Upphovsrätt i ett större sammanhang

Upphovsrätt är ett så tråkigt ord. Så uttjatat och så ventilerat. Men ändå.

År 2004 satt jag med i Journalistförbundets förhandlingsdelegation när nytt kollektivavtal skulle förhandlas fram mellan TU (Tidningsutgivarna) och SJF. I vanlig ordning kom upphovsrättsfrågan att blockera alla konstruktiva diskussioner om löner och arbetsvillkor. Och det är just det – upphovsrättsfrågan är inte en kollektivavtalsfråga, det är en publicistisk fråga, som bör förhandlas i andra forum än kollektivavtalsförhandlingar.

Hur som helst. Förenklat kan man säga att TU länge hävdat att utgivarna måste få tillgång till att fritt sprida materialet, för att kunna möta upp mot ny teknik och utvecklingen exempelvis på nätet. SJF å sin sida har menat att om TU anser sig kunna tjäna en massa pengar upphovsrättsskyddat material så bör journalisterna få del av kakan. Dessutom har journalisterna velat ha kontroll över sitt material. Man vill inte få sin text eller sin bild publicerad i vilket sammanhang som helst.

Och här har vi huvudproblemet som jag redan har berört. Vad händer med upphovsrätten när allt är gratis och ingen längre har kontroll?

En bra jämförelse är film och musikbranschen och frågan om fildelning. Det är väl ingen som längre tror att fildelningen kan stoppas. Och somliga artister har förstått det och tar saken i egna händer, exempelvis NIN som släppte sitt nya album gratis på nätet i förra veckan, och Radiohead. Andra fortsätter envist jaga fildelare med blåslampa, ett företag som inte är något annat än energislöseri. Energi som skulle kunna användas till att hitta konstruktiva vägar att möta upp den nya världen istället för att blunda för utvecklingen.

Så hur ska tidningsbranschen möta detta? Hur ska journalister och tidningsföretag mötas i den här viktiga frågan?

När en text eller en bild väl hamnat ute på nätet är det i princip omöjligt att kontrollera vart den tar vägen. Vem som helst kan sno en text eller en bild och publicera i vilket sammanhang som helst. Ska vi då jaga enskilda bloggare som lägger upp pressbilder i sina bloggar? Ska vi fakturera dem som använder upphovsrättsskyddat material för mer eller mindre privat bruk?

Svaret på frågan måste vara nej. Allt är gratis, det är delning som gäller. Delning av material, kunskap och idéer.

Jag frågade en vän på Rapport hur journalisterna ställt sig till playrapport och möjligheten för vem som helst att publicera inslag var som helst. Det är ju inte helt osannolikt att ett Rapportinslag kan att hamna på sidor som den här. Det har tydligen varit en del diskussioner och allt material som SVT inte äger hela upphovsrätten till ska vara skyddat och alltså inte ha embedkoder. Dessutom plockas inslagen bort eftersom, och ligger alltså inte kvar i evig tid. Något som jag i och för sig vänder mig emot. Det är tråkigt att hitta gamla blogginlägg med filmer som inte fungerar när man klickar på dem.

Frågan är om tidningarna kan komma med någon liknande lösning. En form av embedlösning för text och bild som finns på nätet, med som i fallet playrapport, direktlänk till ursprungsajten. För som Martin Jönsson skriver här, är det så att vi måste flytta ut dit människorna är, och inte vänta oss att de alla ska komma till oss. Sedan måste såklart någon skillnad göras där materialet används i kommersiellt syfte.

Jag har inte lösningen. Men jag saknar den konstruktiva diskussionen kring realistiska förutsättningar när det gäller kontroll över och ersättning för upphovsrättsskyddat material. Både hos utgivare och journalister. Jag välkomnar diskussionen, och jag vill gärna höra vad mina SJF-kollegor tycker och tänker i frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , ,