Min brevväxling med Lisa Bjurwald

Jag har som sagt korresponderat med Lisa Bjurwald vars Signerat-artikel har orsakat viss uppståndelse i bloggosfären. Följande korrespondens visar tyvärr att hon, trots sin försäkran om såväl journalistisk kunskap och gammalt webbredaktörskap, har lång väg att gå innan hon faktiskt förstår vad konversationen inom de nya medierna handlar om.

Mitt första mail:

Läser din signerat-artikel och funderar över din märkliga generalisering av “bloggsörjan”. Du menar alltså att ingen i bloggosfären kan stava? Och att personer som välavvägt faktiskt kritiserat a) Blondinbellas föräldrar b) hennes val att sälja sin story till Aftonbladet mm är flåsmoraliska?

Några fakta: de svenska bloggarna närmar sig en halv miljon till antalet. Att göra en sån svepande negativ generalisering är märkligt från någon som jobbar på Sveriges största dagstidning. Internationellt är bloggandet gigantiskt, där exempelvis båda presidentkandidaterna har egna bloggar, använder sig av diverse sociala medier; du hittar knappast ett amerikanskt storföretag som inte har minst en officiell blogg liksom att ett antal bloggar räknas som minst lika viktiga informationskällor i politiska frågor (Huffington Post, Daily Kos etc) som de riktigt stora tidningarna Washington Post, NYT mfl.

Du får ursäkta men dina generaliseringar visar mest på en riktigt usel research, och en rätt låg syn på dina läsare som många bloggar.

På detta får jag detta svaret:

Hej Niclas,

Tack för ditt mail.

Jag läser dagligen bloggar/nättidningar som Huffington Post och Drudge Report, plus personliga bloggar skrivna av t.ex. utrikesministrar (Bildt, Miliband). Jag syftar snarare på den mindre trevliga och välartikulerade delen av bloggosfären.

Att kritisera föräldrarna till en person som är några månader under myndighetsgränsen verkar synnerligen naivt. Själv arbetade jag på Expressen och köpte min egen lägenhet vid samma ålder. Även Isabella Löwengrip verkar vara en framåt och mogen tjej. Hur som helst förtjänar hon inte att utsättas för ett sexuellt övergrepp, eller få sin upplevelse ifrågasatt – det kan vi nog båda hålla med om.

Tack igen för dina kommentarer – hoppas att du fortsätter att läsa ledarsidan!

Vänliga hälsningar,

Lisa

Själv tycker jag det är ett rätt mesigt svar så jag skriver ett nytt mail:

Hej Lisa. Tack för ditt svar. Har suttit på badstranden med familjen och haft riktigt dålig täckning på mobilen så jag har inte kunnat svara. Tycker ditt svar känns väldigt mycket som ett icke-svar, och den intervju som Axel på Medievärlden gjorde med dig gör mig faktiskt ännu mer irriterad. Så jag undrar följande:

1. Vilka delar är det som då är de fulare? De bloggar du i ditt svar till mig radar upp är knappast något annat än tillrättalagda numera relativt officiella bloggar – och det är intressant att du väljer att kalla Huff och Drudge för “nättidningar” då de själva anser att de är bloggar…
Är de bloggar som faktiskt fungerar som instant ledarredaktioner som du menar är “grumliga” eftersom de faktiskt är snabbare än gammelmedias ledarredaktioner? Tycker du det är jobbigt att traditionella media helt enkelt mister sitt monopol i att tycka saker?
2. Hur menar du att du “visa på de lite fulare delarna av bloggvärlden. Inte tysta ner dem, men uppmärksamma dem” när du sedan förklarar att “Jag tänker inte peka ut några bloggar, men det finns absolut grumliga strömningar av kvinnoförakt i bloggosfären.” Du visar därmed inte ett skit helt ärligt. Vilka är det du jagar efter? Jinge? Blogge? Deepedition? Klokbok? Hemliga Morsan? Jag vet inte om du anser att det där är god journalistik – i min bok är dina svar snarare försök att komma undan – om du har en mission lär du stå upp för det.
3. Som min kollega Sofia påpekar i sin postning på vår gemensamma blogg Same Same But Different så handlar bloggosfären om att ge många perspektiv: att du anser det naivt att kritisera föräldrarna må vara – men det är en del av själva konversationen som hela tiden pågår inom sociala medier och i bloggosfären specifikt.
4. Genom att du inte berättar vilka som du faktiskt hänför dina åsikter om att ifrågasätta upplevelsen så blir det ännu märkligare eftersom de flesta faktiskt ifrågasatt två saker:
a) att hon anser att det är resebolagen som har ett ansvar för det som hänt
b) att hon valt att sälja sin story till Aftonbladet
vilket är frågor som du inte ens adresserar vilket är lite synd. Vilket i sin tur gör att många misstänker att du försöker att diskreditera bloggar i stort, vilket också det citat som finns i Medievärlden intervjun indikterar: “Sen är det tråkigt om vanliga bloggar blir ledsna, men det är ju inte dem jag menar. Någon som bloggar om sitt bröllop eller liknande.” Det citatet låter mest som om du anser att bloggar är dagböcker på nätet och inget annat – trots att det blir fler och fler bloggar som går samma håll som de stora amerikanska bloggarna gjorde för några år sedan: att bli mer ämnesinriktade och mer professionella.
Så “Framför allt tycker jag att det är tråkigt men väntat, att fokus hamnar på min släng åt bloggosfären – inte det faktum att bloggare hoppar på en ung tjej som utsatts för ett sexuellt övergrepp” beror på två saker:
a) att du faktiskt gör en svepande generalisering över en halv miljon bloggar och minst lika många personer utan att specificera och faktiskt göra ditt journalistiska arbete
b) att väldigt få bloggar har ifrågasatt det övergrepp som skett utan Blondinbellas uttalanden i samband med det respektive hennes val att “tala ut” i kvällspressen. Det sistnämnda kanske du inte anser vara så förfärligt då du själv berättar att du jobbade på Expressen vid sjutton års ålder, men för andra blir det en märklig “sell-out” att göra det och inte berätta det på sin blogg.

Skulle vara intressant att få dina åsikter om det här.
Ha en god kväll.
mvh
Niclas

Idag lär jag mig dock att man bara får ett svar per person:

Hej Niclas,

Som du förstår har jag fått en oerhört stor mängd mail, och har tyvärr inte möjlighet att svara alla mer än en gång.

Jag vill verkligen tacka dig för dina synpunkter, och önska dig en fortsatt trevlig sommar!

Vänliga hälsningar,

Lisa (själv gammal webbredaktör, som naturligtvis också ser de positiva aspekterna av bloggande – men nu ville uppmärksamma en negativ tendens!)

Behöver man ens analysera hennes minst sagt nedvärderande syn på personer som personligt skriver till henne? Eller ointresset att ta in nya perspektiv.

Uppdatering: Kontaktmannen har också försökt att utväxla mail med Bjurwald men fått rätt meningslösa svar även han.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar
  • Pingback: deep.edition » Att vänta på brev

  • Pingback: Beta Alfa » Blog Archive » Ledarskribent om bloggar: särskrivande sörja

  • http://josh.scriptorium.se Joshua_Tree

    Lisas andra “svar” är bara ett finare sätt att säga “/ignore”. Jag måste lära mig det så jag också kan bli sådär fiiin.

  • http://seastone.wordpress.com Jonas

    Hennes svar är bara bedrövliga. Hon borde ha kunnat räkna ut att korrespondensen skulle publiceras här och därför tagit tillfället i akt att svara på dina frågor. Men troligen ser hon en möjlighet till en ny ledare de närmsta dagarna där hon förklarar sig. Bloggdrevet samlar sig… ;-)

  • Pingback: DN attackerar bloggare « Haväng

  • http://www.louisep.com Louise

    Herregud, det är ju som att ha en dialog med en telefonförsäljare?

  • http://drottningsylt.scriptorium.se Drottningen

    men.. du har ju fått två svar! eller ja, två ickesvar visserligen, men ändå ;)

  • Pingback: Intressant brevväxling « Oväsentligheter … ?? ??????????

  • Pingback: deep.edition » Ta sin Lisa ur skolan och en Marcus av pennan

  • Sixten

    Öhhh?

    Vad är det som får dig att tro att hon dagarna i ända skulle ha en plikt att svara på dina mail?

    Trots allt har hon till och med tagit sig tid att svara. Att du sedan inte gillar hennes svar är egentligen bara dit problem.

    Förövrigt undrar man över om inte en del medlemar inom bloggvärlden är lite väl barnsligt känsliga som inbillar sig att hon faktiskt avsåg varenda jävla bloggare i Sverige när hon skrev bloggsörja, särskrivningar och så vidare.

    Den som har minsta lilla innanför pannbenet förstår att det trots allt bara handlade om en retorik från hennes sida som gick ut på att få textstycket att sticka ut från mängden.

    Allvarligt talat så är inte heller den hon vänder sig mot i första hand (bloggaren jinge) något annat än ett stycke tragiskt sörja.

    Skaffa dig nu när soomardagarna är så fina ett riktigt liv och skit att sända fler struntmail till folk som ändå inte vill ha dem.

  • http://deepedition.com Niclas

    Hej Sixten. Du har nog missat två saker: vår mission på SSBD är att skriva om mötet mellan gamla och nya medier – hur den förändring som sker påverkar fr a journalister och mediehusens arbete.

    Att ha en dialog med sina läsare är något som många journalister faktiskt efterfrågar (ta kanske och lyft blicken utanför Sverige och läs den här postningen på beatblogging om kommentarer och att besvara journalister), därav att man väljer att lägga ut sin mailadress (och ibland även sina telefonnummer). Att då förklara att man inte vill svara på ytterligare mail gör allt detta om intet. För min del, som en inte helt okänd bloggare och en av pionjärerna inom ämnesbloggning i Sverige, så är det en intressant fråga. För mig som marknadsförare och strateg för social media marketing-frågor är det intressant att se hur tidningar i gemen och journalister faktiskt hanterar den ökande efterfrågan av dialog som finns hos deras läsare. Alltså anser jag, och uppenbarligen många med mig, att Lisa B misslyckats med att både förklara vad hon menar, att faktiskt påvisa vilka som hon anser är dessa “sörja”-bloggare osv.

    För precis som du själv nu gör – anklagar en speficik bloggare trots att Lisas text rent språkligt drar alla bloggare ner i sörjan – finns det nu ett antal “hon menade nog att det var Jinge/Blogge/xx-bloggaren” diskussioner vilket inte borgar för något gott. Lisa B väljer själv att ludda till det ännu mer i den intervju med Medievärlden som du borde läst, där hon påpekar att hon endast inte menar mer rena “dagboksbloggar”.

    Alltså blir då frågan: är det jag som läsare som ska skämmas och tystna eftersom en journalist inte anser sig fin nog att svara på mail? Uppenbarligen anser du det. Uppenbarligen anser du att bloggandet är något litet som inte har något att tillföra. Då blir min fråga till dig: anser du inte att tidningar ska lyssna på sina läsare aka sina konsumenter – de som i grunden betalar för deras existens? Anser du att den utveckling vi ser – där svenska bloggar numera säljs för rätt rejäla belopp till fr a mediehusen, där svenska bloggare (inte bara Blondinbella) är reella deltagare i den allmänna debatten och där sociala medieutvecklingen lavinartat förändrar såväl företagens hierarkiska uppbyggnad, mediernas traditionella maktställning och varje människas möjlighet till att uttrycka sina egna åsikter, är meningslös och att det gamla sättet är bättre?

  • http://monikaringborg.wordpress.com Monika Ringborg

    Sixten

    Nä det har ju blivit helt okey numera att ta några få dåliga exempel och tala generellt om den grupp de ingår i, som t.ex. lärare och för all del, även journalister. För att inte tala om att det blivit helt okey att generalisera taskiga exempel från en kultur och ge den skulden.

    Så varför skulle vi bloggare bry oss.
    Jag för min del anser att det är anmärkningsvärt att någon som skriver för en av de största tidningarna i Sverige är så onyanserad. Inte att hon tycker det hon tycker. Det har hon ju all rätt att göra…

    Det är väl onyanseringen, bristen på källor mm. som får de flesta att reagera. Vi vet ju själva att vi inte tillhör den specialklass hon talar om.

    Jag undrar bara var man kan finna den. Det skulle vara intressant att läsa dessa bloggar.

