Martin på Dagens Media har sammanfattat lite statistik från den här rapporten.
Jag är väldigt tacksam för det, eftersom jag inte har tid att själv gå igenom alltihop. De siffror han tagit fram som jag väjer att lita på säger en hel del om det nya medielandskapet.
“70 procent av redaktörerna pÃ¥ USAs nyhetstidningar tycker att anonyma artikelkommentarer skadar journalistiken. Men endast 45 procent av läsarna gör det.”
Jag skulle gärna se svensk statistik om samma sak, men jag tror att den skulle vara ganska liknande.
För vem gör redaktörerna tidning? Jo för läsarna. Och läsarna av idag vill inte matas med information. De vill delta. De vill få en chans att tycka till. Göra sina röster hörda. Hur kan journalistiken skadas av att någon kommenterar den? Är det farligare att någon kommenterar på en tidnings webbsida än att någon tycker till runt fikabordet på jobbet?
Tappar man i trovärdighet om man låter sina läsare kommentera? Artikeln och det journalistiska arbetet bör ju vara detsamma eller kanske möjligen mer noggrant i de fall läsare får lägga sig i. Och det skadar inte journalistiken. Det förbättrar den. Höjer kvaliteten. Ökar troärdigheten. Ju.
Noteras bör väl att statistisken gällde anonyma kommentarer. Det gÃ¥r ju att kräva att kommentatorer ger sig till känna. Människor blir alltmer öppna med sina identiteter även pÃ¥ nätet tack vare inte minst Facebook, sÃ¥ problemet med “anonyma” kommentarer kanske försvinner av sig självt. Kan vi hoppas.
Däremot finns andra typer av skador som en redaktion kan lida om läsarna får härja fritt på sajten. Men intressant att notera när det gäller Norrans hockeyblogg är detta:
“Anders Steinvall anser ocksÃ¥ att det har blivit en självsanering efter det att tidningen skrev om anmälan.
- Det var flera av de som är flitiga med att kommentera pÃ¥ bloggen som krävde bättring. Och det har det ocksÃ¥ blivit tycker jag.”
Självsanering. Ja. Folk är inte dumma. Det är få som orkar med sandlådenivå i längden. Jag vet inte riktigt hur det gick till här, men viktigt är ju också att tidningen skrivit om det, berättat för sina läsare hur det ligger till och de själva har sagt ifrån. Så länge man öppnar för kommunikation går de flesta problem att lösa.
Diskussionen om utgivaransvar är ändå intressant, och frågan är om inte lagen borde ses över, så att det i högre grad blir skribenten av ett inlägg eller en kommentar som hålls ansvarig för det skrivna, inte chefredaktören. Att han har ansvar för sina anställda är en sak, att ta ansvar för sina läsares åsikter en annan. Här borde man enkelt kunna skapa nya regler och på så sätt tvinga folk att ta ansvar för sina egna idéer.
Lite mer ur statistiken: “Samtidigt säger 58 procent av alla redaktörer att det skulle vara negativt för journalistiken om reportrarna tilläts delta i diskussionerna kring sina verk i kommentatorsfälten. 36 procent av läsarna höll med.”
Det är ju det här jag tjatar om. Journalisterna måste kommunicera med sina läsare. Inte låta kommentarer och kritik mot de egna artiklarna stå oemotsagd eller lämnas utan åtgärd. Lägga sig i, stå för sitt jobb, och i visa fall backa. Och inte göra det i smyg med rättelser längst bak i tidningen. Ta diskussionen inför öppen ridå. Det skadar inte trovärdigheten, det ökar den, så länge man har gjort ett bra jobb och är seriös men mänsklig nog att erkänna brister.
Och just det här är rätt vanligt att läsare anmärker pÃ¥. Senast idag satt jag pÃ¥ jobbet och modererade kommentarer och inlägg i vÃ¥rt debattforum. Och hittade flera kommentarer där skribenten efterlyste förklaringar eller Ã¥sikter frÃ¥n reportern. Men “sÃ¥ gör vi inte”. Vi lägger oss inte i i vÃ¥rt eget debattforum. Möjligen censurerar vi de inlägg som har Ã¥sikter om vÃ¥rt arbete. Vilket jag tycker är fel. Väldigt fel. Det är faktiskt de allra viktigaste kommentarerna att släppa fram och bemöta.
Viktiga för journalistiken, för vår egen trovärdighet och inte minst för den enskilde reporterns personliga utveckling i arbetet.
