Att föra publicistiska resonemang i offentligheten

På senare tid har allt fler chefredaktörer i Sverige börjat förklara sina publicistiska beslut för allmänheten. Ibland i form av spalter i papperstidningen, ibland i bloggform, eller som Gerdin började med på Aftonbladet när han svarade på folks frågor och kritik mot tidningen.

Här på same same but different har vi lyft fram Elisabeth Bäck på VLT som bloggar om i princip alla större beslut och resonemang som förs på redaktionen.

Men här finns fortfarande ett glapp, det fattas fortfarande en länk i kedjan mellan läsare och chefredaktör, för att transparensen ska vara helt tillfredsställande. Under WAN diskuterade jag detta med bland andra Torbjörn von Krogh som nyligen kom ut med boken Mediers ansvarighet om mediers öppenhet.
Han gav exempel från alltid återkommande i transparensdiskussionen Spokesmanreview, där inte bara möten sänds och publicistiska beslut förklaras, utan där de går så långt att även reportrarna på tidningen går in och är av andra uppfattningar än sin chefredaktör, offentligt.

Den felande länken. En chefredaktör är visserligen den som fattar de publicistiska besluten, medan reportern ofta är den som får bära hundhuvudet om något går fel. Och även om reportern faktiskt gjort fel är det redaktörens ansvar att försvara reportern. Frågan är om detta håller i ett allt öppnare medieklimat där läsarna/användarna kan få information från så många olika håll.

Jag ser fram emot att liknande diskussion som i Spokane kan hållas på svenska mediesajter.

Låt mig ta ett exempel: En reporter skriver en artikel. Innan publicering för han ett resonemang med sin chef och de är inte helt överens om hur det ska göras, men såklart bestämmer chefen. Läsare kommenterar och har kritik mot texten. Och det är här det kan bli spännande. När kanske först chefredaktören går in och förklarar på vilka grunder beslutet fattades, men när även reportern kan gå in och berätta hur denne tänkte och skulle velat göra, även då det går helt emot chefredaktören. Det ökar förståelsen dels för hur de publicistiska besluten fattas, men också för den enskilde journalistens arbete, och det skulle definitivt ta udden av rykten som sprids som gör gällande att medierna i hemlighet konspirerar och vinklar utifrån hidden agendas.

Eller tänk om reportrarna på VLT kunde gå in i Bäcks blogg och föra liknande resonemang, i de fall de varit emot hennes beslut. På Spokesmanreview är det om jag förstått saken rätt klart uttalat att inga reportrar på något sätt ska straffas eller få problem då de tar den offentliga diskussionen, de till och med uppmuntras att göra det. Elisabeth – antar du utmaningen? Vågar du diskutera publicistiska beslut med dina reportrar och fotografer inför öppen ridå?

Om det fungerade på det här sättet skulle varje nyhetsredaktion få press på sig att verkligen tänka igenom, men de skulle också kunna bli inspirerade och faktiskt utvecklas, i samspel med sina läsare, och utifrån att de faktiskt i efterhand måste stå för fattade beslut och kanske ibland backa eller erkänna att det var fel.
I vilket fall som helst skulle det framstå som trovärdigt och säkert intressant för läsaren att få se hur diskussionen ser ut bakom de texter som till slut publiceras.

Personligen tror jag dessutom att den här typen av offentliga resonemang skulle öka intresset för medierna, och öka arbetsglädjen och engagemanget för reportrar som ibland känner sig som slavar i en nyhetsfabrik.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!