August, 2008


31
Aug 08

Veckan som gick – vecka 35

En intressant artikel om könsroller på nätet kan också föras över till en diskurs runt mediernas val att låta kommentarer eller bloggar finnas med i artiklarna: om man faktiskt vill ge kvinnor plats är en inbjudan till att blogga om artiklar något som kan appellera till kvinnor?

En av oss som är gamla i bloggargemet funderar över om vi kommer att få en ny generation bloggare som är vana vid att kommentarer består av dryga och gentemot postningen irrelevanta tyckanden:

I have a feeling that if you’ve only seen blogs in the past five years (which is probably 95+% of people reading blogs today) you consider comments to be de rigueur and they are entirely divorced from the original concept of a conversation between the reader and the author of the original post. It’s not an intimate conversation, it’s just another content management feature available to you on the web.

Mediakakan har släppts för andra kvartalet (Mindpark får länken eftersom IHMs egna diagram är mycket fulare) och visar dels en faktiskt oväntad ökning generellt men också att Internet som annonskanal fortsätter att öka med 25 % jämfört med för ett år sen.

Journalister börjar i större utsträckning använda sociala medier för att följa en händelseutveckling (vi hoppas att kunna få en initierad gästbloggpost om detta framöver), precis som att fler och fler medier använder exempelvis Twitter för att hålla sina läsare uppdaterade. Inför Gustav, den orkan som beräknas nå New Orleans på måndagsmorgonen amerikansk tid har just Twitter blivit en viktig part för att hålla människor uppdaterade förutom att man väljer att använda wikitekniken för att samla kunskapen och information liksom communitytjänsten Ning (via Fallon Trendpoint).

Att bli politiker idag innebär att alla mediainslag du någonsin gjort finns på YouTube. Det får Sarah Palin nu erfara, som är utnämnd till republikansk vicepresidentkandidat. Time har satt ihop en samling filmer som kanske hon inte är helt stolt över. På samma sätt har någon (enligt uppgifter hennes son) försökt att “rätta” eller “lägga tillrätta” hennes Wikipedianärvaro i samband med utnämningen. Och självklart har det ramlat fram diverse mer eller mindre fejkade nakenbilder på henne och en tävling i att göra fakes på henne. Trist men tyvärr vanligt.

NY Islanders har valt att ge bloggare samma deal som traditionella medias journalister – förhandsinfo och en egen “blogbox” under matcherna.

The Islanders Blog Box rules are simple: “The NYI Blog Box will be your open forum. From start to finish, you’ll be in control. All we ask is for the chosen bloggers to act respectfully in the restricted media areas and keep all critiques in good taste.”

Säkert har en del sportjournalister gnisslat men det är ett bevis på att bloggandet inte längre är något “dagboksskrivande” i USA utan en reell mediekanal.

Virginia Heffernan ger ett bra exempel på hur sociala medieutvecklingen skapat “narrowcasting”-nyheter på ett sätt som de större mediehusen inte klarar av eftersom de behöver vara breda och generella, men också något som de ibland ser som ointressanta nyheter. Helt enkelt att ta lokalnyheterna till en än mer nischad punkt.

Moderaternas kovändning i frågan om storstadspressens statliga stöd har blivit uppmärksammat både här och där. En förklaring kan vara den syn som Håkan Hvidtfelt, professor i journalistik vid Stockholms universitet, lägger fram:

generellt är viktigt att presstödet lever vidare eftersom dagspressen spelar en sådan viktig roll i debatt och opinionsbildning.

Ett uttalande som onekligen kommer i ett annat ljus när man börjar titta vad som händer i de olika sociala nätverken, bloggosfären och exempelvis i tjänster som Newsmill.

Amelia Adamo hojtar tycker till om “rätt-hetsen” (något som ju onekligen blir roande då hon är ungdomsmedias grand old lady). Hon är självkritisk till mediernas inflytande i ungas sökande efter “rätt stil”. Hon får medhåll av Sofia Wistam (även om det hon beskriver snarare är mobbning). Sen gör Expressen en intressant kantring i frågan och väljer att låta “stilbloggarna” (fd modebloggarna) försvara sig. Men det är inte några andra än mode”bloggare” inom traditionella medier (Lindström på Café, Klinga på Kanal 5 och Fahrman på Metro) som får uttala sig. Alltså väljer man att än en gång påskina att traditionella medier “äger” även de nya medierna. Synd. Tror att det blivit mer spännande om man frågat andra.

Annie Wegelius intervjuas om SVTs nyordning. Det intressanta är när hon svarar på frågan om nischkanaler:

Vår expansion på nischkanalsidan handlar främst om att skapa sådana på nätet.

Diskussioner om upphovsrätt uppstår hela tiden. Ett sätt att som upphovsrättsinnehavare åtminstone försöka att både få ett visst skydd men också ge möjlighet till andra att använda ens material utan att behöva lägga en massa tid på att jaga legala “ok” är Creative Commons. Här är en sorts reklamfilm (via BetaAlfa) för den idén:

Slutligen. Grunden för journalistik – är det verkligen att jaga reklamintäkter. Om inte – skulle det inte påverka valen av vilka kanaler man vill låta sina alster gå i?


31
Aug 08

Newsmill 2. Newsmilleffekten – en levande debatt

Trots att Newsmill ännu så länge bara publicerat debattartiklar i sin blogg och inte på den riktiga sajten, har det redan orsakat eko och ringar på vattnet, både i bloggosfären och i gammelmedia. Och kanske framförallt – skapat levande debatt där både bloggar och traditionella medier varit inblandade. På ett föredömligt sätt som vi hoppas håller i sig, och inte bara hos Newsmill, utan att även andra medier tar till sig och ser potentialen i att ha en samhällsdiskussion i flera olika kanaler samtidigt. (här oroar det som Niclas säger om att Newsmill i Betan kommer att vara så pass stängd och strikt, vi får hoppas att de lättar på det så småningom)

Debatt handlar ju om att väcka frågor och ta upp dem till diskussion. Få olika infallsvinklar och engagera människor på olika nivåer i samhället. Debatt handlar om demokrati, att ge alla chansen att komma till tals. Att då göra som exempelvis DN debatt, och inte tillåta kommentarer på sajten, är att leva kvar i föråldrad tid.
Visserligen finns Twingly och möjlighet för bloggare att få sin länk i anslutning till debattartiklarna, men alla har inte en egen blogg att kommentera i.

Så vad är det då Newsmill lyckats med?
Jo de har lyckats hålla en diskussion levande i en vecka, i alla tänkbara kanaler. Bloggar, tidningssajter och papperstidningar. På ett sätt som jag hoppas vi får se mer av, med eller utan Newsmill som initiativtagare.
Det började förra söndagen när Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar skrev det kontroversiella inlägget där de efterlyste riktiga män. Ta en titt i kommentarsfältet, helt underbart faktiskt.
Något som snabbt gav eko i bloggosfären. I skrivande stund 166 länkande bloggar enligt Knuff, och det är inte lite.

Men inte bara bloggarna engagerade sig, andra tidningar hakade på. Först PM och Leos gamla tidning Expressen, som tog upp debattartikelnflera olika ställen.

I bloggosfären engagerade sig bloggare i vitt skilda sfärer, flera kändisbloggare, så som Åsa Jinder och Niclas Strömstedt kommenterade artikeln i sina bloggar.

Sedan gjorde svenskan en intervju med Unni Drougge om artikeln. en hel del kommentarer även där, och några blogglänkar.

Naturligtvis fångar Newsmill bollen och Zandén och Gyllenhammar skriver efter ett par dagar ett inlägg till. Också det får mängder av kommentarer och blogglänkar.

Frågan har varit vid var mans bord. Jag har hört bekanta i min närhet som väl aldrig läst en blogg tala om inlägget och debatten kring det, och den har uppmuntrat till fler perspektiv på frågan än man väl trodde fanns.
Precis det som en debatt bör handla om.
Och diskussionen är inte död än. Så sent som igår skrev Åsa Mattsson en uppföljning i ämnet på Newsmill.

Jag har här bara visat några få exempel av de ringar på vattnet som inlägget på Newsmill skapade, men det räcker för att visa att det går att skapa levande debatt om man inte stänger in sig på den egna redaktionen och begränsar möjligheten att delta till den finkulturella eliten.

