March, 2008


31
Mar 08

Webben ökar intäkterna

Självklart ska det sägas: än så länge är det långt kvar innan printannonseringen rent numerärt hotas av webbannonseringen. Men tendenserna är tydliga och med en konstant ökning på mellan 25 – 40 %, beroende på vilka siffror som används (den svenska medieutvecklingen är ju inom lås och bom hos IRM men förra årets siffror ger samma bild), kan det bara gå åt ett håll: printannonseringen kommer snart vara omsprungen av webbannonseringen enligt alla upptänkliga statistiska prognosmodeller. De siffror över amerikanska medier som Jocke på Mindpark presenterar är inte chockerande utan endast ännu ett bevis på att medielandskapet förändras. Fort.

En intressant aspekt på det hela är om man räknar in reklam via mobila kanaler. Det är fortfarande i sin linda, och självklart kommer dess framgång bero på om det används på rätt sätt (icke-intrusivt) och får en overall-effekt som är positiv för varumärken som testar det. För om det lyckas innebär det ytterligare hot och naggande av printreklamens intäkter.

Det som är intressant i hela diskussionen är att så många verkar tro att det ändå inte kommer att hända. Att printannonseringen kommer att fortsätta vara en säker inkomstkälla för medierna.


30
Mar 08

Veckan som gick – vecka 13

Det ska ärligen sägas att vi båda legat lite lågt ett tag och inte riktigt hängt med i svängarna den senaste veckan. Det händer saker hela tiden och fort går det. Men här kommer ändå ett försök att tipsa om saker som skrivits under veckan som gick. Här kan vi ju passa på att säga att vi tacksamt tar emot tips om saker som händer i mediabranschen, sånt vi kan skriva mer om.

Så: Idag inleds en internationell konferens om bloggar och sociala medier i Seattle. PM och Leo är där, så det kan vara idé att spana in deras blogg under veckan.

Mattias Östmar aka PRfekt har börjat jobba på JMW kommunikation och förutom att han lyckades sätta igång larmet sin första arbetsdag har han även skrivit en intressant postning om vad som händer med medierna. Leif Kajrup inspirerades att skriva och fundera över gränsdragningar mellan kommunikation, reklam, media.

Och Fibrer ser på marknadsföring i sociala medier ur ett lite annat perspektiv.

Gratis är gott. Nu kan alla South Park-frälsta kolla gamla avsnitt. South Park Studios bjuder.

Next generation internet har hittat en bra sammanfattning av hur företag bäst kan använda sig av sociala medier.
“Ovan fem mycket enkla och grundläggande delar kan te sig fruktansvärt självklara för de flesta, men hur många företag kommunicerar på internet enl ovan 5 regler och då är detta endast några punkter, men det spelar i sammanhanget ingen större roll. Trots många sociala riddare som andas transparens och öppenhet så är det svårt när det väl kommer till kritan för företagen och dessutom har företagen som “bistår” företag med webb, inte alltid koll heller.”
Här finns jobb för alla sociala riddare.

Sandra på Mindpark tipsar om Etsy som har förstått grejen.

Yahoo går in i Opensocial.

Vassa Eggen ger oss en rätt kul lista på frågor man ska ställa till sin sociala media-konsult. Han har hittat den här. “Och om alla ställde de här frågorna skulle ingen använda sådana konsulter…”

Så till frågan om hur stor makt bloggosfären egentligen har. Påskupproret blev inte någon större hit. Men Resursbloggen ger inte upp. Här ser vi i och för sig också lite grann av the long tail, nämligen det faktum att det är svårt att samla alla till en fråga, däremot får fler frågor plats fast i mindre skala. Demokrati kallas det också och Anders Mildner skiver bra om det här.

Jörgen Eklund funderar över gräsrotsmedia.

Och med tanke på vad som händer i andra delar av världen är det viktigt tycker jag att påminna oss om att vi lever i ett demokratiskt land, och använda oss av det faktumet så långt vi kan.

Så är det flera tidningar som fått tillstånd att sända teve i det digitala nätet. Ska bli intressant att se fortsättningen. Svenåke Boström skriver om det och en del annat här.

Hittade den här listan på twitterapplikationer. Och så den här friendfeedkritiska postningen från Silicon Valley.

Frisim skriver om bloggportalstjänsten Alltop.com. Det är bra att samla på ett ställe. Men frågan är hur många olika samlingssajter man ska behöva ha i sin rss-läsare…

Och lite apropå hur saker sprider sig och hålls ihop pågick en intressant diskussion på Jaiku i veckan.

Vassa Eggen tipsar om hyperlokalt i Florida.

Mickey J Barczyk har grottat ner sig i bloggstatistik och förklarar att den som vill ha läsare till sin blogg inte får någon större hjälp av twingly. Sedan kan det ju finnas olika syften med twingly, som att ge tidningsläsaren mervärde i form av de åsikter, fakta och funderingar som bloggskrivare har. Hur som helst, en läsvärd postning! (som är en del i hans bloggskola)

Sen vet jag inte om det här är bra eller dåligt men kanske lite småkul:

Jo. Den är faktiskt riktigt dålig.


30
Mar 08

Framtidens papperstidning

Tidningsdöden diskuteras stort, kanske mest i USA där raset för print går betydligt fortare än här i Sverige. Men det som händer där på andra sidan Atlanten brukar ju hända här också förr eller senare.

Bland nyamedienördarna på Jaiku diskuterades papperstidningen i veckan. Intressant är att de flesta på ett eller annat sätt vill ha en tidning i handen. Och nu pratar vi människor som är ständigt uppkopplade och har alla sina vänner, hela sitt jobb och alla världens nyheter i sina mobiler.

Frågan är hur framtidens tidning ska se ut. Och jag väntar nyfiket på att få se vilken svensk dagstidning som blir först med att våga testa något helt nytt.

För till det krävs mod. Mod att kanske göra en felsatsning.

Alla tycker. Alla tror. Men ingen vet faktiskt hur medialandskapet kommer att se ut om två eller fem år.

Att tidningshusen blir mediehus och satsar på flerkanalspublicering är mer regel än undantag. Och det är nödvändigt. Men knäckfrågan kvarstår: Vad händer med papperstidningen? En fråga som för många blir väldigt konkret när man står inför exempelvis tryckeriinvesteringar. Att upplagorna minskar är ett faktum. Att försöka öka den är egentligen bara dumt. Folk väljer andra kanaler.

Men. Människor vill ha valfrihet. Och jag är övertygad om att det också om tio år kommer att finnas människor som vill ha möjligheten att välja en tidning tryckt på papper. Så frågan är hur tidningsföretagen ska kunna erbjuda det utan att gå back när konstnaderna för tryck och distribution ökar.

Det finns dom som talar sig varma för e-papperet. Men här finns ett feltänk. Papperskramarna, de som vill ha tidningen hem i brevlådan på morgonen, vill ha papper. En tidning att bläddra i. Doft av trycksvärta. Tidningspapper som sen kan användas till att få fjutt på kaminen, korvgrillningselden, papper som man kan använda till att suga ut fukt ur blöta skor och linda in porslin i när man flyttar, papper som kan bredas ut på golvet när man målar, papper som fungerar när man ska göra papier mache med barnen.

Tidningskramarna vill bläddra. De brinner för pappersformatet av helt andra skäl än distributionen. De som säger upp sin tidningsprenumeration gör det också oftast av ekonomiska skäl. Varför betala för något man kan få gratis på nätet? Så varför skulle de plötsligt vilja betala för en prenumeration på e-papperstidningen?

Så jag ställer mig fortfarande frågan: Vad kan e-papperet som inte en dator kan, förutom möjligen att upplösningen är något bättre?

Och så den ännu större frågan: Hur ska tidningen på papper se ut? Ska den komma varje dag? Ska den vara stor eller liten, tunn eller tjock? Ska den innehålla nyheter eller fördjupande reportage? Ska den bli mer veckotidning, fast med den lokala förankringen som är lokaltidningarnas styrka? Eller ska den vara ungefär som nu fast dyrare? Eller gratis? Ska den delas ut med posten kanske eftersom de flesta säger sig inte ha tid läsa på morgonen?

Någon som vågar göra något helt nytt? Jag väntar med spänning…


29
Mar 08

Författare som bloggar III

I den lilla serien om författare som använder bloggen som verktyg har vi nu kommit till Klaus-Peter Beiersdorf. Han skrev förra sommaren den uppmärksammade bloggen “Att stalka Alex Schulman”. Sedan har han bloggat som Tyskungen och numera skriver han på Beiersdorfbloggen, som länkas från Smålandsposten.

Det är intressant att jämföra hur Olle Svalander, Andreas Ekström och Klaus-Peter Beiersdorf använt bloggen som verktyg i sitt skrivande, och Klaus-Peter är den som verkar dra det längst, när det gäller att låta sina läsare styra vad som händer med texten.

Till vardags jobbar Beiersdorf som PR-projektledare på Svenska Spel och så har han en del frilansuppdrag. Dessutom håller han på att skriva en roman som han delvis bloggar.

Hur och varför får han berätta själv:

Varför bloggar du?
Först och främst för att fylla mitt enorma självbekräftelsebehov. Dessutom fungerar den även som en ventil för mig. Via bloggen kan jag släppa ut lite överskottsånga när tillvaron blir för intensiv. Med fru, två barn och ett väldigt krävande jobb så är det ganska skönt att bara få vara rolig någonstans. Eftersom jag är en medioker entertainer så använder jag istället bloggen för att dra mina dåliga ordvitsar och anekdoter från mitt riktiga liv. Jag hoppas att jag roar någon.

Vad bloggar du om?
Allt möjligt. Saker i tillvaron som är skruvade eller roliga på något sätt. Men jag är nog bäst när jag skriver om min familj och min uppväxt. Då bränner det till. Jag hoppas att min intention om att ha en stor bredd i mitt skrivande på bloggen uppskattas av mina läsare. Då det rör sig om en dagbok så speglas ju även mitt skrivande av min dagsform. Senaste månaden har det varit jobbigt, med nytt jobb, alldeles för mycket frilansuppdrag och noll fritid. Vad jag INTE bloggar om är mitt jobb och mina vänners eventuella problem eller hemligheter som jag blivit anförtrodd.

Hur använder du bloggen som verktyg i ditt romanskrivande?
Lite grann. Jag har lagt upp ett eller annat kapitel, vilket gett mig väldigt bra feedback. Faktum är att jag har valt att ta ett helt nytt spår och boken kommer se helt annorlunda ut efter några bloggläsare gett mig värdefull feedback.

Är det verkligen en bra idé att lägga ut texterna till allmänt beskådande?
Jag vet inte, på ett sätt så är det ju inte de, då försvinner ju läsarnas behov att köpa boken. Fast å andra sidan så lägger jag ju inte ut allt, och då kanske man istället väcker ett intresse att läsa boken. Jag hoppas att jag kommer framkalla en ”cliffhanger”-känsla precis innan varje sidvändning.

Vad är syftet med att låta folk läsa i förhand?
Att öka intresset för boken. Jag funderar på att författa ihop ett par fejkkapitel fulla av snusk och förnedring bara för att få vissa personer att bli livrädda. Skämt åsido, så hoppas jag få feedback på om det jag skriver är realistiskt och trovärdigt. Och så får jag snabbt reda på om folk vill läsa mer.

Hur påverkar det resultatet?
Som det är just nu så har boken påverkats så till den milda grad att det inte ens är samma bok som det var tidigare. Dessutom har jag tappat gnistan lite på grund av detta.

Hur långt är du beredd att ta samarbetet med dina bloggläsare när du skriver?
Jag vet inte. Hur långt vill mina bloggläsare ta det? Jag låter nog dem sätta gränserna.

Vad tror du om trenden att författare bollar idéer med sina läsare, är det något som kommer att spridas?
Det tror jag nog. Det ger en otrolig möjlighet att få input för en författare. Problemet är bara att historien finns ju i författarens huvud, inte i läsarens. Så man ska nog inte lyssna för mycket på vad de säger. Men har man en bra redaktör så tror jag att ett gäng utvalda bloggläsare utan tvekan kan hjälpa till att förädla ett litterärt verk.