  • Sixten

    Jag tycker att det står ganska klart att Lisa i första hand nog som en rejäl känga riktad mot Jinge.

    Så här skrev bl.a. Lisa:

    “Men mot all rim och reson sitter nu ett högljutt gäng flåsmoraliska gubbar av alla kön och åldrar och hetsar upp sig över “bimbons” fräckhet. Vad förväntade hon sig när hon lättklädd stegade in på den italienska nattklubben – respekt? fnyser en bloggare.”

    Så här har Jinge skrivit http://jinge.se/mediekritik/blondinbella-berattar-om-sexovergreppet-i-aftonbladet.htm#comments:

    “Möjligen har jag fördomar om italienare, men en välutrustad 17-årig blondin på nattklubb vid 02.00 i Italien? Vad hade hon förväntat sig? Respekt?”

    Skriven text skall man nog inte läsa allt för fundementalistiskt och jag tror det här med bloggsörja osv mer var ett sätt för Lisa att krydda sin text.

    Och visst är det jättebra om journalister kan ha en dialog med vanliga medborgare och vanliga bloggande medborgare.

    Fast det är också att en journalist som Lisa är en vanlig människa och inte ett medium med en oändliga eon av tid till förfogande.

    Jag tycker faktiskt hon har givit dig ett ganska så utförligt svar om sina ståndpunkter i sitt första mail. Dessutom bör man nog ha i åtanke att hon säkerligen fått motaga en hel drös mail. Varav säkert många av dessa mail inte varit riktigt lika trevlig formulerade som dina mail. Detta är förstås en anledning till att Lisa kanske inte vill eller orkar svara mer.

    Trots allt har hon ju svarat på dina frågor vad mer kan man förvänta sig. En offentlig avbön?

  • http://deepedition.com Niclas

    Nej Sixten, om du är någorlunda objektiv kan du inte säga att hon gett några utförliga svar på någonting. Och hon själv erkänner inte att det skulle vara Jinge som hon hänsyftar till – vilket knappast kan sägas vara ett etiskt rätt tillvägagångssätt. Att du sedan väljer att försöka närläsa är just en av de punkter som finns i min kritik. Själv är jag i konstant krig med denne bloggare så min kritik är på inga sätt försök att “rädda” honom – om det nu är endast honom hon använder som exempel utan hennes val att inte namnge någon gör att alla som skrivit om frågan får sig en släng av sleven.

  • Sixten

    I grunden handlar det om vilken tolkning man gör.

    Jag tolkar Lisas ordval som ett sätt att krydda till sin text.

    Du och andra tycks tolka det som att Lisa och hennes kollegor på DN i hemlighet hyser ett stort förakt för alla människor som inte publicerar sina alster i etablerade medium (dvs bonniers). Det är en uppfattning jag kan tycka verka lite väl långsökt och konspirationteoretisk.

    Varför du har fått för dig att jag har några som helst föreställningar om hur du uppfattar Jinge kan jag inte alls förstå. Jag har bara nämnt att JAG inte gillar det Jinge verkar stå för.

  • Patrik BP Andersson

    Till hennes försvar måste jag anföra att mängden e-post att besvara faktiskt kan ha blivit för stor för henne att hantera utan att det går ut över arbetet.

    Till hennes klara nackdel ligger dock det faktum att hon verkar köra ut färdigskrivna svar även första gången.

  • http://kontaktmannen.wordpress.com lord Fredruk

    Sixten. Det känns som att du försöker släta över någonting här.

    Att “krydda” en text ska väl inte innebära att den får en helt annan mening? I så fall är Lisa lika usel kock som ledarskribent. “Få se, var är myntan? Ojsanhoppsantusan, det blev visst cyanid istället. Nåväl de märker nog inte så stor skillnad. Jag jobbar ju på en riktigt mallig restaurang som få vågar klaga på”.
    Och att journalister hyser ett förakt de som ej lämnat JMK (eller i nödfall JMG) med ett stiligt diplom kvalar knappast in bland konspirationsteorierna.

  • Pingback: delade | Ett riktigt brev med frimärke

  • Pingback: Journalistisk begreppsförvirring och svartmålning | Kwasblogg

  • Pingback: Integrationsdebatt eller inte « No size fits all