July, 2008


28
Jul 08

Medborgarjournalistik när den är som bäst

Förra veckan skrev flera tidningar om tragedin som inträffade på en strand i Italien.
Två romska flickor drunknade, och enligt tidningarna var det ingen som reagerade.

Men bloggaren Mickey J Barzcyk tog reda på lite mer. Sådant som reportrarna sin vana trogen inte kollat upp.
Jag vet inte om det faktum att händelsen utspelades i ett annat land och de svenska medierna rakt av köpt byråmaterial ursäktar att vi fick så ensidig rapportering i tidningarna.

Aftonbladet väntade några dagar efter Mickeys avslöjande innan de skrev en ny artikel utan att nämna sin egen fadäs.

Så vad kan vi lära av detta?
Först vill jag säga att det finns ingen anledning för oss journalister att bli rädda. Bloggarna hotar inte oss. De hjälper oss. De är en växande aldrig sinande källa till mer information, till möjlighet att bredda den information vi ger våra läsare/användare. De sätter naglar i våra ögon och tvingar oss att vara lite mer noggranna, och ibland backa. Jag undrar varför inte Mickey nämndes i Aftonbladets artikel.

Twingly och andra liknande tjänster ger läsarna fantastiska möjligheter som jag tidigare nämnt att få läsa saker skrivna ur flera perspektiv och dra egna slutsatser. Och de ger medierna fantastiska möjligheter att göra research och erbjuda läsarna mervärde.

Ibland är det onödigt att upprepa sådant som andra redan sagt, men jag håller helt med Martin Jönsson om vad han skulle göra om han fick bestämma.


10
Jul 08

Om Allehanda kan kan alla

Jag har tidigare skrivit om Allehanda media – dvs Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda. Då handlade det om deras projekt med Läsarmedverkan – Nära. Och med en nyfikenhet på nye chefredaktören Jimmie Näslund. Nu har han jobbat ett tag och det händer saker i Ångermanland.

Tidningarna som numer är en tidning i två editioner med gemensam webb, har en brokig historia. Medarbetarna är härdade vad gäller omorganiseringar och hopslagningar. Det började för tio år sedan när Nya Norrland och Västernorrlands Allehanda slogs ihop till Tidningen Ångermanland, tidningar som sedemera kom att ingå i Mittmediakoncernen och så sent som förra året slogs ihop med Örnsköldsviks allehanda.

Allehanda Media har ett stort geografiskt område att täcka, nämligen Västernorrlands län minus Medelpad. Ett utflyttningslän. Ett län fyllt av små hålor som Junsele, Ramvik, Tåsjö, Hoting, Bollstabruk och Nordingrå. Med städerna Kramfors, Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik. Städer som fått ta stryk vid försvarets nedläggningar och inlandsdöden i stort. Härnösand kallas av vissa elakt för “en förort till Sundsvall”, och många är pendlarna från Härnösand till just Sundsvall.

Under dessa förutsättningar i detta landskap fullt av skog och ensamma ungkarlar har Allehanda Media lyckats med något som är mer eller mindre en bragd. De har lyckats skapa ett forum för västernorrlänningarna, en gemensam plattform, ett torg, en mötesplats, som är relevant och engagerar.
Tidningarnas pappersupplagor är fräscha och känns nytänkande, och är roliga att bläddra i även för den som aldrig satt sin fot i vare sig Junsele eller Kramfors.
Deras nätupplaga är pigg och användarvänlig, och förutom Nära-projektet med snart tusen registrerade läsarskribenter har de dessutom en mycket livaktig debatt och får mängder av kommentarer till vanliga lokala artiklar. Och reportrar lägger sig i diskussionen, reportrar bloggar och bjuder på sig själva och tidningen har förstått att den känns mer angelägen för läsaren när de känner att de får en relation till medarbetarna.

