Istället för kaffe

Hittade en mycket bra postning om sociala nätverk på Springtime.

Fick mig att tänka på uttrycket att “Virtual is the new real”.

Det är inte nytt. Det är samma. Fast annorlunda.

Människor har alltid nätverkat. Socialiserat. Skvallrat. Presenterats för bekanta till bekanta och spunnit vidare på sina nät. Diskuterat. Debatterat. Flirtat. Spelat in blandband till varann. Sånt som folk gör nu med, men ofta på nätet. Brit Stakston skriver en fin postning om att hon får brev igen efter många år utan, fast på Facebook.

Jahaja. Vad vill jag nu säga med detta?

Jo att plötsligt slog det mig att det här gäller journalister också.

Såklart.

Men låt mig förklara: Journalister har ändrat beteenden. Istället för att vara “ute på fältet” och träffa människor sitter de inne mest hela dagarna. De gör research med hjälp av datorn och intervjuar via telefonen. Rakt på, inget utrymme för döprat. Till skillnad från förr, då de rörde sig mer bland folk. Drack kaffe i stugorna. Småpratade. Och här har vi en felande länk!

Samtidigt som journalister tagit till sig den nya tekniken som arbetsredskap, och sitter mer inne i husen, har kontakten med vanligt folk minskat. För att journalisterna glömmer att det funkar att ha den kontakten med folk på nätet, genom socialisering, på den egna sajten, eller på andra ställen, som kanske Facebook där “vanligt folk” håller till. Den typen av kommunikation föraktas, fast den är fullt jämförbar med kaffet i stugan, och småpratet efter intervjun eftersom det sällan var lika bråttom förr, innan flerkanalspublicering och ständiga deadlines.

Här har vi en viktig nyckel för att få de gamla medierna att förstå varför det är viktigt att använda de sociala medierna och möjligheterna att interagera på nätet fullt ut. För att ersätta samtalen med människor som det inte finns tid till längre, ute på fältet, för att det är så bråttom hem till redaktionen. Men när man väl är på redaktionen är det aldrig långt till en skärm, och där, i redaktionsbloggen, i kommentarer till artiklar, och via folks egna bloggar, bör journalisterna finnas. Och inte bara läsa, utan kommunicera. Agera, svara, tilltala människor som vill småprata, om det som skrivs, eller om andra saker.

Och därmed få tillbaks det där som någonstans gått förlorat. Läsarkontakt. Eller som det brukar heta: Verklighetsförankring. Nätet är verkligt. Det är samma sak. Fast annorlunda. Men det funkar inte om man bara står och tittar på. Man måste delta. Även om man är reporter på en papperstidning.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar