Lagom till sjösättningen av den här bloggen har Svenska Dagbladet varit i blåsväder.
Detta då sajten plockade bort två twinglylänkar, från bloggarna Blogge Bloggelito och Oscar Swartz.
Vad som skiljer den här striden från många andra liknande är att Svenskan efter påtryckningar backat, och lagt in länkarna igen. Dessutom har Bo Hedin, vd och chefredaktör för SvD.se , skrivit en offentlig avbön i sin blogg, där han även meddelar att reglerna för moderering av twingly-länkning ska ses över.
Det är verkligen cred att ändra fattat beslut, erkänna sig ha haft fel, och ta till sig av kritik.
Vi ställde några frågor direkt till Bo Hedin då hans blogginlägg lämnade en del övrigt att önska, och även på dem svarade han föredömligt snabbt.
Hur fungerar censuren av svenskans twinglylänkar, dvs på vilken basis kontrolleras de, och hur går det till rent praktiskt?
Jag vill inte kalla det censur, det handlar om moderering. Vi har ett antal moderatorer som granskar dels kommenteringen på vår sajt, dels Twingly-länkarna. Av naturliga skäl läser de inte alla länkade bloggar, där fungerar modereringen till stora delar via tips/anmälan från läsarna.
Hur motiverades borttagandet av länkarna i helgen?
Känsligt ämne, namns nämnande, tveksamma vidarelänkningar.
Vad fick er att ändra beslutet?
Vår princip att vara ytterst restriktiva med att ta bort Twingly-länkar. I de här fallen hade vi blivit mer restriktiva än våra principer säger. Modererandet är en svår balansgång.
Hur ser du i största allmänhet på bloggosfären i relation till de traditionella tidningarna, upplever du den som ett hot eller en tillgång?
Självklart en mycket stor tillgång. Det är ju därför som vi Twinglylänkar – trots de problem, risker, arbete och svårigheter detta innebär.
Du skriver om censur av er debatt, men när det gäller bloggar har du ju inget utgivaransvar, är det dÃ¥ överhuvudtaget motiverat att censurera länkar? Har inte läsarna i demokratins namn rätt att ta del även av “stötande Ã¥sikter”, och har inte ocksÃ¥ personer med “stötande Ã¥sikter” rätt att yttra sig?
Jo det kan man säga, men SvD har ingen skyldighet att länka till dem. Bloggarna får ju yttra sig på sina bloggar. Där har ju respektive skribent det fulla ansvaret för vad som publiceras. När det gäller det som skrivs på våra kommentarer på SvD.se är det annorlunda – där har jag ett utgivaransvar enligt grundlagen, med allt som det innebär.
Hedin är ett föredöme som mediechef. Han lyssnar på argument. Har erkänner att han har fel. Han svarar på frågor, och han håller dörren öppen för vidare diskussion. Även om hans svar kändes ganska standardiserade och släta. Men samtal pågår. Allt annat är sämre.
Andra bloggar som skrivit om twinglycensuren: Opassande, Peter Karlberg, (som är glad över Hedins beslut) Svensson, (som försvarar censuren).
Tags: bloggar, censur, SvD, tillbakalänkar, Twingly
Är du överallt?
Det där med namns nämnande och tveksam vidarelänkning måste vara slentrianmässigt inlagt som skäl. Jag nämner bara det fingerande namn som tidningarna själva använder. Jag länkar bara till DN, SvD, Swartz och mig själv (sexuella hierarkier).
@Blogge – här är jag i varje fall!
Och jo, svaret var rätt slentrianmässigt, men egentligen spelar det ingen roll eftersom han ju erkänner att det också var det, och vid närmare eftertanke faktiskt ändrade sig.
Det trista är ju att motiveringarna som oftast ÄR sådär slentrianmässiga, med hänvisning till flera år gamla regler som ingen tänkt igenom. Och DET vill vi ändra på!
Jag blir faktiskt ännu mera impad av den gode Hedin. Det är verkligen att ta sin uppgift pÃ¥ allvar att ocksÃ¥ – om än “slentrianmässigt” – uppenbarligen snabbt besvara frÃ¥gor. Mainstreammedia har inte en helt enkel uppgift i dagens värld. Det har inte vi andra heller. Tänk bara att ha ett RSS-flöde frÃ¥n Blogge och sitta pÃ¥ myndigheten och hÃ¥lla lite snabbkoll när det dyker pÃ¥ “sexuellt explicit” material. Även om man själv inte har nÃ¥gra problem med det kan man ju tänka sig reaktionerna frÃ¥n kollegor i kontorslandskapet:-) NÃ¥ja – det var lite vid sidan om.
Peter, då får de fan i mig göra en helhetsbedömning av bloggen och inte haka upp sig på enskilda detaljer som kan verka komprometterande för en aningslös och paranoid diktator till arbetsgivare.
Blogge – Ã¥tminstone min arbetsgivare vill (men alla gör inte) att man skriver pÃ¥ nÃ¥gonslags policy vilken skulle exkludera en del av dina bilder. Sen bestÃ¥r ju de flesta arbetsplatser av rätt olika människor och jag tror en del av dessa skulle reagera starkt negativt pÃ¥ samma bilder.
Helt enkelt är det sÃ¥ att om nÃ¥gon som retar sig pÃ¥ lättklädda damer (och jag tror lättklädda är tillräckligt) och ser en manlig kolega titta pÃ¥ sÃ¥dana sÃ¥ har men en anmälan om sexuella trakasserier eller liknande i omedelbart antÃ¥dande. Men som sagt vi skal kanske ta den diskussionen annorstädes – här handlade det ju om dagstidningars relation till bloggar.