Idag har vi ett fantastiskt bra skolexempel som visar varför redaktörer och journalister ska kommunicera med sina läsare, gärna via bloggande.
Bo Hedin bloggar om namnpublicering i samband med att 42-åringen Anders Eklund erkänt morden på Engla och Pernilla i Dalarna.
Och just detta, att förklara publicistiska beslut, och i anslutning låta läsare kommentera, gör en tidning så mycket trovärdigare, och skapar en relation mellan tidning och läsare som annars inte skulle finnas.
Arbetarbladet har valt att skriva en artikel om samma ämne, dock utan möjlighet att kommentera.
Det är bra. Att det överhuvudtaget skrivs. Att läsarna får en inblick i de ställningstaganden som görs på en redaktion. Men jag tror att efterfrågan på den typen av insyn är större än tillgången, och att många är intresserade av liknande förklaringar även till små och för redaktionerna kanske obetydliga ämnen.
