SVDs haveri

Svenska Dagbladet har haft stora tekniska problem, under större delen av dagen har de olika sajter som hör till tidningen legat nere (E24, Tasteline mfl) på grund av ett fel hos nätoperatören och i datasystemet, det senare gör också att papperstidningen behöver tas fram genom en “nödlösning”.

Tyvärr kommer det säkert ge vissa en anledning att ifrågasätta sina egna tidningars stora satsningar på nätet, och diskutera det hela utifrån ett “nätet är så osäkert”-perspektiv. En diskussion som inte kommer att förenklas av det faktum att Bonniers haft problem på grund av att en användare valt att ta upp oerhört mycket bandbredd genom att ladda ner porrfilm. IT-avdelningarna kommer att få incitament att dra åt säkerheten mer, något som kommer att fr a än mer hämma utvecklingen av nya medielösningar.

Det finns två aspekter på det här: den ena är den som också Jocke Jardenberg på Mindpark tar upp – varför skapar man inte kriswebblösningar när en sån här sak händer? Att lägga alla ägg i samma IT-korg eller helt förlita sig på att den applikation som används för att publicera artiklar på nätet alltid fungerar är dåligt krismedvetande. Säg mig den tidning som inte har kontrakt med flera tryckerier för den stund då huvudtryckeriet inte fungerar? För det handlar om att skapa tillit och trovärdighet, och därigenom bygga varumärket starkt på nätet – även när tekniken fallerar:

Parallellt med arbetet att bygga upp fungerande och stabila vardagsmiljöer (något vi också är alldeles för långt ifrån idag) måste vi förbereda oss för den dagen då inget alls fungerar. Det är en överlevnadsfråga, och ett område där vi verkligen borde snacka om trovärdighet.

Det andra perspektivet handlar om hur SVD faktiskt varit riktigt usla på att berätta vad som hänt, och precis som många andra, glömmer bort att kommunikationen i samband med en kris är mycket viktig. Något som chefredaktör Hedin inser – men där krismedvetandet inte byggt nödvändig redundans:

Vi är som bakbundna och kan inte ens berätta för våra läsare och annonsörer varför de inte kommer in på våra sajter…Vi kan inte styra om innehållet på våra sajter till andra servrar, alla verktyg för att hitta nya vägar att få ut vår information finns i ett havererat datasystem på Lilla Essingen i Stockholm.

Det som hänt är inte bara ett tekniskt haveri utan också ett kommunikativt haveri från SvD:s sida. Som Kristoffer Björkman säger:

Lite krishantering vore på sin plats. Kanske borde Lottie Knutsson ta en plats i advisory board?

Vilket också ställer saken på sin spets: när företag inom resebranschen är bättre på krishantering än ett medieföretag vars styrka ska vara att kommunicera – hur mycket goodwill förlorar man inte då?

Självklart ska man en sån här gång använda alla upptänkliga sätt att kommunicera ut vad som hänt. Varför ser man inte till att ha en lista med större bloggar som man kan kommunicera direkt med för att den vägen få ut sin kommunikation, varför har man inte byggt upp en twitter-kanal eller en jaiku-kanal för att därigenom kunna kommunicera med ett antal personer som i sin tur kan låta sina nätverk föra ut kommunikationen om vad som hänt?

Tänket saknas. Så enkelt är det. Det digitala tänkandet, där varje del är en atom som påverkar den andra, saknas hos många traditionella medier. Utan man genomsyras av ett grundläggande kontrollbehov, förstår inte den virala form och “crowdsourcing”-funktion som de sociala medierna har. Hellre blir man tyst. För att man inte riktigt förstår bättre. Det är synd och det är farligt.

Uppdatering: På Jaiku går diskussionen varm.
SVDs utvecklingsblogg visar bland annat statistikbilden som är fascinerande, liksom att delger den första förklaringen: tillfällig överbelastning.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar