Författare som bloggar III

I den lilla serien om författare som använder bloggen som verktyg har vi nu kommit till Klaus-Peter Beiersdorf. Han skrev förra sommaren den uppmärksammade bloggen “Att stalka Alex Schulman”. Sedan har han bloggat som Tyskungen och numera skriver han på Beiersdorfbloggen, som länkas från Smålandsposten.

Det är intressant att jämföra hur Olle Svalander, Andreas Ekström och Klaus-Peter Beiersdorf använt bloggen som verktyg i sitt skrivande, och Klaus-Peter är den som verkar dra det längst, när det gäller att låta sina läsare styra vad som händer med texten.

Till vardags jobbar Beiersdorf som PR-projektledare på Svenska Spel och så har han en del frilansuppdrag. Dessutom håller han på att skriva en roman som han delvis bloggar.

Hur och varför får han berätta själv:

Varför bloggar du?
Först och främst för att fylla mitt enorma självbekräftelsebehov. Dessutom fungerar den även som en ventil för mig. Via bloggen kan jag släppa ut lite överskottsånga när tillvaron blir för intensiv. Med fru, två barn och ett väldigt krävande jobb så är det ganska skönt att bara få vara rolig någonstans. Eftersom jag är en medioker entertainer så använder jag istället bloggen för att dra mina dåliga ordvitsar och anekdoter från mitt riktiga liv. Jag hoppas att jag roar någon.

Vad bloggar du om?
Allt möjligt. Saker i tillvaron som är skruvade eller roliga på något sätt. Men jag är nog bäst när jag skriver om min familj och min uppväxt. Då bränner det till. Jag hoppas att min intention om att ha en stor bredd i mitt skrivande på bloggen uppskattas av mina läsare. Då det rör sig om en dagbok så speglas ju även mitt skrivande av min dagsform. Senaste månaden har det varit jobbigt, med nytt jobb, alldeles för mycket frilansuppdrag och noll fritid. Vad jag INTE bloggar om är mitt jobb och mina vänners eventuella problem eller hemligheter som jag blivit anförtrodd.

Hur använder du bloggen som verktyg i ditt romanskrivande?
Lite grann. Jag har lagt upp ett eller annat kapitel, vilket gett mig väldigt bra feedback. Faktum är att jag har valt att ta ett helt nytt spår och boken kommer se helt annorlunda ut efter några bloggläsare gett mig värdefull feedback.

Är det verkligen en bra idé att lägga ut texterna till allmänt beskådande?
Jag vet inte, på ett sätt så är det ju inte de, då försvinner ju läsarnas behov att köpa boken. Fast å andra sidan så lägger jag ju inte ut allt, och då kanske man istället väcker ett intresse att läsa boken. Jag hoppas att jag kommer framkalla en ”cliffhanger”-känsla precis innan varje sidvändning.

Vad är syftet med att låta folk läsa i förhand?
Att öka intresset för boken. Jag funderar på att författa ihop ett par fejkkapitel fulla av snusk och förnedring bara för att få vissa personer att bli livrädda. Skämt åsido, så hoppas jag få feedback på om det jag skriver är realistiskt och trovärdigt. Och så får jag snabbt reda på om folk vill läsa mer.

Hur påverkar det resultatet?
Som det är just nu så har boken påverkats så till den milda grad att det inte ens är samma bok som det var tidigare. Dessutom har jag tappat gnistan lite på grund av detta.

Hur långt är du beredd att ta samarbetet med dina bloggläsare när du skriver?
Jag vet inte. Hur långt vill mina bloggläsare ta det? Jag låter nog dem sätta gränserna.

Vad tror du om trenden att författare bollar idéer med sina läsare, är det något som kommer att spridas?
Det tror jag nog. Det ger en otrolig möjlighet att få input för en författare. Problemet är bara att historien finns ju i författarens huvud, inte i läsarens. Så man ska nog inte lyssna för mycket på vad de säger. Men har man en bra redaktör så tror jag att ett gäng utvalda bloggläsare utan tvekan kan hjälpa till att förädla ett litterärt verk.

Läste du “Konsten att förlora” om Mats Hård? Vad tyckte du i så fall om den?

Nej. Det är den där killen som låtsades att han var fotbollsfan och bloggade passionerat om det va? Som sedan gav ut en bok på temat? Jag kan tycka att det är lite kittlande att man utgör sig för att vara någon man egentligen inte är. Det var ju en jävla massa spekulationer kring vem det var som skrev den, speciellt då han var väldigt initierad och skrev om allt från idiotiska chefer, till korkade krönikörer och sina egna otrohetsaffärer vad jag förstått. Eftersom jag är fullkomligt ointresserad av fotboll så var den bloggen inget för mig. Men jag har ju själv bloggat under psedonym, så jag vet hur effektivt det kan vara ur ett hypeskapande perspektiv. Vem vet, jag kanske kommer ta till något liknande själv framgent.

När ska boken vara klar är det tänkt?

Jag vet inte. Min redaktör vill att jag ska ha den klar till nästa sommar. Men det kommer nog inte hända. Jag har ungefär 15 minuter ledig tid varje dag. Jag måste bli bättre på att strukturera upp min lediga tid. Och ta på mig mindre frilansuppdrag. Jag jobbar ju inte frilans för att jag behöver pengarna precis.

Kommer boken att finnas tillgänglig på internet?
Snart. Fast i en form som jag inte vill avslöja ännu. Det kommer bli annorlunda. Det skulle förvåna mig om den ”bloggen” inte kommer bli minst lika populär som min ”Att stalka Alex Schulman”-blogg som jag drev förra sommaren.

Är bloggen ett bra verktyg för skribenter överlag, så som tidningsskribenter? Varför/varför inte? Hur kan det utvecklas?
Det är en svår fråga. Som skribent förutsätts du vara objektiv. Det är VÄLDIGT svårt att vara det på en blogg. Det är ju trots allt en privat dagbok. Eller det ska vara det, om bloggen är genuint och personligt skriven, som till exempel Ninni Schulmans blogg ”Dagarna”, så kan jag tycka att den fyller sitt syfte. Men vissa bloggande journalister använder bara sina bloggar för att bygga sitt eget varumärke. Då blir det lätt opersonligt och spekulativt, och då tycker jag att det är helt ointressant. Det är ett exempel när man bara ser bloggen som ett verktyg och inte ett tidsdokument. Jag tror att bloggen kommer att utvecklas till mer mobil bloggning, kortare, och därmed ofta tråkigare inlägg. Det är lite som en morgontidning versus en kvällstidning, där kvällstidningen ofta är mycket mer snuttifierad än morgontidningen. Fast vad vet jag, folk verkar ju gilla ytligt skräp som Blondinbellas, Katrin Schulmans blogg och olika modebloggare. Det är ju bara att titta på Bloggportalens tio-i-topp-lista.

Detta tror jag medverkar till att RIKTIGA skribenter numera släpper bloggen som kanal. Det har blivit lite för mycket lekstuga.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar
  • http://andrasidansundet.blogg.se/ Göte Børge

    När ni kommer till serien “Försäkringstjänstemän som använder bloggen som verktyg” kontaktar ni väl mig va?