Vlt har valt att aktivt ta ställning för sjuksköterskorna i den pågående konflikten.
Det är i sig inget nytt att media tar ställning. Kvällstidningarna gör det ganska ofta i olika kampanjer för och emot, det kan handla om cancerforskning, mobbning eller andra saker. Sundsvalls Tidning där jag själv jobbar gjorde i mellandagarna en hel tidning mot våld.
Vad som skiljer Vlt:s ställningstagande från andra liknande är att det är politiskt. Tidningen väljer att ta ställning i en arbetsmarknadskonflikt, och en fråga man kan ställa sig är om det är en tidnings uppgift att göra det, någon annanstans än på ledarplats. Det är en viss skillnad på det och att vara emot sjukdomar och allmänt nöd och lidande, vilket de flesta andra kampanjer brukat handla om.
Jag brukar visserligen tjata om ärligare journalistik. Om att den enskilde journalisten oftare bör få ta ställning och vara öppen med egna värderingar och åsikter. Men här är det en hel tidning som tar parti för ena parten i en konflikt. Det är inte alls säkert att alla tidningens journalister är med på tåget.
Det kan tyckas enkelt. Få säger emot att sjuksköterskor är nödvändiga, viktiga, har stort ansvar och bör belönas därefter. Men vem bestämmer? Vem bestämmer vad som är en rimlig lön för en viss arbetsgrupp? Om medierna i högre utsträckning väljer att ta ställning för och emot och tycka om vad som är rimligt när det gäller politik, kommer det att förändra människors tänk, och normer?
Hur kommer Vlt att göra nästa gång pilotföreningen strejkar för högre löner? (enligt senaste SAS-avtalet ska de inte göra det, men rent hypotetiskt, vad skulle VLT göra?)
Samtidigt – media idag stÃ¥r inte för nÃ¥gon allomfattande sanning. De som är av andra Ã¥sikter har möjlighet att uttrycka dem, i andra medier, i egna bloggar, och till och med pÃ¥ Vlt:s egna sajt.
För att få igång debatt krävs ibland att man sticker ut. Töjer på gränserna. Vlt:s huvudredaktör Elisabeth Bäck har alltid gjort sig känd för att vara modig. Våga pröva nyheter. Ligga i framkant. Föga förvånande bloggar hon också om jobbet på tidningen. Hon skriver om vad hon gör på dagarna, hon skriver om publicistiska beslut och hon har självklart även skrivit om ställningstagandet för sjuksköterskorna. Och här gör hon så rätt. Hon förklarar för läsarna. Hon tar diskussionen. Hon släpper in andra åsikter och hon bemöter dem.
Någon skrev såhär i bloggkommentarerna:
“När jag läste det trodde jag att det var ett pÃ¥hitt för dagen. När det inte visade sig vara det blev det snarare har ni helt och hÃ¥llet förlorat vad som vad kvar av förstÃ¥ndet? VLT ÄR ingen samlad röst för oss alla. VLT ska nÃ¥gorlunda objektivt rapportera vad som händer.”
Föga förvånande kanske.
En annan kommentator skrev detta, som ändå visar att mediernas roll förskjuts:
“Jag kan bara häpna över att vissa fortfarande har en bild av dagstidningar som objektiv skildrande part i det offentliga samtalet. VLT är en borglig tidning och förmedlar borgliga värderingar. Om detta blir jag inte upprörd utan snarare ledsen över den totala borgerliga dominansen i svensk press. I just denna frÃ¥ga är min Ã¥sikt helt i linje med VLTs. Jag hade dock inte vart upprörd om VLT hade valt att argumentera emot sjuksköterskornas krav. Visst hade jag reagerat och ansett VLT ha en skev Ã¥sikt men aldrig nÃ¥gonsin hade jag klagat och sagt upp min prenumeration pga av att vÃ¥r lokaltidning tar ställning. Det gör dom ju för tusan varje dag! Jag har väldigt svÃ¥rt att förstÃ¥ problemet.”
Elisabeth Bäck förklarar ocksÃ¥ i sin blogg att Vlt:s medarbetare ska profilera sig och synas. De ska bygga relationer med sina läsare. Och det är ju faktiskt i framtidens landskap betydligt viktigare än den ständiga objektiviteten. (en liten frÃ¥ga att ställa sig – hur skulle Bäck ställa sig till att en enskild journalist offentligt kritiserade tilltaget eller stod för en annan uppfattning? Fortfarande kan just sköterskestrejken anses vara en självklar sak att stötta, men var gÃ¥r gränsen för vad som är självklart?)
Därmed kan beslutet att ta ställning i konflikten sägas vara okej. I rent provokativt syfte har den ändÃ¥ lett till en diskussion som är en viktig diskussion, om pressens funktion och uppdrag. Är det att i alla lägen vara passivt objektiva och konsekvensneutrala eller är det att aktivt delta i samhällsdebatten? (och igen – ledarplats borträknat) Jag hoppas att den diskussionen fortsätter, att den hÃ¥lls levande bÃ¥de i och utanför kÃ¥ren, eftersom det här en av de viktigare frÃ¥gorna och förändringarna för gammelmedia när människor förväntar sig ärlighet, själva kan ta reda pÃ¥ fakta och inte längre tror blint pÃ¥ allt som stÃ¥r i tidningen.