Ledarsidan är även den pigg, tack vare eminente Anders Rönmark, och jag inbillar mig att den läses av långt fler idag än för ett par år sedan. Där snappas debatter och ämnen upp från inte minst bloggosfären, och Allehanda har lyckats knyta ihop det som skrivs i tidningen med det som händer på nätet på ett bra sätt så att det finns en röd tråd. (möjligen kan jag tycka att det borde flaggas tydligare för Nära-sidorna på nätet)

I våras blev Allehanda en sambandscentral för alla som tyckte saker om utställningen Ecce homo som skulle visas i Örnsköldsvik. Det skrevs artiklar, ledare och debattinlägg, och gensvaret på nätet var enormt för en tidning av Allehandas storlek.
Och även en nyhet som denna om djurkadaver i skogen engagerar och genererar dussintals kommentarer. Dessutom låter man diskussionen kring artiklarna leva genom att ha de mest kommenterade artiklarna lätta att hitta längst upp på sidan i vänsterspalten. På så sätt skapar tidningen sina egna debatter, om lokala angelägenheter, debatter som lever bra mycket längre än en artikel skulle gjort utan möjligheten att kommentera på ett enkelt sätt.

Läser man kommentarerna till de olika artiklarna kan man genast också tänka bort argumentet att det mest bara är samma lilla klick av rättshaverister som kommenterar. Nivån är såklart varierande beroende på ämne men inte alls lågvatten.

En av tidningens mest namnkunnige men också kritiserade reportrar, Egon Sundlöf, har plötsligt blivit ett dragplåster för att det alltid uppstår diskussion kring det han skriver, som sällan är av det rosande slaget. Och det bjuder tidningen på. Stort och bra och något för andra att ta efter. Läsarna gillar att få trycka till och besserwissra, så varför inte låta dem göra det?

Men påverkar nyordningen på något sätt resultatet rent ekonomiskt? Jadå. Upplagekurvansom pekat brant nedåt har jämnat ut sig, delvis såklart av naturliga skäl efter sammanslagningen av två tidningar, men med så pigga och bra tidningar som Allehanda Media gör idag är det troligare att läsarna av papperstidningen hänger kvar ett tag till. Det ekonomiska resultatet pekar uppåt, och hittills i år går det bättre än budgeterat. Inte illa i Sveriges mesta avfolkningslän.


7
Jul 08

Gammelmedia utnämner ett kollektiv

Urvalet till årets lobbyist som Resumé delar ut under Almedalsveckan känns lite märkligt då Bloggosfären är nominerad. Lite som att nominera “Tidningarna” eller “TV”. Det visar dock att den senaste tidens arbete från mer och mer framträdande bloggar faktiskt slagit igenom – och bloggosfären de facto blivit en del av medielandskapet.


7
Jul 08

Almedalsveckan live

Genom åren har det varit media i traditionell form som rapporterat från Almedalsveckan. PR-konsulterna har jagat sina journalister för att få med just sitt event, sitt seminarium eller sin politiker i artiklar och TV-sändningar.
Magnus Ljungkvist och Jonas Morian valde att starta Almedalsbloggen för tre år sedan, och förra året fick de sällskap av fr a bloggande reportrar från Resumé och Dagens Media. I år är det en stark skara namnkunniga personer som satsar på att blogga för Almedalsbloggen – och dess uttryckligt mer socialdemokratiska ådra är inte längre där eftersom bloggarna kan sägas komma från alla håll med Martin Borgs och Annie Johansson, Stina Morian och andra journalister, politiska tjänstemän etc.

Eftersom vi i FRA-lagens spår också sett hur många politiker som har egna bloggar så lär dessa också använda sig av sin kanal ut. Precis som att de pr-konsulter som har “sitt eget Hultsfred” som en känd medieredaktör uttryckte det. På samma sätt så har Politikerbloggen skapat en egen Almedalsblogg, både Viggo Cavling och Claes de Faire bloggar idogt samtidigt som man kör debatt-TV över webben. Aftonbladets Johanna är i Almedalen precis som DNs Anna Lindén. Dagens Media försöker köra mycket rörligt på sin ATUBE (sic!) där man menar sig vara bättre än “1000 bloggare” i pressrummet.

Bambusercrew är också i Almedalen och sänder ett antal seminarier live liksom att såväl SvD och andra tidningar som börjat att nosa på Bambuser har tänkt att sända.
Gissningsvis kommer vi att få direktrapporter via Twitter och Jaiku från seminarier (Björn Mellstrand på JMW har redan recenserat Jan Björklund som tråkig).
Självklart går det att följa via etiketterade blogginlägg på Bloggar.se och via Knuff där det hela kommenteras även från fastlandet s a s.
Så det finns ingen anledning att vänta på de tillrättalagda nyhetsvärderade inslagen – det handlar mer om att ge sig ut och vada i en mängd realtidsrapporter och själv värdera vad man tycker och tror om dagens politiker.