Att “krydda” en text ska väl inte innebära att den fÃ¥r en helt annan mening? I sÃ¥ fall är Lisa lika usel kock som ledarskribent. “FÃ¥ se, var är myntan? Ojsanhoppsantusan, det blev visst cyanid istället. NÃ¥väl de märker nog inte sÃ¥ stor skillnad. Jag jobbar ju pÃ¥ en riktigt mallig restaurang som fÃ¥ vÃ¥gar klaga pÃ¥”.
Och att journalister hyser ett förakt de som ej lämnat JMK (eller i nödfall JMG) med ett stiligt diplom kvalar knappast in bland konspirationsteorierna.

Till hennes klara nackdel ligger dock det faktum att hon verkar köra ut färdigskrivna svar även första gången.

Jag tolkar Lisas ordval som ett sätt att krydda till sin text.

Du och andra tycks tolka det som att Lisa och hennes kollegor på DN i hemlighet hyser ett stort förakt för alla människor som inte publicerar sina alster i etablerade medium (dvs bonniers). Det är en uppfattning jag kan tycka verka lite väl långsökt och konspirationteoretisk.

Varför du har fått för dig att jag har några som helst föreställningar om hur du uppfattar Jinge kan jag inte alls förstå. Jag har bara nämnt att JAG inte gillar det Jinge verkar stå för.

Så här skrev bl.a. Lisa:

“Men mot all rim och reson sitter nu ett högljutt gäng flÃ¥smoraliska gubbar av alla kön och Ã¥ldrar och hetsar upp sig över “bimbons” fräckhet. Vad förväntade hon sig när hon lättklädd stegade in pÃ¥ den italienska nattklubben – respekt? fnyser en bloggare.”

Så här har Jinge skrivit http://jinge.se/mediekritik/blondinbella-berattar-om-sexovergreppet-i-aftonbladet.htm#comments:

“Möjligen har jag fördomar om italienare, men en välutrustad 17-Ã¥rig blondin pÃ¥ nattklubb vid 02.00 i Italien? Vad hade hon förväntat sig? Respekt?”

Skriven text skall man nog inte läsa allt för fundementalistiskt och jag tror det här med bloggsörja osv mer var ett sätt för Lisa att krydda sin text.

Och visst är det jättebra om journalister kan ha en dialog med vanliga medborgare och vanliga bloggande medborgare.

Fast det är också att en journalist som Lisa är en vanlig människa och inte ett medium med en oändliga eon av tid till förfogande.

Jag tycker faktiskt hon har givit dig ett ganska så utförligt svar om sina ståndpunkter i sitt första mail. Dessutom bör man nog ha i åtanke att hon säkerligen fått motaga en hel drös mail. Varav säkert många av dessa mail inte varit riktigt lika trevlig formulerade som dina mail. Detta är förstås en anledning till att Lisa kanske inte vill eller orkar svara mer.

Trots allt har hon ju svarat på dina frågor vad mer kan man förvänta sig. En offentlig avbön?

Nä det har ju blivit helt okey numera att ta några få dåliga exempel och tala generellt om den grupp de ingår i, som t.ex. lärare och för all del, även journalister. För att inte tala om att det blivit helt okey att generalisera taskiga exempel från en kultur och ge den skulden.

Så varför skulle vi bloggare bry oss.
Jag för min del anser att det är anmärkningsvärt att nÃ¥gon som skriver för en av de största tidningarna i Sverige är sÃ¥ onyanserad. Inte att hon tycker det hon tycker. Det har hon ju all rätt att göra…

Det är väl onyanseringen, bristen på källor mm. som får de flesta att reagera. Vi vet ju själva att vi inte tillhör den specialklass hon talar om.

Jag undrar bara var man kan finna den. Det skulle vara intressant att läsa dessa bloggar.

Att ha en dialog med sina läsare är nÃ¥got som mÃ¥nga journalister faktiskt efterfrÃ¥gar (ta kanske och lyft blicken utanför Sverige och läs den här postningen pÃ¥ beatblogging om kommentarer och att besvara journalister), därav att man väljer att lägga ut sin mailadress (och ibland även sina telefonnummer). Att dÃ¥ förklara att man inte vill svara pÃ¥ ytterligare mail gör allt detta om intet. För min del, som en inte helt okänd bloggare och en av pionjärerna inom ämnesbloggning i Sverige, sÃ¥ är det en intressant frÃ¥ga. För mig som marknadsförare och strateg för social media marketing-frÃ¥gor är det intressant att se hur tidningar i gemen och journalister faktiskt hanterar den ökande efterfrÃ¥gan av dialog som finns hos deras läsare. AlltsÃ¥ anser jag, och uppenbarligen mÃ¥nga med mig, att Lisa B misslyckats med att bÃ¥de förklara vad hon menar, att faktiskt pÃ¥visa vilka som hon anser är dessa “sörja”-bloggare osv.

För precis som du själv nu gör – anklagar en speficik bloggare trots att Lisas text rent sprÃ¥kligt drar alla bloggare ner i sörjan – finns det nu ett antal “hon menade nog att det var Jinge/Blogge/xx-bloggaren” diskussioner vilket inte borgar för nÃ¥got gott. Lisa B väljer själv att ludda till det ännu mer i den intervju med Medievärlden som du borde läst, där hon pÃ¥pekar att hon endast inte menar mer rena “dagboksbloggar”.

AlltsÃ¥ blir dÃ¥ frÃ¥gan: är det jag som läsare som ska skämmas och tystna eftersom en journalist inte anser sig fin nog att svara pÃ¥ mail? Uppenbarligen anser du det. Uppenbarligen anser du att bloggandet är nÃ¥got litet som inte har nÃ¥got att tillföra. DÃ¥ blir min frÃ¥ga till dig: anser du inte att tidningar ska lyssna pÃ¥ sina läsare aka sina konsumenter – de som i grunden betalar för deras existens? Anser du att den utveckling vi ser – där svenska bloggar numera säljs för rätt rejäla belopp till fr a mediehusen, där svenska bloggare (inte bara Blondinbella) är reella deltagare i den allmänna debatten och där sociala medieutvecklingen lavinartat förändrar sÃ¥väl företagens hierarkiska uppbyggnad, mediernas traditionella maktställning och varje människas möjlighet till att uttrycka sina egna Ã¥sikter, är meningslös och att det gamla sättet är bättre?

Vad är det som får dig att tro att hon dagarna i ända skulle ha en plikt att svara på dina mail?

Trots allt har hon till och med tagit sig tid att svara. Att du sedan inte gillar hennes svar är egentligen bara dit problem.

Förövrigt undrar man över om inte en del medlemar inom bloggvärlden är lite väl barnsligt känsliga som inbillar sig att hon faktiskt avsåg varenda jävla bloggare i Sverige när hon skrev bloggsörja, särskrivningar och så vidare.

Den som har minsta lilla innanför pannbenet förstår att det trots allt bara handlade om en retorik från hennes sida som gick ut på att få textstycket att sticka ut från mängden.

Allvarligt talat så är inte heller den hon vänder sig mot i första hand (bloggaren jinge) något annat än ett stycke tragiskt sörja.

Skaffa dig nu när soomardagarna är så fina ett riktigt liv och skit att sända fler struntmail till folk som ändå inte vill ha dem.