Bison har gjort en bloggintervju med vd för Google Sverige, Stina Honkamaa och Nicklas Lundblad, som är europeiskt ansvarig för sökmotorföretagets policies. Enbart för bloggen och genom crowdsourcing via Jaiku. Nytt och som visar på hur old media börjar springas om även på sina egna banor av intervjuer mm.
May, 2008
14
May 08
SVDs haveri
Svenska Dagbladet har haft stora tekniska problem, under större delen av dagen har de olika sajter som hör till tidningen legat nere (E24, Tasteline mfl) på grund av ett fel hos nätoperatören och i datasystemet, det senare gör också att papperstidningen behöver tas fram genom en “nödlösning”.
Tyvärr kommer det säkert ge vissa en anledning att ifrågasätta sina egna tidningars stora satsningar på nätet, och diskutera det hela utifrån ett “nätet är så osäkert”-perspektiv. En diskussion som inte kommer att förenklas av det faktum att Bonniers haft problem på grund av att en användare valt att ta upp oerhört mycket bandbredd genom att ladda ner porrfilm. IT-avdelningarna kommer att få incitament att dra åt säkerheten mer, något som kommer att fr a än mer hämma utvecklingen av nya medielösningar.
Det finns två aspekter på det här: den ena är den som också Jocke Jardenberg på Mindpark tar upp – varför skapar man inte kriswebblösningar när en sån här sak händer? Att lägga alla ägg i samma IT-korg eller helt förlita sig på att den applikation som används för att publicera artiklar på nätet alltid fungerar är dåligt krismedvetande. Säg mig den tidning som inte har kontrakt med flera tryckerier för den stund då huvudtryckeriet inte fungerar? För det handlar om att skapa tillit och trovärdighet, och därigenom bygga varumärket starkt på nätet – även när tekniken fallerar:
Parallellt med arbetet att bygga upp fungerande och stabila vardagsmiljöer (något vi också är alldeles för långt ifrån idag) måste vi förbereda oss för den dagen då inget alls fungerar. Det är en överlevnadsfråga, och ett område där vi verkligen borde snacka om trovärdighet.
Det andra perspektivet handlar om hur SVD faktiskt varit riktigt usla på att berätta vad som hänt, och precis som många andra, glömmer bort att kommunikationen i samband med en kris är mycket viktig. Något som chefredaktör Hedin inser – men där krismedvetandet inte byggt nödvändig redundans:
Vi är som bakbundna och kan inte ens berätta för våra läsare och annonsörer varför de inte kommer in på våra sajter…Vi kan inte styra om innehållet på våra sajter till andra servrar, alla verktyg för att hitta nya vägar att få ut vår information finns i ett havererat datasystem på Lilla Essingen i Stockholm.
Det som hänt är inte bara ett tekniskt haveri utan också ett kommunikativt haveri från SvD:s sida. Som Kristoffer Björkman säger:
Lite krishantering vore på sin plats. Kanske borde Lottie Knutsson ta en plats i advisory board?
Vilket också ställer saken på sin spets: när företag inom resebranschen är bättre på krishantering än ett medieföretag vars styrka ska vara att kommunicera – hur mycket goodwill förlorar man inte då?
Självklart ska man en sån här gång använda alla upptänkliga sätt att kommunicera ut vad som hänt. Varför ser man inte till att ha en lista med större bloggar som man kan kommunicera direkt med för att den vägen få ut sin kommunikation, varför har man inte byggt upp en twitter-kanal eller en jaiku-kanal för att därigenom kunna kommunicera med ett antal personer som i sin tur kan låta sina nätverk föra ut kommunikationen om vad som hänt?
Tänket saknas. Så enkelt är det. Det digitala tänkandet, där varje del är en atom som påverkar den andra, saknas hos många traditionella medier. Utan man genomsyras av ett grundläggande kontrollbehov, förstår inte den virala form och “crowdsourcing”-funktion som de sociala medierna har. Hellre blir man tyst. För att man inte riktigt förstår bättre. Det är synd och det är farligt.
Uppdatering: På Jaiku går diskussionen varm.