Läste du “Konsten att förlora” om Mats Hård? Vad tyckte du i så fall om den?

Nej. Det är den där killen som låtsades att han var fotbollsfan och bloggade passionerat om det va? Som sedan gav ut en bok på temat? Jag kan tycka att det är lite kittlande att man utgör sig för att vara någon man egentligen inte är. Det var ju en jävla massa spekulationer kring vem det var som skrev den, speciellt då han var väldigt initierad och skrev om allt från idiotiska chefer, till korkade krönikörer och sina egna otrohetsaffärer vad jag förstått. Eftersom jag är fullkomligt ointresserad av fotboll så var den bloggen inget för mig. Men jag har ju själv bloggat under psedonym, så jag vet hur effektivt det kan vara ur ett hypeskapande perspektiv. Vem vet, jag kanske kommer ta till något liknande själv framgent.

När ska boken vara klar är det tänkt?

Jag vet inte. Min redaktör vill att jag ska ha den klar till nästa sommar. Men det kommer nog inte hända. Jag har ungefär 15 minuter ledig tid varje dag. Jag måste bli bättre på att strukturera upp min lediga tid. Och ta på mig mindre frilansuppdrag. Jag jobbar ju inte frilans för att jag behöver pengarna precis.

Kommer boken att finnas tillgänglig på internet?
Snart. Fast i en form som jag inte vill avslöja ännu. Det kommer bli annorlunda. Det skulle förvåna mig om den ”bloggen” inte kommer bli minst lika populär som min ”Att stalka Alex Schulman”-blogg som jag drev förra sommaren.

Är bloggen ett bra verktyg för skribenter överlag, så som tidningsskribenter? Varför/varför inte? Hur kan det utvecklas?
Det är en svår fråga. Som skribent förutsätts du vara objektiv. Det är VÄLDIGT svårt att vara det på en blogg. Det är ju trots allt en privat dagbok. Eller det ska vara det, om bloggen är genuint och personligt skriven, som till exempel Ninni Schulmans blogg ”Dagarna”, så kan jag tycka att den fyller sitt syfte. Men vissa bloggande journalister använder bara sina bloggar för att bygga sitt eget varumärke. Då blir det lätt opersonligt och spekulativt, och då tycker jag att det är helt ointressant. Det är ett exempel när man bara ser bloggen som ett verktyg och inte ett tidsdokument. Jag tror att bloggen kommer att utvecklas till mer mobil bloggning, kortare, och därmed ofta tråkigare inlägg. Det är lite som en morgontidning versus en kvällstidning, där kvällstidningen ofta är mycket mer snuttifierad än morgontidningen. Fast vad vet jag, folk verkar ju gilla ytligt skräp som Blondinbellas, Katrin Schulmans blogg och olika modebloggare. Det är ju bara att titta på Bloggportalens tio-i-topp-lista.

Detta tror jag medverkar till att RIKTIGA skribenter numera släpper bloggen som kanal. Det har blivit lite för mycket lekstuga.


23
Mar 08

Veckan som gick – vecka 12

Den här veckan brukar kallas Stilla veckan men särskilt stilla har det inte varit. Däremot var det en svart måndag.

Först läser vi att Mats Bergstrand inte tror att internet kan ta över nyhetsförmedlingen från print. Sen har han en del issues när det gäller den fria debatten också. Vi uppmärksammade det här.

Sedan får vi höra Jonas Bonnier säga att internet inte är ett massmedium.

Måndagskvällen avslutas med en debatt hos Publicistklubben som lämnar en del övrigt att önska. Josefine var där.

De två sistnämnda delarna analyserade vi här.

Men tydligen sades en del bra saker också.

Men Håkan Lindqvist som skrivit tisdagens ledare i Tidningen Journalisten verkar höra till den konservativa skara som inte ser nätets fördelar utan hellre skräms. Intressant också att ledaren fick plats på webben men inte repet i samma tidning som handlade om sociala medier på nätet.

Får mig osökt att tänka på hur olika det är, på kollegan som sa “Men det är ju klart att det är roligare att skriva för papper” och så den andre som sa om den här bloggen: “Ni skriver om sådant som Journalisten borde skriva om”. Och någonstans måste vi alla mötas, och skapa framtidens journalistik i en förändrad värld, som ändå inte skiljer sig så mycket mer än till utseendet. Det är mycket svårt att förneka att Martin Jönsson fattas Journalisten.

Värmlands Folkblad sparkade ut bröderna Schulman. Känns som en pseudonyhet, och man tänker att det är en bra idé att tidningar anlitar proffsbloggare, men anlita då någon som ni tror att ni kan hålla kvar och som kan bygga en relation med era läsare på sikt. Samtidigt förundras man över Peter Frankes avskedskrönika där han skriver att “ingen skugga ska falla på bröderna…”

Sofia hittade en mycket bra postning här om sociala nätverk sett i ett historiskt perspektiv. Något som fick henne att fundera och plocka fram ett användbart argument för journalister som inte förstått det här med interaktivitet på webben.

Marika Björklund har snappat upp en intressant diskussion mellan tonårsflickor, samtidigt som Kristofer Björkman funderar över flyttlassen mellan communitys, och också lutar åt tron på det mer lokala.

Google tjänar pengar. Som om det var något nytt.

Mickey J Barczyk har skrivit om Blondinbella i en intressant vinkel. Särskilt den här kommentaren manar till eftertanke;

“Kommer du ihåg tiden när vi skrev hur bloggar har tagit över gammelmedia? Hur gammelmedia börjar få mindre makt och bloggar mer?

Well, det är gammelmedia som skapar dessa modebloggar genom att skriva om dem. Andra bloggar har normalt sett lika många besökare som en modeblogg, tro mig, lämna knuff.se och bloggportalen som daglig dos av bloggosfären så får du se.

På bloggportalen ser du bara bloggar som har bloggportalens knapp, på knuff ser du bara bloggar som republicerar och citerar vad gammelmedia och andra skrivit (med vääääldigt få undantag).

Det är lätt hänt att man tror att bloggosfären är knuff och bloggportalen, men det är fel. Börja surfa.”

Och så kan vi än en gång konstatera att internet är ett hittills underskattat vapen i kampen för demokrati. Förr eller senare måste även regimen i Kina förstå att man inte kan manipulera folket längre. Tyvärr finns ju krafter som motarbetar den demokratiska utvecklingen. Där man minst vill att de ska finnas…

Daniel på Mindpark skriver intressant omden nya reklammarknaden och social mediers betydelse i marknadsföring.

Via Vassa Eggen hittas den här sidan som samlar en hel massa europeiska tidningar på nätet. Bra dels som nyhetsuppdaterare men även om man är intresserad av att kolla hur andra gör utan att behöva leta för länge.

Centerpartiet börjar köra Twingly. Heja!

Om nya sätt att kommunicera skriver Leif Kajrup på Reklam 2.0. Intressant att se att många verkar uppleva det som om andra har kommit mycket längre. “PR-braschen och Media branschen har fattat galoppen sedan länge känns det och om inte reklambyråerna hänger på så står de snart utan business.”

Kanske relaterat kan vara den här postningen om reklmainvesteringar.

Daniel på Mindpark skriver om rss och det digitala lapptäcket. Definitivt intressant frågeställning, och något för medieföretagen att fundera på.

Apropå rss så funkar det på SvD:s bloggar nu också.

Och Brit Stakston har skrivit intressant om bloggosfärens plats i medielandskapet och den offentliga debatten.

Joakim Jardenberg protesterar mot tidningsfria dagar. Och i det nya klimatet är det ju faktiskt helt vansinnigt, inte minst mot bakgrund av tidningen Dagen som förstått och låter läsarna välja att få papperstidningen endast till helgen då de har tid att bläddra, och läsa på nätet övriga dagar.

Leo Lagercrantz skriver fint om bloggosfären på självaste påskafton och jämför med gammelmedia på ett intressant sätt.

Och på söndagen når oss nyheten att Radiohead fortsätter använda nätet och sina lyssnare för att skapa ett nytt klimat i musikbranschen.