Transparens i praktiken

Anna Serner skriver i sin blogg idag om Medborgarmedverkan vs läsarmedverkan.
Hon använder Spokesman review som exempel. Steven Smith som är chefredaktör på tidningen har varit i Sverige ett flertal gånger de senaste åren och föreläst för tidningsfolk, och flera redaktörer från Sverige har varit på studiebesök i Spokane där tidningen ges ut.

Utifrån det är Anna Serners frågeställning mycket intressant.
På min fråga om han inte känner till andra redaktioner som arbetar tillsammans med allmänheten på detta sätt är hans svar nej. Kan det verkligen vara så? Att inte fler tidningar tar tillvara medborgarnas kunskap och åsikter på detta tidiga stadium?

Ja varför? Min egen chefredaktör, Kjell Carnbro på Sundsvalls Tidning, hör till dem som ofta nämner Steven Smith och talar om transparens enligt Spokesmans Review. Och han är inte ensam. Det finns knappast en chefredaktör i Sverige som aldrig hört talas om Spokesman Review. Ändå händer så litet.

Allt finns. Teknik, kunskap, och folk som vill jobba med transparens. Var finns stoppklossen? Vad hindrar svenska tidningsredaktörer från att i praktiken vilja testa Smiths idéer, inte minst mot bakgrund av detta:
Han vet att lokala beslutsfattare tittar i hans newsroom. Han vet också att han snarare än än att ha fått sina nyheter kopierade fått flera tips från allmänheten. Han har alltså vunnit nyheter.

Själv hoppas jag mycket på Bambuser, och jag hoppas att svenska tidningar inom kort kommer att göra som Liverpool Daily Post som i morgon kommer att Bambusa sitt inre liv och låta sina läsare delta i det dagliga arbetet med att göra tidning, genom sin liveblogg. Som det verkar bara en dag men det behöver ju inte betyda att de inte fortsätter vara transparenta efter första försöket.
Dessutom finns en twitterkanal där den som vill kan följa det som händer i sin twitter. Spontant känns det självklart, men är ju tyvärr långt ifrån det.

Jag måste upprepa Annas frågeställning. Att inte fler tidningar tar tillvara medborgarnas kunskaper och åsikter på detta tidiga stadium?
Vi har allt att vinna, och som jag ser det ingenting att förlora på att öppna upp och använda läsarna som en resurs i nyhetsarbetet. Som bonus bidrar vi samtidigt till ökad demokrati. Och som jag brukar tjata: vilken journalist brinner inte för demokrati och yttrandefrihet?

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!