I samband med Englafallet så väljer flera chefredaktörer att förklara varför de nu väljer att gå ut med namnet på den som erkänt dåden (men som ännu inte är dömd). I Aftonbladet och SvD har valt att förklara sig. DN har tidigare diskuterat frågan. Expressen verkar inte längre bry sig (läs också Sofias korta postning). Stig Hedenius dundrar på.
Det intressanta är dock att det idag inte spelar någon större roll. Flashback är det säkraste stället för att tidigt få reda på namn på vilken misstänkt brottsling som helst. Detta fortsätter sedan ut i de sociala nätverken.
I den utveckling som sker – där de traditionella medierna inte längre bara konkurrerar med varandra om scoopen utan ocksÃ¥ med bloggosfären, gör det här att diskussionerna om namnpublicering hamnar i en märklig etisk grÃ¥zon. Liksom att frÃ¥gan om förtal och rätten att uttrycka nÃ¥got utifrÃ¥n allmänintresset helt enkelt ligger i de sociala nätverken.
Det intressanta är också att ingen ens adresserat det faktumet. Man fortsätter att se sig själva som de enda leverantörerna av såna saker.