Twingly skapar möjlighet för bloggar att synas och deras åsikter blir lästa, de tidningar som använder Twingly bjuder på det, men får också i förlängningen mycket tillbaks. En bloggare är ofta mer benägen att länka till artikel hos en tidning som använder Twingly just för möjligheten att läsas av fler.
Kommentarsfunktionen ger alla möjlighet att tycka till, och komma tillbaka för kommentarerna i sig är intressant läsning.
Och de tidningar som skriver och diskuterar frågan utifrån en artikel som först publicerades hos i det här fallet Newsmill får också läsare, länkar och klick. Dessutom kommer diskussionen papperstidningsläsarna till del, de som inte har en aning om vad som händer ute på nätet men faktiskt läser papperstidningen.
En debatt som pågår i flera olika kanaler och har den korsverkan som Newsmillartikeln skapat är en levande debatt, föredömligt levande.

Jag tror att det inom gammelmedia finns en inbyggd stolthet, där egna grejer ibland tyvärr är viktigare än läsvärde. Material ska vara exklusivt och man vill inte sno idéer, inte för uppenbart i varje fall. Men när man låter nyheter leva sitt eget liv genom användare som sprider, förfinar, utvecklar och så småningom bollar tillbaks grejer till ursprungskällan tror jag att alla vinner på det. De tidningar som fortsätter stänga dörrar, säga nej till kommentarer, blogglänkar och som vägrar länka till andra kommer inte att vara intressanta i debatten längre.

Att släppa sin nyhet fri och samtidigt fånga upp de reaktioner den väcker skapar nya möjligheter för medierna. Dels till fördjupningar men också till helt nya uppslag, och en agenda som inte längre styrs inifrån husen utan i samspel med läsare och användare, och det skapar en mer angelägen och relevant produkt för nyhetskonsumenterna, när de får vara med och sätta agendan, delta i samtalet och tydligt visa vilka frågor som är angelägna att diskutera.


30
Aug 08

Newsmill 1. Mellan tradition och en ny tid

Newsmill. En nyhetskvarn i mitten – mellan den ostrukturerade och ibland vilda bloggosfären och det den traditionella, printstrukturerade massmedia. Det är min känsla efter att ha sett en förtitt på Bonniers och finansbolaget Proventus satsning på PM Nilssons och Leo Lagercrantz debattsajt Newsmill. De har redan börjat att tjuvköra via sin utvecklingsblogg, vilket bland annat renderat en smärre bloggbävning efter en artikel från Cecilia Gyllenhammar och Jessica Zandén.

Uppbyggnaden är relativt traditionell, där man varje morgon har ett redaktionsmöte (det är Leo, PM och Bangs chefredaktör Karin Eder Ekman som utgör redaktionen just nu) som sedan läggs ut på sajten som en ruta över vilka ämnen som man vill ta upp. Sedan har man en huvudartikel som skrivs av någon känd person, som ska ha “levt” det ämne som personen skriver om. Inte bara de normala “talking heads/soffpotäterna” alltså. Övriga ämnen inbjuds alla att skriva om från scratch. Under dagen kommer sidan att förändras utifrån de texter som kommer in, och den aktivitet som dessa renderar genom det sinnrika “röstningssystemet” som bygger på känslan läsaren har inför det som skrivits. Personer som gärna vill skriva om ämnen som kommit upp kan, efter registrering, få tillgång till en sorts “egen” blogg och allt kopplas till huvudartiklarna. Kommentarer finns för alla artiklar och man kommer också att se till att andra, externa bloggars pingbacks syns (i den betaversion jag sett var dessa dock väl undangömda). Allt kommer att modereras av redaktionen, en moderation som de redan fått ett antal kritiska kommentarer runt på sin utvecklingsblogg. Moderation är nödvändig men utifrån de kritiska kommentarerna, och min erfarenhet av både mitt eget bloggande och att vara strategisk konsult till företags bloggsatsningar så är det viktigt att sätta en klar moderationsstrategi och skriva en rejäl disclaimer om det.
Som skribent kan man också välja vilka traditionella media man kan tänka sig att medverka i, vilket är ett nytt grepp som kan bli mycket intressant: ett incitament för att skriva via Newsmill.

Ekonomiseringen handlar dels om normal bannerannonsering – som jag förstod det inte på något sätt kontextualiserad men också om något som kan bli ett mycket spännande sätt för företag att sätta sin egen agenda i olika frågor: att kunna “hyra” ett eget rum för debatt på sajten. Arbetsnamnet är Seminariet och det kommer bli mumma för pr-konsulter och företag med svårigheter att faktiskt komma fram med “sina” frågor. Redaktionen kommer också att vara närvarande för att det hela ska vara öppet och inte totalstyrt av företaget som hyrt rummet – något som säkert kommer få en del företag att fundera både en och två gånger över om de verkligen vågar göra det här. Men som marknadsförare ser jag det här som en oerhört bra grej. Det handlar om att låna relevans från Newsmill men också bygga en transparens runt sina egna frågor.

Det jag inte fick klarhet i hur de tänker göra med att i artiklar jobba med utlänkar respektive noggrannhet med länkning till eventuella källor men det kommer vi antagligen att se efterhand.

Vad tror jag om framtiden för Newsmill? Om de lyckas att hitta tillräckligt intressanta skribenter, och våga dessa ta ut svängarna tillräckligt för att fr a bloggar ska “hugga” på artiklarna så kommer det gå väl. Det intressanta för Newsmill är just den delen: att bli en plats som bloggar kan spinna vidare från – som inte är DN Debatt, som inte bygger på print som grundläggande idé utan faktiskt är en del av det digitala medielandskapet. Samtidigt kan Newsmills lite ålderstigna syn på skribenter vara en black om foten: de vill gärna att man ska skriva under sitt “eget” namn. Jag har diskuterat det i en bloggpostning på min egen blogg men i korthet tror jag helt enkelt det inte är en vettig väg att gå. Farhågan för mig när det gäller möjligheten att “vinna” bloggosfären och övriga sociala medieeliten är hur öppet man vågar att låta Newsmill vara. Samtidigt kan Newsmill just fungera som en enkel övergång mellan traditionella medier till sociala medier för såväl media som för ordinära läsare, intresserade av debatt och opinion.

Vad kommer det här innebära för debatten i mer tradionella medier? Läs vidare i Newsmill 2.


24
Aug 08

Lite nytt lite lånat lite blått

Same Same But Different drivs av mig och Sofia. Inte med annat bränsle än intresse för mötet mellan de traditionella medierna och de nya (användargenererade/sociala) medierna. Så det bygger på tid och ork. Båda jobbar mycket och vi har båda andra bloggar som också kräver sin tid.

Dock. Vi utvecklar.

  1. Vi testar ett antal nya teman. Vi vet inte riktigt hur vi vill att SSBD ska se ut. Så vi letar, funderar osv. Ni får gärna tycka till och om det är någon som skulle vilja snickra ihop ett riktigt läckert unikt tema för SSBD – bli våra gäster.
  2. Vi har skapat en användare på Twitter till vilken man kan skicka idéer mm genom att skriva @ssbd i meddelandet eller prenumerera på när vi släpper nya postningar. Vidare har vi skapat ett rum på Friendfeed av ungefär samma anledning: att skapa en ytterligare sfär för läsare att tipsa diskutera mm. Vi får se hur det faller ut.

24
Aug 08

Veckan som gick – vecka 34

Den av svenska web2.0-eliten omhuldade mikrobloggtjänsten Jaiku har under veckan legat nere ett flertal gånger, och under gångna helgen har den varit helt stängd. Det har gett oss en del lärdomar – dels hur oerhört beroende vi gjort oss av en enda tjänst. Mycket av de diskussioner och de sociala nätverk som byggts har byggts runt de personer som rör sig i “jaikusfären”, och för många av oss har frånvaron av tjänsten upplevts som att bli hemlös.
Samtidigt har det inneburit att många börjat att testa nya tjänster och för en del av oss har det inneburit en ny känsla av “wow” att testa på och hitta saker som lätt blir otestade när man sitter lugnt i sin gamla invanda sfär.
Samma diskussion förs i den amerikanska sociala medie-sfären, men då runt Twitter och det faktum att tjänsten är väldigt ojämn vad gäller att hålla sig uppe (vilket fått Boy Genius att säga “Jaiku är det nya Twitter” dvs. nere mest jämt). Jason Calcanis (vars beslut att sluta blogga verkar gå sådär…) skriver en intressant jämförelse mellan Twitter och Friendfeed. Onekligen ska det bli intressant att se a) vad Jaiku kommer vara när det kommer upp igen efter en helgs bortavaro, b) vad de gamla sorternas mikrobloggar har att sätta emot de nya “lifestream”-tjänsterna.

SVT ska spara och nu ligger text-tv i riskzonen.
Jag blir häpen när jag läser att så många som 2 miljoner människor använder sig av text-tv varje dag. Personligen slutade jag med det för länge länge sen, och jag tror knappt mina barn vet vad det är. Det finns ju internet.

På tal om SVT så har UR en satsning som kallas Rum För Berättande, där man samlar användargenererade berättelser. Onekligen en mycket spännande satsning som tyvärr hamnat under radarn för många av oss kommunikatörer. Det hela handlar om att skapa filmer, kortfilmer som fungerar online. Exempelvis finns en mängd filmer som diskuterar media.

Helsingborgs Dagblad skär ner och satsar. Personalstyrkan krymper samtidigt som många miljoner satsas på nya medier. Vi kan inte låta bli att känna oss fundersamma. Nya medier sköter sig inte inte själva. Fortfarande, ja kanske i högre grad än förr, krävs människor som filtrerar och sammanställer, och fortfarande behövs riktiga journalister som tar fram de riktigt bra historierna. Så vi hoppas att några av de där miljonerna är pengar som ska betala journalister för att jobba med innehållet i de nya medierna.

Ofta blickar vi mot väster för att förutse kommande trender. Martin Jönsson har spanat på nyhetskonsumtionen och konstaterar att tidningsläsandet är rekordlågt samtidigt som läsandet av nyheter ökar på webben. Intressant att fundera över är att USA är så mycket mer segregerat än Sverige och därför är det inte helt lätt att översätta siffrorna och förvänta oss liknande utveckling. Internet är väldigt mycket större i Sverige än i USA. Papperstidningen i Sverige går antagligen mer och mer mot att vara en klassfråga, de rika betalar för att få tidningen i brevlådan, medan de mindre bemedlade i högre grad kommer att få sina nyheter via nätet. Gratistidningarna är antagligen en övergående trend. En annan möjlig framtidsvision är att papperstidningar är fördjupande som kommer ut när folk har tid att läsa dem, själva nyhetsförmedlingen sker via nätet förutom en mer lättsmält bred form som finns i diverse gratistidningar med skyhög packningsgrad.

Kontaktmannen har skrivit en rätt tänkvärd text om internettroll. I det här fallen troll som kommenterar i branschtidningarna Resumé och Dagens Media, men det finns en poäng som gäller alla forum på nätet. Folk dras till konflikter och diskussion. En debatt på låg nivå lockar pöbeln att läsa. Och – krångliga inloggningar för att få kommentera minskar lusten. Det ska vara enkelt att delta på nätet. Ingen vill väl ha en sajt helt nerlusad av troll, men det bör vara högt i tak och pajkastning ska inte helt föraktas som publikdragare om den begränsas i omfattning och kanske inte sker varenda dag.

Mildner skriver som vanligt väldigt pedagogiskt och bra om vad som engagerar människor. Han har kollat skillnaden mellan förstasidan på Knuff och Sydsvenskans pappersupplaga. Skillnaderna var påtagliga. Vilket inte betyder att tidningarna ska börja stirra sig blinda på vad bloggosfären håller på med. Anders Mildner:

“Knuff är ett bra redskap för att snabbt få veta vad bloggarna diskuterar. Men om man sysslar med att utveckla medier är man naturligtvis intresserad av mer än så. Frågan om var den egna journalistiska verksamheten står i förhållande till allmänheten har kanske aldrig varit så aktuell som nu – och möjligen har det heller aldrig varit så lätt att få reda på svaret.
Med detta menar jag inte att en redaktion nödvändigtvis behöver ha ett inställsamt förhållande till vad som skrivs i bloggosfärerna. Det kan ju vara precis tvärtom (och inom journalistiken är just detta ofta en sanning), det vill säga att den bevakning som verkligen behövs är den som görs minst.
Hur som helst – i en tämligen likriktad medievärld kommer den här sortens jämförelser att få allt större betydelse. Inte minst eftersom bilder av den här typen så snabbt kickar igång en diskussion om vems verklighet journalistiken egentligen skildrar.”

Vi älskar nätet. Mycket har sagts och skrivits om hur man kan följa de olympiska spelen på internet. Men när det verkligen händer något, som när Kallur rev häcken, då pallar inte de stora nyhetssajterna för trycket. Flera stycken gick ner när klickandet var som ivrigast, och svt gick miste om vad som annars kunde blivit deras besöksrekord.
Det sattes däremot på tisdagen när Stefan Holm hoppade lite mindre högt än vi hade önskat.

På tisdagen meddelades också att Martin Jönsson blir ny chef för svd.se. Grattis! En bättre ersättare för Bo Hedin kunde Svenskan knappast hittat. Tidigare chefredaktören Bo Hedin ska istället chefa över tidningens stora utvecklingsprojekt.
Journalisten skriver om det, liksom Medievärlden, som också frågat Martin hur han ska hinna med att samtidigt vara gästprofessor vid journalistutbildningen i Göteborg.

En annan nyhet är den att SvD ska börja samarbeta med Metro. De ska byta nyheter mellan varandras sajter.

Kristofer Björkman på Newsdesk tipsade om den här pikanta historien.
Den handlar om hur nyheten om ett bombhot mot ett varuhus spred sig med hjälp mikrobloggtjänsten Twitter.
De snabba nyhetsrapporteringarna hittar nya vägar. En utmaning för oss journalister, att lära oss ta del av och använda de nya kanalerna på bästa sätt. Folks beteenden förändras, och det snabbt. Det gäller att hänga med i svängarna.

Och så lite mer OS: Martin Jönsson har skrivit om webbteves frammarsch, som blivit påtaglig under de olympiska spelen.
Han gör också en intressant reflektion kring Svt:s eget sätt att hantera framgångarna på nätet:

“Och det är onekligen konstigt att SVT inte gör större affär av det. Istället håller de på att slå knut på sig själva i försöken att presentera den nya kanalstrategin för svenska folket, som om någon fortfarande brydde sig om kanaler i sitt tittande.”

I veckan har det också pågått en intressant diskussion om skillnaden mellan bloggare och journalister utifrån den här artikeln i Dagens Media om bloggare som tröttnat på PR-byråer som inte verkar ha riktig koll.
PR-byråerna svarar så här.
Kristofer Björkman på Newsdesk kommenterar det hela:

“I min värld så bör bloggare behandlas på samma sätt som en traditionell journalist, och vice versa – med sakkunnighet, respekt och tillit. Ingen skillnad.
Jag skulle vilja höra någon annan normalt funtad PR-konsult säga att det skulle vara “bättre att skjuta för brett än för smalt”. Jag skulle ha mycket svårt att tro att någon PR-konsult skulle anse att man “måste ha bättre koll på bloggar än på traditionella medier”/journalister, och att det inte skulle krävas “ett genuint intresse” när det gäller de traditionella medierna/journalisterna.”

Matti Palm, Greenhill relations, håller inte med Kristofer. Han menar istället att man inte behöver behandla journalister med samma respekt som bloggare.
Och Kristofer Björkman utvecklar sitt resonemang här.
Björn Mellstrand på JMW kommunikation kommenterar artikeln såhär.
Naturligtvis diskuterades ämnet också på Jaiku.

Newsmill, Sveriges nya debattsajt, har smygstartat och gjort reklam för sig genom att lägga ut debattinlägg i bloggen. Känns lovande. Martin Jönsson har tjuvkikat.

Det här ser ut att kunna bli ett intressant seminarium om FRA-debatten, anordnad av Twingly.

Så ett inlägg som visserligen är gammalt men läsvärt, och eftersom veckorapporteringen här legat nere över sommaren tipsar vi nu istället. Det är Fredrik Wass aka Bisonblog som funderar över de nya möjligheterna för vem som helst att komma till tals:

“Jag tror inte riktigt att det är så enkelt som att alla kan göra sig hörda via nätet. Det finns stora grupper i samhället som exkluderas när det skrivna ordet och vår retoriska förmåga är det som avgör genomslagskraften. Det stämmer att det är lättare att organisera människor och dessutom bygga opinion på kort tid via nätet. Däremot krävs det samma skills för den som sitter bakom spakarna som det gjort långt innan internet. Du måste kunna presentera din idé, vara retoriskt skicklig och dessutom anpassa kommunikationen till din tänkta målgrupp. Precis som vanligt alltså.”