SVDs utvecklingsblogg visar bland annat statistikbilden som är fascinerande, liksom att delger den första förklaringen: tillfällig överbelastning.
12
May 08
Transparens i praktiken
Anna Serner skriver i sin blogg idag om Medborgarmedverkan vs läsarmedverkan.
Hon använder Spokesman review som exempel. Steven Smith som är chefredaktör på tidningen har varit i Sverige ett flertal gånger de senaste åren och föreläst för tidningsfolk, och flera redaktörer från Sverige har varit på studiebesök i Spokane där tidningen ges ut.
Utifrån det är Anna Serners frågeställning mycket intressant.
På min fråga om han inte känner till andra redaktioner som arbetar tillsammans med allmänheten på detta sätt är hans svar nej. Kan det verkligen vara så? Att inte fler tidningar tar tillvara medborgarnas kunskap och åsikter på detta tidiga stadium?
Ja varför? Min egen chefredaktör, Kjell Carnbro på Sundsvalls Tidning, hör till dem som ofta nämner Steven Smith och talar om transparens enligt Spokesmans Review. Och han är inte ensam. Det finns knappast en chefredaktör i Sverige som aldrig hört talas om Spokesman Review. Ändå händer så litet.
Allt finns. Teknik, kunskap, och folk som vill jobba med transparens. Var finns stoppklossen? Vad hindrar svenska tidningsredaktörer från att i praktiken vilja testa Smiths idéer, inte minst mot bakgrund av detta:
Han vet att lokala beslutsfattare tittar i hans newsroom. Han vet också att han snarare än än att ha fått sina nyheter kopierade fått flera tips från allmänheten. Han har alltså vunnit nyheter.
Själv hoppas jag mycket på Bambuser, och jag hoppas att svenska tidningar inom kort kommer att göra som Liverpool Daily Post som i morgon kommer att Bambusa sitt inre liv och låta sina läsare delta i det dagliga arbetet med att göra tidning, genom sin liveblogg. Som det verkar bara en dag men det behöver ju inte betyda att de inte fortsätter vara transparenta efter första försöket.
Dessutom finns en twitterkanal där den som vill kan följa det som händer i sin twitter. Spontant känns det självklart, men är ju tyvärr långt ifrån det.
Jag måste upprepa Annas frågeställning. Att inte fler tidningar tar tillvara medborgarnas kunskaper och åsikter på detta tidiga stadium?
Vi har allt att vinna, och som jag ser det ingenting att förlora på att öppna upp och använda läsarna som en resurs i nyhetsarbetet. Som bonus bidrar vi samtidigt till ökad demokrati. Och som jag brukar tjata: vilken journalist brinner inte för demokrati och yttrandefrihet?
11
May 08
Veckan som gick – vecka 19
Erik Starck har skrivit träffande om sitt beroende. Beroende av sociala nätverkstjänster så som Jaiku, Twitter och Twine. Bäst är när han förklarar att det inte är tekniken i sig det handlar om, utom om detta:
No, the real source of my addiction is you, dear reader. It’s your thoughts, your ideas, your insights that keeps my addiction alive. I just can’t get enough of it. I want more, more, more!”
För det är ju precis det det handlar om. Utbyte av kunskap och idéer. Och ett visst mått av bekräftelse.
En moraliserande debattartikel från en entreprenör. Onekligen en märklig inlaga som försöker att balansera på “allt är bra om det är lagom använt”. Stefan Hallgren förklarar att “lägereldstittandet” är över när det gäller TV – och att det finns många saker som är mer produktiva (sic!) än att se TV. Hans springande punkt är att bokläsning, internet och datorspelande skapar mer aktivitet i hjärnan än TV-tittandet; och därför är det bättre.
Linda Skugge, som faktiskt är en av dem som i en mer bred folklighet populariserade bloggandet, väljer att sluta på Expressen efter femton år. Tidningen drar upp det hela som en stor nyhet. Skugge nämner bland annat Vulkan.se där man siktar på utomlandslansering.
I måndags diskuterades supporterjournalistik i SVT. Kobraredaktionen intog fotbollskväll. Daniel Olemyr har skrivit en mycket bra sammanfattning här.
En dag med Eva Hamilton. Onekligen intressant att allt är mycket analogt. Hon kollar mailen en gång per dag…
Intresset för att annonsera på bloggar ökar. Att de flesta fortfarande famlar lite efter rätt sätt och att ingen har några riktiga siffror är kanske inte så förvånande med tanke på hur bloggosfären fullkomligt expoderat det senaste året.
Ett enkelt men konkret exempel på hur bloggar kan komplettera nyhetstexter, ge ett mervärde och tillföra viktig information är det här, där Aftonbladet har en artikel baserad på en statistisk undersökning och den som följer länken till bloggen Genusperspektiv kan få en lite annan bild av det skrivna. Det här visar ju också hur journalisterna kanske måste vara lite mer noggranna. De är granskade. Farligt kanske för den som vill ha makt, men ur ett journalistiskt och demokratiskt perspektiv alldeles lysande.
Fredrik Wackå har skrivit om bloggstatistik. Det är långt ifrån antalet träffar som räknas. Också Vassa Eggen berörde ämnet.
Ett problem för exempelvis mobil-TV är att operatörerna vägrar släppa uppgifter om vilka som använder olika tjänster, vilket gör att mobil-TV-tittandet är försvinnande jämfört med mer mogna mobilmarknader i Asien. Ett ytterligare problem är också operatörernas girighet som tar sig uttryck i svåröverskådliga abbonnemang och ett ointresse att sälja flatrate på riktigt.
Sånt här behövs det mer av. Steg för steg, så skapar du din egen WordPressblogg. När det rasar in nya tjänster och möjligheter önskar jag mig fler lätta instruktioner av folk som har testat, så man slipper göra om andras misstag.
I USA har politikerna förstått vikten av att använda sociala nätverk för att hänga med. Det går trögt i Sverige men Björn Mellstrand på JMW nämner några som ändå försöker.
På The Blog Herald har Jonathan Bailey skrivit om Copyright and Twitter. Intressant inte bara utifrån Twitter utan ifråga om allt material som flödar fritt på nätet, det som Sofia behandlade tidigare i veckan här.
Och apropå Twitter – det är lätt för oss nördar att tro att det är hur stort som helst. GCI Stockholm har siffrorna.
StockholmMediaWeek bjöd på flera intressanta debatter om framtidens medier. Samtidigt lanserades Aftonbladets Snack, som Niclas skrev om här.
Medievärlden hade ett stort reportage om Sofia. Men… varför finns den inte att läsa på nätet? Det är märkligt när inte ens branschtidningarna förstår vikten av att delta i konversationen online, särskilt då artikeln handlar om nya medier. Och… varför kan man inte kommentera artiklar på Medievärldens sajt? TU:s eget organ borde vara en utmärkt plattform för diskussion kring utvecklingen i medierna, och inte bara en megafon. Är det symptomatiskt att TU inte vill ha diskussion? I samma nummer fanns en debattartikel av Svenåke Boström som inte heller den återfinns i webbupplagan. Oerhört märkligt med tanke på ämnet – “Var finns tidningsledarna i debatten?” där Svenåke uppmanar där chefer inom pressen att finnas på nätet, att läsa bloggar och aktivt delta i diskussionen. Vi kommer antagligen försöka att återkomma i ämnet framöver.
Martin Jönsson presenterade siffror som visar att allt fler tidningsredaktörer tror att nyheter i framtiden kommer att vara gratis, samtidigt som de ser ljust på framtiden.
Anställda dissar interna nätverk. Inte ett dugg förvånande, ingen orkar med att finnas överallt hela tiden. Det här är en utmaning för företagen den närmaste tiden – att hitta fungerande sätt för intern kommunikation på de offentliga plattformarna. Wackå har skrivit mer om det här.
På lördagskvällen var det dags för Pangea Day. En alldeles underbar tillställning. Människor över hela världen samlades för att tillsammans med andra och samtidigt som resten av världen se en lång rad kortfilmer, utan egentlig agenda annat än att beröra. Sannerligen ett exempel på hur nätet gör världen mindre och för oss närmare varandra. I Sverige har uppmärksamheten varit liten kring eventet, men på några platser samlades folk och tittade tillsammans. Andra satt hemma och följde med via sina datorer. Självklart fanns en kanal på Jaiku där man kunde diskutera och kommentera under tiden. Highlights från kvällen hittar du här.
Veckans video kan inte bli någon annan än denna: Tom Waits visar hur man gör en presskonferens (se hela):
9
May 08
Upphovsrätt i ett större sammanhang
Upphovsrätt är ett så tråkigt ord. Så uttjatat och så ventilerat. Men ändå.
År 2004 satt jag med i Journalistförbundets förhandlingsdelegation när nytt kollektivavtal skulle förhandlas fram mellan TU (Tidningsutgivarna) och SJF. I vanlig ordning kom upphovsrättsfrågan att blockera alla konstruktiva diskussioner om löner och arbetsvillkor. Och det är just det – upphovsrättsfrågan är inte en kollektivavtalsfråga, det är en publicistisk fråga, som bör förhandlas i andra forum än kollektivavtalsförhandlingar.
Hur som helst. Förenklat kan man säga att TU länge hävdat att utgivarna måste få tillgång till att fritt sprida materialet, för att kunna möta upp mot ny teknik och utvecklingen exempelvis på nätet. SJF å sin sida har menat att om TU anser sig kunna tjäna en massa pengar upphovsrättsskyddat material så bör journalisterna få del av kakan. Dessutom har journalisterna velat ha kontroll över sitt material. Man vill inte få sin text eller sin bild publicerad i vilket sammanhang som helst.
Och här har vi huvudproblemet som jag redan har berört. Vad händer med upphovsrätten när allt är gratis och ingen längre har kontroll?
En bra jämförelse är film och musikbranschen och frågan om fildelning. Det är väl ingen som längre tror att fildelningen kan stoppas. Och somliga artister har förstått det och tar saken i egna händer, exempelvis NIN som släppte sitt nya album gratis på nätet i förra veckan, och Radiohead. Andra fortsätter envist jaga fildelare med blåslampa, ett företag som inte är något annat än energislöseri. Energi som skulle kunna användas till att hitta konstruktiva vägar att möta upp den nya världen istället för att blunda för utvecklingen.
Så hur ska tidningsbranschen möta detta? Hur ska journalister och tidningsföretag mötas i den här viktiga frågan?
När en text eller en bild väl hamnat ute på nätet är det i princip omöjligt att kontrollera vart den tar vägen. Vem som helst kan sno en text eller en bild och publicera i vilket sammanhang som helst. Ska vi då jaga enskilda bloggare som lägger upp pressbilder i sina bloggar? Ska vi fakturera dem som använder upphovsrättsskyddat material för mer eller mindre privat bruk?
Svaret på frågan måste vara nej. Allt är gratis, det är delning som gäller. Delning av material, kunskap och idéer.
Jag frågade en vän på Rapport hur journalisterna ställt sig till playrapport och möjligheten för vem som helst att publicera inslag var som helst. Det är ju inte helt osannolikt att ett Rapportinslag kan att hamna på sidor som den här. Det har tydligen varit en del diskussioner och allt material som SVT inte äger hela upphovsrätten till ska vara skyddat och alltså inte ha embedkoder. Dessutom plockas inslagen bort eftersom, och ligger alltså inte kvar i evig tid. Något som jag i och för sig vänder mig emot. Det är tråkigt att hitta gamla blogginlägg med filmer som inte fungerar när man klickar på dem.
Frågan är om tidningarna kan komma med någon liknande lösning. En form av embedlösning för text och bild som finns på nätet, med som i fallet playrapport, direktlänk till ursprungsajten. För som Martin Jönsson skriver här, är det så att vi måste flytta ut dit människorna är, och inte vänta oss att de alla ska komma till oss. Sedan måste såklart någon skillnad göras där materialet används i kommersiellt syfte.
Jag har inte lösningen. Men jag saknar den konstruktiva diskussionen kring realistiska förutsättningar när det gäller kontroll över och ersättning för upphovsrättsskyddat material. Både hos utgivare och journalister. Jag välkomnar diskussionen, och jag vill gärna höra vad mina SJF-kollegor tycker och tänker i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt
