotten. Efter ett derby mellan Modo Hockey och Timrå IK går det inte att ha samma artikel om matchen i både Örnsköldsviks Allehanda och Sundsvalls Tidning. Läsarna förväntar sig att den lokale reportern ska hålla på det egna laget. Simple as that. Utan att för den skull vara orättvis om det nu är så att det egna laget gjort bort sig.

Likaså förväntas bevakare av internationell idrott för svenska medier heja på Sverige så långt det är möjligt och rimligt. Så jo Daniel, visst går det att vara subjektivt nyanserad.

Frågan är om det kan översättas till något annat än sport och nöje? (Jo i nöjesjournalistiken vimlar det av subjektiva och till och med onyanserade reportrar, och det är också den typen av redan tidigare subjektiv journalistik som i allt högre utsträckning läggs ut på läsare och användare.)

Kan en kommunreporter vara subjektiv? Eller en kriminalreporter? Är de inte det redan, fast de låtsas objektiva? Ingen tror längre på att en journalist inte har någåt eget tyckande, frågan är bara hur mycket av det egna tyckandet som ska komma fram utan att tappa trovärdighet. Men också hur långt det går att försöka dölja när det ändå kryper fram mellan raderna, och minskar inte det snarare trovärdigheten?

Tidigare när “allt som stod i tidningen var sant” var det här inte ett problem för medierna. Men idag när nätläsare kommenterar och bloggare hugger direkt på en reporter som formulerat sig oklart eller för tydligt eller nånting där mitt emellan är det inte lika självklart. Idag finns kunniga läsare som kan hitta information på så många andra ställen än i tidningen och då är frågan om objektiviteten ens är lika viktig som förr när morgontidningen kanske var enda källan till en vis typ av information och nyheter?

Jag har inte svaret. Jag vet inte var gränsen ska dras. Men jag tror ganska säkert att medieanvändarna kan ta reportrar med egna åsikter, under förutsättning att man gör klart var gränsen går mellan vad som är den egna åsikten och vad som är faktagranskning. Något som också blir betydligt enklare i en värld där man kan länka vidare till källor och personer med andra åsikter och infallsvinklar.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!