I den lilla serien om författare som använder bloggen som verktyg har turen kommit till Andreas Ekström.
Del ett handlade om Olle Svalander aka Mats HÃ¥rd.
PÃ¥ sin sajt skriver Olle om Andreas:
“Andreas Ekström, en vikarie frÃ¥n Sydsvenskan, skrev i en spalt en hyllning till bloggen med titeln “Vem är Mats HÃ¥rd?” Det var pÃ¥ vÃ¥ren och jag gick pÃ¥ Ã…rsta torg när en kompis ringde och läste högt ur tidningen. Artikeln beskrev Konsten att förlora som “Den överlägset roligaste svensksprÃ¥kiga bloggen just nu” vilket var en mycket bra beskrivning som senare fick plats pÃ¥ bokens framsida. Men den största förtjänsten som Ekström gjorde vara att han lanserade teorin att bloggen kunde ha fler upphovsmän än en. När jag läste det förstod jag att spekulationerna om vem som var Mats HÃ¥rd skulle kunna hÃ¥lla pÃ¥ hur länge som helst. (Andreas Ekström skulle sedan kopiera Mats HÃ¥rd-formeln när han skrev sin egen blogg om den “Hemlige pappan” som ocksÃ¥ kom ut som bok och lanserades med snarliknande formuleringar.)”
Om det säger Andreas så här:
Jag gillade verkligen “Konsten att förlora”, men mitt eget projekt med “Hemliga pappan” var inte alls lika genomtänkt och uppstyrt som Olle Svalanders var. Jag hade inga som helst bokambitioner med “Hemliga pappan” när jag började blogga. När det sedan ändÃ¥ blev sÃ¥ fick jag ju snabbt tänka om pÃ¥ en rad punkter. SÃ¥ jag var kanske inte sÃ¥ inspirerad av “Konsten att förlora” trots allt – även om jag verkligen tyckte att den var lysande.
Vilket leder till nästa frÃ¥ga – när du skrev Hemliga pappan, fanns dÃ¥ nÃ¥gon förebild eller annat liknande exempel?
Inte som jag utgick frÃ¥n. Men därmed inte sagt att det inte har funnits mÃ¥nga andra som har gÃ¥tt frÃ¥n blogg till bok, eller frÃ¥n anonym till känd. Eller andra pappor som har skrivit om att bli pappa. SÃ¥ frÃ¥gan är… vad var sÃ¥ unikt med mitt projekt egentligen…? Hm…
Var tanken från början att det skulle bli en bok?
Inte alls. Jag skrev för min egen skull och för min dotters skull. Genomslaget jag fick var ju helt chockartat. Jag hade absolut inte väntat mig att få läsare i den omfattningen.
Hur påverkade kommentarerna ditt skrivande?
Ren bensin!
Vad betydde bloggandet för formen på den färdiga boken?
Jag är osäker pÃ¥ det. Ã… ena sidan kan man kanske hävda att bokens korta kapitel är besläktade med bloggformen, eftersom de är korta. Men det hÃ¥ller egentligen inte – för blogginlägg kan vara lÃ¥nga som romaner. Dessutom finns det ju av naturen ingen interaktivitet i en bok.
Har du något nytt blogg/bokprojekt på gång?
Jag bloggar alltid på andreasekstrom.se och ett tag till på hemligapappan.se. I vår utkommer jag med en bok som handlar om Lunds universitet, en bok som jag gör tillsammans med fotografen Per Lindström. Dock helt utan bloggkoppling!
Vad tror du om trenden att författare lägger ut delar av det de skriver i bloggar för att få feedback, är det bra för författandet? För läsarna? Som marknadsföring?
Chris Anderson var väldigt lyckosam med en sÃ¥dan process dÃ¥ han skrev sin lysande “The Long Tail”. Jag tror att det i princip bara finns fördelar – sÃ¥ länge man själv som skribent orkar med det, och faktiskt vill ha en diskussion med sina läsare. Jag vet rätt mÃ¥nga författare som inte alls är intresserade av det.
Tänk tanken att du skrivit samma bok men utan att blogga den, skulle resultatet ha blivit detsamma då?
SvÃ¥rt att säga. Boken “Hemliga pappan” gick ju bra eftersom namnet var bekant för mÃ¥nga bloggläsare. Det är klart att det var en stark marknadsföringskanal. Sedan finns det branschanalytiker som hävdar att boken nog kunde ha sÃ¥lt ännu mycket mer om vi inte hade satt texten “Succébloggen nu som bok!” pÃ¥ omslaget – för den formuleringen antyder ju att hela materialet finns gratis pÃ¥ nätet. Och sÃ¥ är det alltsÃ¥ inte – boken och bloggen är i allt väsentligt tvÃ¥ olika saker.
Fick du några lärdomar när du skrev Hemliga pappan som du tror dig kunna ha nytta av i övrigt skrivande?
Jag har ju skrivit väldigt mycket på bloggen och i boken, och alltså fått en mängdträning i genren. Det kommer jag säkert att ha nytta av.
Kan du tänka dig andra former för att skriva romaner ihop med läsarna? Wikiteknik?
Nej. Jag tror inte att mina läsare generellt sett är lika bra pÃ¥ att skriva som jag är… Att skriva är ett yrke, och den som försörjer sig som skribent är i nio fall av tio skickligare pÃ¥ att skriva än den som inte gör det. Därmed inte sagt att det inte kan finnas fullständigt lysande amatörskribenter – för det gör det ju, givetvis.
I rollen som journalist är jag tacksam för all feedback. Det är många läsare som har fått mig att tänka om i min syn på både stilistik och sakfrågor, när de har kommit med kunnig och engagerad kritik. Men som
romanförfattare… nej, om jag nÃ¥gonsin skriver en roman, vilket nog är ytterst osannolikt, sÃ¥ fÃ¥r jag nog försöka klara mig själv…
