June, 2008


11
Jun 08

När man tar betalt både för gungorna och karusellen


Ett antal tidningar försöker använda sig av MMS och mobilernas kameror för att skapa interaktivitet. Jag har inte tänkt på det förut men idag när jag tittade i Borlänge Tidningar (Dalarnas Tidningar) så slog det mig att det sätt som valts att genomföra det är rätt sjukt – eller om man så vill: omoraliskt.

Man bjuder alltså in sina läsare (som normalt sett betalar för sin prenumeration) att skicka in sina läsarbilder vilka sedan publiceras. Du får inget betalt för publiceringen – i vanliga fall kostar bildpubliceringen tidningen ganska mycket pengar. Den som skickar in en bild betalar också sju kronor per MMS plus den trafikavgift som ens teleoperatör tar ut för att skicka större filer. Gissningsvis tjänar tidningen mellan 2-4 kronor per skickat MMS eftersom man uppenbarligen också köpt en operatör att sköta det hela.

Onekligen ett intressant sätt att skapa interaktivitet med sina läsare och rent publicistiskt känns det väldigt märkligt. Moraliskt är det tveksamt och utifrån ett socialt medieperspektiv visar det tyvärr synen som många tidningar har på sina läsare.

Postningen överflyttad från Researcher.se


11
Jun 08

Same Same är inte samma

Vill bara meddela att jag och Sofia har mycket lite gemensamt med bröderna Rongedal. Ifall någon funderade :).


9
Jun 08

Elisabeth antar utmaningen!

Åtminstone tillfälligt.
Tidigare idag postade jag ett inlägg om öppenhet på redaktioner, och efterlyste mer öppen diskussion mellan chefredaktör och reportrar, när det gäller publicistiska beslut och oenighet om hur ett jobb ska göras.
Eftersom Elisabeth Bäck som hon själv säger gillar att testa gränser utmanade jag särskilt henne att vara den första att våga.
Elisabeth var först skeptisk.
Men nyss poppade denna postning upp på hennes blogg.

Så nu väntar jag med spänning på att någon av hennes medarbetare ska våga säga vad de tycker och tänker. Även om det kanske skulle vara enklare om det rörde en särskild artikel.


9
Jun 08

Att föra publicistiska resonemang i offentligheten

På senare tid har allt fler chefredaktörer i Sverige börjat förklara sina publicistiska beslut för allmänheten. Ibland i form av spalter i papperstidningen, ibland i bloggform, eller som Gerdin började med på Aftonbladet när han svarade på folks frågor och kritik mot tidningen.

Här på same same but different har vi lyft fram Elisabeth Bäck på VLT som bloggar om i princip alla större beslut och resonemang som förs på redaktionen.

Men här finns fortfarande ett glapp, det fattas fortfarande en länk i kedjan mellan läsare och chefredaktör, för att transparensen ska vara helt tillfredsställande. Under WAN diskuterade jag detta med bland andra Torbjörn von Krogh som nyligen kom ut med boken Mediers ansvarighet om mediers öppenhet.
Han gav exempel från alltid återkommande i transparensdiskussionen Spokesmanreview, där inte bara möten sänds och publicistiska beslut förklaras, utan där de går så långt att även reportrarna på tidningen går in och är av andra uppfattningar än sin chefredaktör, offentligt.

Den felande länken. En chefredaktör är visserligen den som fattar de publicistiska besluten, medan reportern ofta är den som får bära hundhuvudet om något går fel. Och även om reportern faktiskt gjort fel är det redaktörens ansvar att försvara reportern. Frågan är om detta håller i ett allt öppnare medieklimat där läsarna/användarna kan få information från så många olika håll.

Jag ser fram emot att liknande diskussion som i Spokane kan hållas på svenska mediesajter.

Låt mig ta ett exempel: En reporter skriver en artikel. Innan publicering för han ett resonemang med sin chef och de är inte helt överens om hur det ska göras, men såklart bestämmer chefen. Läsare kommenterar och har kritik mot texten. Och det är här det kan bli spännande. När kanske först chefredaktören går in och förklarar på vilka grunder beslutet fattades, men när även reportern kan gå in och berätta hur denne tänkte och skulle velat göra, även då det går helt emot chefredaktören. Det ökar förståelsen dels för hur de publicistiska besluten fattas, men också för den enskilde journalistens arbete, och det skulle definitivt ta udden av rykten som sprids som gör gällande att medierna i hemlighet konspirerar och vinklar utifrån hidden agendas.

Eller tänk om reportrarna på VLT kunde gå in i Bäcks blogg och föra liknande resonemang, i de fall de varit emot hennes beslut. På Spokesmanreview är det om jag förstått saken rätt klart uttalat att inga reportrar på något sätt ska straffas eller få problem då de tar den offentliga diskussionen, de till och med uppmuntras att göra det. Elisabeth – antar du utmaningen? Vågar du diskutera publicistiska beslut med dina reportrar och fotografer inför öppen ridå?

Om det fungerade på det här sättet skulle varje nyhetsredaktion få press på sig att verkligen tänka igenom, men de skulle också kunna bli inspirerade och faktiskt utvecklas, i samspel med sina läsare, och utifrån att de faktiskt i efterhand måste stå för fattade beslut och kanske ibland backa eller erkänna att det var fel.
I vilket fall som helst skulle det framstå som trovärdigt och säkert intressant för läsaren att få se hur diskussionen ser ut bakom de texter som till slut publiceras.

Personligen tror jag dessutom att den här typen av offentliga resonemang skulle öka intresset för medierna, och öka arbetsglädjen och engagemanget för reportrar som ibland känner sig som slavar i en nyhetsfabrik.


9
Jun 08

Veckan som gick – vecka 23

Det varma vädret har inte precis inspirerat till datorhängande, men en del bra grejer vill vi ändå rekommendera:

Mycket har under veckan naturligtvis kretsat kring WAN, World Association of Newspapers som hade sin årliga kongress i Göteborg.
Sofia var där och redan skrivit ett kort referat men här följer några fler länkar för den som vill läsa mer om vad som sades under kongressen: Martin Jönsson har skrivit om rapporten från AP om ungdomars syn på nyhetsmedier.
Elisabeth Bäck bloggade flitigt under hela kongressen, med många personliga reflektioner.
Anna Serner har skrivit en mycket kort sammanfattning där hon funderar över det faktum att inget offentligt uttalande gjordes från kongressen angående självmordsbomben mot Danska ambassaden.
Hans Kullin bloggade under hela kongressen. Här har han skrivit om budskapet som trumpedades ut här och där – nämligen att papperstidningens död är betydligt överdriven. Men det fick inte stå helt oemotsagt.
Samtidigt diskuterades faktiskt spännande innovationer vad gäller papper, så som det här nya formatet.
Sedan vill vi igen ge Axel Håkansson från Medievärlden cred för all Bambusing under kongressen.

Olle Lidbom reflekterar över skillnaderna i amerikansk och svensk dagstidningsannonsering, och hur de slår olika när internet tar över radannonseringen.

Bilddagboken köper in sig i Bloggkoll. Eller snarare är det Wyatt, som förutom Bilddagboken även ligger bakom Lunarstorm och Tyda.se, nu köpt in sig även i Bloggkoll. Vi säger grattis till grabbarna på Bloggkoll.

Martin Lindvall på GCI Stockholm skriver intressant om att göra material tillgängligt för fler och samtidigt ge saker som sägs vid olika framträdanden och evenemang längre livstid.

Martin Jönsson kommenterar Obamas vinst i kampen mot Clinton inför amerikanska presidentvalet, och menar att Obamas trumf var att han var betydligt bättre på att använda sig av de sociala medierna. Ligger antagligen en hel del i det.
Martin skriver också om Expressens upplageras, som är större än konkurrentens. Som ändå inte kan sägas vara litet. Det går fort nu, och takten i raset av papperstidningarnas upplagor verkar öka med skrämmande hastighet för alla papperskramare.

Daniel på Mindpark har skrivit om kvalitet kontra kvantitet på nätet. Och tar upp det oh så viktiga ordet relevans. Om mediesajterna inte lyckas vara relevanta för användarna kan de lika gärna lägga ner nu.
För som Joakim säger: Det är nu det händer. Och jag kan lätt relatera till hur det ser ut hemma hos mig, i min familj, och hur barnen irriterar sig när någon från teve inte finns på nätet, eller när jag själv inte orkar koncentrera mig på att se en hel film utan att faktiskt ha lite koll på vad som händer i resten av världen samtidigt.

Folk vill inte vara får, skriver Erik Stattin. Och det är det här tänket som är så viktigt för alla sajter som vill ha trafik – de som besöker sajten måste få delta, agera, säga vad de tycker och dela med sig av sina egna kunskaper, snarare än vara passiva mottagare av information som någon annan valt.

Leif Kajrup tar upp det som Niclas länge predikat: Du äger inte längre ditt varumärke. Samtidigt påpekar han att sociala medier inte är lösningen på allt, men ett viktigt verktyg.

Sen så har ju Fotbolls-EM dragit igång, och Ola Henriksson på svd.se har försökt spå vilka sajter som kommer vinna kriget om den bästa bevakningen.

Veckans video blir kanske något oväntat en Bambusing från WAN. Där firades midsommar i förskott för att visa de utländska gästerna hur man leker “små grodorna”. Ett par kända mediepersonligheter kan höras och ses i filmen.