Ett bra exempel och några funderingar om läsarmedverkan

Blev alldeles lyrisk när jag hittade detta.

Och var tvungen att dela med mig.

Men det var inte det jag hade tänkt skriva om, utan om det här:

Vad finns mer att göra för att de traditionella medierna ska socialisera med sina läsare? Bloggar och läsarmedverkan i all ära, men hur ska man på sikt få läsarna att motiveras fortsätta? Varför ska man välja att blogga hos ÖP när man kan blogga på blogg.se eller blogger?

Jardenberg på Mindpark har påpekat att tidningen inte kan göra/vara allt. Jag håller med. Men det man redan gör kan göras bättre och utvecklas. Och fortfarande saknar jag kommunikationen. Ofta är det mer eller mindre en väg.

Vi låter läsare blogga på sajterna. Men hur fångar vi upp dem? Hur tackar vi dem? Gör vi något annat än upplåter lite plats åt dem?

Människor vill göra sina röster hörda. Det vill få yttra sig. Men det räcker inte. De vill bli lyssnade på också. (höra och lyssna är inte riktigt samma sak) Och sedda. Att få en ruta att orera i räcker inte i längden. Precis som jag som journalist vill ha respons på det jag skriver vill läsarna som bloggar ha respons. Känna att det de gör betyder något. Jag tror det finns en risk att de läsare som börjar blogga på tidningssajter och får smak på bloggandet kommer att flytta till någonstans där de får ett annat mottagande, om inte tidningarna fångar upp dem bättre än vad som görs idag.

Dessutom tror jag att tidningarnas egna bloggare i många fall kan bli mycket bättre på interaktion. Många har inte ens vettiga kommentarsfunktioner.

Detsamma gäller kommentars-och debattfunktioner i anslutning till artiklar. Tidningarna upplåter plats för människor att tycka och kanske käbbla med andra läsare. Men tar vi diskussionen? Lägger vi oss i? Ser vi dem lyssnar vi på vad de säger mer än i undantagsfall i samband med större händelser när vi publierar ett urval kommentarer i papperstidningen?

Bemöts läsare och deras åsikter på ett adekvat sätt? Tar man tillvara potentialen i läsarmedverkan?

Ofta verkar det som om man hakar på trenden med “läsarmedverkan” utan att riktigt ha tänkt igenom vad man ska ha den till mer än att “man ska ha det”. Som med så mycket annat.

Och som vanligt tar jag mer än gärna emot exempel på sådana som tagit saken ett steg längre, vare sig de lyckats eller inte.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!