Författare som bloggar I

Mats Hård är tillbaka!

Men. Det blir ju inte som förut.

För er som har minnesluckor: Mats Hård var sportjournalisten som bloggade om fotboll. Om kärleken till Gif Sundsvall. Det var samma säsong som de åkte ur allsvenskan och inget kunde ha varit mer rätt än att döpa bloggen till “Konsten att förlora”.

Förutom om fotboll handlade bloggen en del om jobbet, och en del om brudar. Och den engagerade. Massor var det som läste dagligen och många kommenterade. Spekulationerna om vem Mats Hård egentligen var var många och intressanta. Intressanta inte minst med tanke på att Mats Hård inte existerade. Han var en romanfigur i Olle Svalanders roman, som kom till i bloggen, inför publik.

När Olle outade sig själv framåt hösten var det många som blev upprörda och kände sig lurade. De tyckte sig ha byggt upp en relation till Mats Hård och brydde sig om hur han hade det. Hur som helst. Boken släpptes och fick fina recensioner. Det var ju inte en blogg som blev en bok, utan en bok som skrevs i en blogg. Förra året släpptes Olle Svalanders andra roman Junk, som skrevs på traditionellt vis. Jag har pratat med Olle om hur bloggen kan fungera som verktyg för en författare, och skillnaderna mellan att skriva roman inför publik och att göra det på kammaren.

När du skrev Konsten att förlora, fanns då någon förebild eller annat liknande exempel?

- Inte från början. Efter en tid läste jag Dilledagboken. En finsk bok som skrevs på liknande vis. Den publicerades på en hemsida innan bloggen var uppfunnen och handlade om att supa.

Vad var egentligen tanken, från början?

- Jag skulle utveckla en karaktär på en blogg. Framförallt ville jag berätta en historia utan att gå omvägen via ett förlag. Jag ville nå läsarna direkt. Sen skulle folk läsa den och gilla den och när jag kände mig klar skulle jag gå till ett förlag och visa. Sen fick vi ta det därifrån.

Hur drog du läsare till bloggen?

- Genom att länka ifrån ett fotbollsforum och sedan hoppas att texten skulle va bra nog att spridas av sig självt. Alldeles i början name-droppade jag lite, men det kändes billigt.

Hur mycket påverkade kommentarerna händelseutvecklingen?

- Mycket lite. De fördjupade ibland historien och tillförde en dimension till texten. Och de uppmuntrade mig att fortsätta.

Vad betydde bloggandet för formen på den färdiga boken?

- Det tvingade mig att skriva kort. Med resten av internet ett klick bort är konkurrensen om läsarens intresse enorm. Jag skrev på en 12″ skärm och valde för det mesta att skriva så kort att man inte skulle behöva scrolla.
Jag strök enormt mycket.
Konsten att förlora är ju en roman. Men skulle vara som på riktigt. I en dagbok vet berättaren inte vad som händer imorgon. Därför var jag tvungen att maskera förebud om kommande händelser så att läsaren trodde sig veta mer än berättaren. Det var kul.

Hur gjorde du urvalet när det gällde de kommentarer som publicerades i boken? Var det överhuvudtaget självklart att ta med några alls?

- Jag tog med de som bidrog med information eller intressanta perspektiv. Och där det uppstod en relation mellan Mats Hård och den som kommenterade.

Du har tidigare sagt att en sån sak kan man bara göra en gång, står du fast vid det?

- Vet inte. Jag säger mycket… Jag behövde bloggen för att berätta den historien. Men processen utvecklades till en hetsjakt på Mats Hård som gjorde mig nästan paranoid. Det har jag inget behov av att göra om.

Nu skriver Mats Hård igen, kommer det att bli en del 2 av boken eller är det något du bara gör för nöjes skull? Kan det överhuvudtaget funka nu när Mats Hård är avslöjad?

- Så länge det finns en historia att berätta kommer folk att vilja läsa. Annars är romanen illa ute. Jag skriver för att det är roligt. För att jag behöver Mats Hård och för att det finns en historia. Om det blir en andra bok om Mats Hård så är det bonus. Jag vill inte bara skriva mer av samma. Jag vill att det ska vara som en ny historia. Men först och främst en blogg.

Vad tror du om trenden att författare lägger ut delar av det de skriver i bloggar för att få feedback?

- Texter mår ofta bra av utsikten att få läsare. För dem som vågar och kan kontrollera processen är det säkert bra.
Tänk tanken att du skrivit samma historia men utan att blogga den, skulle det ha blivit samma historia då? - Ja, men den hade blivit längre. Och förmodligen inte lika bra. Antagligen hade den fortfarande inte varit färdig. Har Mats Hård några followers, andra som gjort samma sak eller liknande, som du känner till? - Andreas Ekström gav ut en bok som hette den Hemliga pappan. Sen har det kommit ett antal sex/strip/escort-bloggar som spelar på autentitet/sanningsbegreppet och blivit böcker. Även Rosetta Steen gjorde väl en ganska liknande resa. Lärde du dig något av bloggromanen som du kan använda dig av när du skriver på traditionellt vis? - Att man måste stryka mycket, att man måste fatta beslut, att man ska tänka på läsaren och att man måste ta semester ibland. Har du blivit ifrågasatt, vilken typ av motstånd har du mött? - Eftersom jag var bland de första i Sverige var det svårt att få bokläsarna att fatta. Likaså bokhandeln. Jag hittade Konsten att förlora på fackavdelningen... Vissa skrek bluff och blåsning! när jag trädde fram. Speciellt de trognaste fansen. De kände sig kanske svikna. Men roligaste var ändå de som skrev: bloggen var bättre. De flesta som själva skriver har varit mycket positiva. Likaså alla de som läst boken utan att ha följt bloggen. Kan du tänka dig andra former för att skriva romaner ihop med läsarna? Wikiteknik? - Absolut. Gärna grupparbeten. Men bara om jag får bestämma. Nu kanske någon undrar vad detta har med old media/new media att göra. Men boken är verkligen ett gammalt traditionellt media. Bloggen är ny. Kombinationen är spännande, inte minst när bloggen används som arbetsverktyg som i fallet med Mats Hård. Att ge ut en blogg som bok på exempelvis vulkan, utan att det funnits någon boktanke från början, det är något annat. Och jag tror att inte minst tidningar och skrivande reportrar har något att lära av Svalander. Imorgon kommer en intervju med Andreas Ekström, apropå Svalanders hänvisning till Ekström som en efterföljare till konceptet.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar