06
Sep 11

Tack.

Jag vill tacka dig som läser den här bloggposten just nu.
Jag vill tacka dig för att du är en av alla dem som gjort SSBD till vad det varit, men inte längre är.

Jag vill tacka alla skribenter som bidragit med sina texter och analyser, och alla er som låtit er intervjuas och citeras.
Jag vill tacka er som kommenterat, länkat och kommit med uppmuntrande glada tillrop och då och då behövlig kritik.
Jag vill tacka alla som prenumererat på och rekommenderat veckobrevet till era kunder, kollegor och bekanta.

Jag vill tacka mina vänner som peppat mig när jag varit trött och inte riktigt orkat.

Alldeles särskilt tack till Niclas Deeped Strandh som drog igång SSBD tillsammans med mig, och till Jerry Silfwer som tog stafettpinnen och hjälpte mig att dra lasset ett par år till.

Nu spikar jag igen, sätter punkt, tackar för fisken.
SSBD har gjort sitt.

Det betyder inte att jag personligen slutar bevaka mediebranschen och internet. Jag kommer att fortsätta göra det och om ni följer mig på Twitter kommer ni snart att bli varse hur och var någonstans detta ska ske. Det kommer att bli en helt ny grej.

/Sofia Mirjamsdotter
@mymlan

(24%) (3%) (59%) (15%)
34 buttar

20
Jun 11

Veckan som gick – vecka 24

Nej, vi har inte tagit sommarlov redan. På grund av ett par smärre missförstånd uteblev förra veckans sammanfattning och för det ber vi om ursäkt och hoppas att ni ska uppskatta detta vårens sista veckobrev innan vi tar SSBD-semester!

Med det kastar vi oss över den ständigt pågående diskussionen om journalistrollen, som varit intensiv under våren.
Vi kan varmt rekommendera läsning i gruppen Journalistbubblan på Facebook, där journalister och journalistikintresserade diskuterar. Det är en blandning av frilansar och fast anställda, unga och äldre, internetfrälsta och skeptiker, som pratar journalistik och även om ingen egentligen kommer fram till något så tror vi att gruppen har betydelse för utvecklingen då konsensus kanske inte ens är eftersträvansvärt, däremot kan konflikt och diskussioner som slutar i oenighet så frön och insikter som landar först i efterhand.

Den här tråden är särskilt intressant, missa inte kommentaren från Paul Frigyes om hans förre arbetsgivare – tidningen Journalisten.

Emanuel Karlsten skrev i veckan en post här på SSBD, utifrån den braskande nyheten att Facebook tappar miljontals användare på andra sidan Atlanten. Måsteläsning för alla som har minsta fundering eller intresse för journalistikens framtid.

Frågan om vem som betalar är naturligtvis relevant i sammanhanget och här kan ni läsa Axel Andéns kommentarer till seminariet “Vem betalar journalistiken” och även följa seminariet i efterhand.
Jag (Sofia) tycker också att Jan Gradvall har en intressant poäng när han läser boken “Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar” och jämför prisutvecklingen på teveapparater vs tidningsabonnemang:

“Boken är också lika lärorik som användbar. Man får svar på allt från ”Hur mycket kostade en ko i relation till den daglönares inkomst år 1350?” till moderna uppgifter som ”Vad kostade det att prenumerera på Dagens Nyheter 1980”?
Svaret på den senare frågan är 523 kronor. Att en 22-tums färg-tv samma år kostade hela 3 995 kr (ungefär samma pris i dag) säger något väsentligt om medieutvecklingen.”

Jag (Jerry) tycker snarast att detta säger något väsentligt om utbud och efterfrågan. I dagens diskussioner missas ofta det faktum att ren journalistik sällan varit en bra affär. Redan “från början” behövde den stöttas av lokal annonsering och senare i vissa fall av statligt stöd. Och vem bryr sig om mediekonsumentens ROI?

Samtidigt kan diskussionen om framtiden te sig rätt så banal när vi har betydligt mer akuta frågor att engagera oss i. Jag menar inte att journalistikens framtid inte är aktuell eller viktig, men utan meddelarskydd, yttrandefrihet, offentlighetsprincip osv kommer journalistik att bli mycket svårt att bedriva oavsett vem som betalar eller om ingen gör det. Jag är djupt oroad över flera liknande dystra nyheter under våren, där även frågan om fotoförbud kvalar in. Här har kåren något väldigt viktigt att ta tag i, särskilt om man ser journalistik som en viktig hörnsten i ett demokratiskt samhälle.

Hur använder journalister sociala medier? Det har några studenter på JMG tagit reda på. Här finns deras kandidatuppsats som webbtidning.
Med tanke på att internet är framtiden, och att fler svenskar använder sociala medier än traditionella medier på nätet är det en intressant undersökning. Och för att slå in en öppen dörr – det behöver inte finnas en motsättning mellan bra journalistik/traditionella medier och sociala medier. Här ett fint exempel på hur sociala medier kan användas för att få igång en traditionell pappersprodukt.
Relaterat: Snart kommer redaktörerna, skribenterna och bloggarna att äga sina egna tidningar.

Nyheten att City lägger ner slog ner som en bomb i början av veckan. Då jag (Sofia) inte bor i Stockholm och inte har någon egen relation till tidningen hänvisar jag till Jan Gradvall och Josefine Granding Larsson.
Reaktionerna på Twitter var också många och åtminstone i mitt flöde mestadels besvikna och ledsna över nedläggningen.



Frågan är om nu tidningen var den enda riktiga Stockholmstidningen om DN Stockholm kan ta över och kanske också ha en bättre lokalbevakning?

En annan stor nyhet om än föga överraskande vad såklart årets avslöjande av sommarpratarna i radio som till min stora lycka fick Freddie Wadling att trenda på Twitter.
När Journalisten uppmärksammade de journalister som finns på listan valde Emanuel Karlsten att jubla över Underbara Claras inträde på den finkulturella arenan.

Kritik riktades också mot Sveriges Radio för den bristande representationen av Sveriges faktiska befolkning. Kritik som först möttes av tystnad men som efter en del protester bemöttes.
(Kritiken föll samman med en undersökning om mångfald på DN – som enligt Björn Hedensjö är ett absolut misslyckande.)

Vilka som får uppdraget att sommarprata i radio brukar vara en väl bevarad hemlighet som inte ens radiohusets egna medarbetare känner till, men det blir svårare och svårare att hålla dem hemliga in i det sista.

Viktigare än vilka som blir årets sommarpratare än frågan om Public Service framtid och den stora Public Serviceutredningen som nu drar igång. Mats Svegfors och Cilla Benkö kommenterar på Medieormen.
Här är regeringens egen kommentar. Och regeringens hemsida.
Parallellt med den officiella utredningen drar Allmänhetens Public Service-utredning igång. Lasse Edfast skrev mer om den här på SSBD i torsdags.

Veckans gå-mot-strömmen i tider av diskussioner kring öppna arkiv och sökbarhet får nog Steve Rubel stå för som raderar sitt innehåll istället.

Några fler branschnyheter:
Medievärlden har rekryterat Lisa Bjurwald. Grattis, både till Bjurwald och Medievärlden!
Fler journalister får jobb.
Bloggare i Almedalen har i år chans att få utmärkelsen “Årets Bloggare”.
Här skriver Anton Johansson om Twinglys närvaro under veckan.
Det blir inget OS i SVT 2014 och 2016. Väldigt sorgligt tycker jag (Sofia), som är en stor vän av Public Service. Men försöker se det ljusa och som någon twittrade – nu kanske de får pengar över till andra spännande satsningar.
Bonnier säljer Sydsvenskans systertidningar till Gota Media.
Jennifer Bark och Mats Lindborg har startat Bloggbyrån.
Expressen har äntligen släppt sin iPhoneapp och slagit mobilrekord. Och bytt bloggverktyg, inte en dag för tidigt.
NRK Beta sänder direkt från Hurtigrutten i vad de själva säger är en av världens längsta tevesändningar.
Linkedin satsar hårt på den nordiska marknaden.
“Flipperföräldrar” – kan det vara något?

Intresserad av HR-frågor? Här är en lista över HR-twittrare.

Biljetterna till Sweden Social Web Camp försvann snabbt i vanlig ordning. Per Axbom skickar dit Barack Obama:

Så här beskriver han campet:

För sociala medier-entusiaster i alla åldrar som behöver släppa loss och surra med andra som förstår vad RT och #FF betyder, så är Sweden Social Web Camp en unconference i det fria som ger en intensiv kick av konversation och rådslag för internetberoende. Till skillnad från Internetdagarna är det här på en avlägsen ö, det finns en bastuflotte och bräkande får som väcker dig natt och dag (skulle du ha tid att sova).

Eftersom detta är sista veckobrevet före sommaren är det läge att tipsa om lite långläsning att spana in vid tillfälle, sådan som inte blir inaktuell för att du väntar på en regnig dag.
Om du inte läst Jack Werners fantastiska bloggserie om internets största mysterier tycker vi att du ska göra det.
Missa till exempel inte den här texten om Maniska twittrare, mystiska youtubare och andra nätgalningar, eller denna om Internets mest hatade svensk som du aldrig har hört talas om. Fantastiskt välskrivna och gedigna artiklar som förtjänar betydligt större spridning.
Gissningsvis läser våra läsare också Joakim Jardenberg, men vill ändå puffa för den här texten, Filterbubblan som sprack.

Slutligen vill vi, Sofia, Jerry och övriga medarbetare på SSBD, önska er alla en riktigt fin sommar. Om ni får abstinens rekommenderar vi er att läsa någon av alla fina kuraterare som vi inte skulle klara oss utan, nämligen Jardenberg, Karlsten, Strömberg, och inte minst Jerry själv. Och så en ny stjärna på kuraterahimlen: Annika Lidne.

/Sofia Mirjamsdotter och Jerry Silfwer

(50%) (0%) (50%) (0%)
2 buttar

16
Jun 11

Public service-utredning 2.0

Om ett tag ska regeringen fatta ett mycket viktigt beslut. Om du är intresserad av till exempel kultur, sport, underhållning eller det demokratiska samhället i allmänhet kan det mycket väl vara det viktigaste beslutet på många år: beslutet gäller vad SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion ska få sända för program i framtiden, och hur de ska få pengar att göra dessa program. Plus många fler viktiga frågor, exempelvis hur du ska betala för att få titta och lyssna.

När jag gick på mellanstadiet samlades vi på grusplanen vid skolan så fort det hade ringt ut för rast. Några i de högre klasserna gick ofta ihop och bildade ett lag, ropade ”vi mot subbet!” och gjorde sen sitt bästa för att med sina överstegsfintar och väggspel hålla bollen borta från oss som inte ingick i deras ”vi”.
Nu är det många år senare, klockan ringer in för en public service-utredning. Frågan är fortfarande vilka och hur många kulturministern väljer att dela pronomen med, men vi i andra laget behöver inte stå där passiva, som redan på förhand utsedda förlorare. Vi kan välja subbet, och gör vi det lite snabbt kan vi dessutom få börja med bollen hos oss. “Nothing is different, but everything has changed” som Paul Simon sjunger.

Det vi föreslår är alltså en allmänhetens laguppställning. Ett landslag, en publikens public service-utredning.

Hur ska det gå till? frågar ni er. Vem ska vi få att spela?

Jag tror att vi svenskar bryr oss om vår public service rätt mycket. Vi gillar melodifestivalen även fast fel låt vinner, vi lyssnar på nyheterna men säger att ”vi läst det [i tidningen]”, vi tittar gärna på julkalendern med reservation för att den var bättre förr, vi vaknar upp med Godmorgon, världen! på söndagarna istället för att somna om, vi tycker om P3:s nya jingel så fort vi glömt bort den gamla (som ju var bättre), och vi tror på det vi ser eller hör just för att det är Sveriges Television eller Sveriges Radio som sänder.  När regeringen beslutade om förhandsprövning av programbolagens tjänster fick facebook-gruppen ”Nej till förhandsprövning av public service-tjänster” snabbt omkring 50 000 medlemmar (innan den plötsligt försvann). Vi bryr oss kort sagt om denna institution från förra århundradet, och de som bryr sig tillräckligt kommer att dra på sig matchtröjan för åtminstone ett kortare inhopp.
Nu har vi alltså ett lag, dags för taktiksnack. Vår strategi bygger på öppenhet, nätverkande, människor som länkar och får en länk tillbaka, kommunikation. Vi måste prata med varandra. Ifrågasätta varandra. Alla får vara med, konstruktiva kapningar är lika uppskattade som retweetade hejarop!

publicserviceutredningen.se samlas inlägg, bilder, enkätsvar, tankar och annat från enskilda Sveriges Radio-lyssnare, vanliga tevesoffpotatisar, professorer vid diverse institutioner, politiker från diverse partier, ett par verksamma journalister och några synnerligen relevanta experter. Alla ger de sin bild av public service, hur problemen som finns kan lösas, vilka program som ska läggas ner och vilken ideologi som ska lyftas upp. På Twitter och på Facebook, i bloggar och vid middagsbord, i omklädningsrum och i loger förs diskussionen sen vidare, vänder och kommer förhoppningsvis tillbaka hit med nya insikter.
Själva sidan är, eller ska bli, uppdelad i två delar. En där du svarar på frågor efter att ha läst det viktigaste för att ha tillräckligt med kunskap för att kunna svara. Den andra delen skriver vi tillsammans ihop till en blogg där du tillsammans med alla andra kan delta med inlägg och kommentarer, och där du både får läsa vad andra tycker och tänker och lära dig mer om public service.

Den publika public service-utredningen kommer faktiskt inte alls att vara ”den alternativa utredningen”; den kommer att vara den riktiga utredningen, gjord av det subb som ska föreställa utgångspunkten för all offentlig makt i Sverige.

Tack för ordet. Nu är det ditt.

/Lasse Edfast
Redaktör för Public service-utredningen

(0%) (14%) (0%) (86%)
7 buttar

15
Jun 11

Facebook och det källkritiska haveriet

TEXT OCH FOTO: Emanuel Karlsten

Halva sociala medier-Sverige har idag blivit uppringda av tidningar som söker kommentarer om varför Facebook förlorar användare, var de nu tar vägen och när vi börjar dumpa Facebook i Sverige.

I Expressen “flyr” användarna sajten och i Aftonbladet hänvisar man till att forskningsbolag visar att Facebook “slutar” användas. I SVD går man ännu längre och menar att användarna nu “lämnat” Facebook och sedan skickar TT ut ett telegram som därmed når alla Sveriges medier där Facebook nu tappar “användare”.

I Stockholm slår Metro upp saken stort på löp. Och några av våra smartaste sociala medier-experter analyserar utifrån den data de presenteras.

Men, med undantag för PC för alla, är det ingen som har försökt kolla vad Facebook själva säger. Både okritiskt och utan koll vidarebefordrar man data från Inside facebook och slår fast att “Facebook tappar”.

Det är många saker här som felar på ett väldigt besvärande sätt:

1) Perioden Statistiken från Inside facebook baseras bara på en månad. Det är alltså under en månad som det har diffat. Ingen trend, inget mönster. En månad, en diff.

2) Källan Visst är Inside Facebook erkänt som platsen vi nätnördar går för att hämta Facebook-data. Men den som har koll på datan vet också att statistiken kommer från Facebooks annonseringstjänst. Byggd och tillgänglig för att annonsörer ska kunna veta ungefär hur många som finns i ett visst kundsegment – land, ålder, kön eller intressen. Det är inte ett officiellt statistikverktyg för Facebooks användande. Att vi som jobbar med saken ändå använder och hänvisar till det handlar om att sätta tillväxten i perspektiv. Få ett hum. Det fungerar bra till det.
Men att utifrån en avvikelse i samma verktyg dra slutsatsen att Facebook nått sin topp, att trenden vänt, det är inte trovärdigt.

3) Aktivitet och användare Eftersom statistikverktyget är skapat för annonsörer visas enbart användare som varit aktiva den senaste månaden. Att se en minskning eller ökning innebär alltså inte att användare försvunnit eller släckt sina konton, utan att de inte loggat in den senaste 30 dagarna. Thats all. Antal användare berörs överhuvudtaget inte – bara aktivitet.

Allt det här skrev Facebook inside. Och redan på måndagen, en dag innan Metros artikel och två dagar innan de flesta andra medier rapporterade, uppdaterade samma källa med en post där källor inom Facebook – de enda som inte behöver gissa på hur många aktiva användare Facebook har – berättar att de inte alls har sjunkit, utan istället ökat under maj månad. Facebook inside kollar då med fyra andra analysföretag som också gör externa analyser om hur många användare Facebook har.  Två av de fyra menar att Facebook faktiskt ökade förra månaden.

Den reviderade informationen (som senare länkades upp högst upp i huvudet på den första bloggposten) fick dock inget genomslag. Nästan ingen redaktion gjorde det jobb som vi journalister menar är själva anledningen till journalistikens existens – faktakoll.

Det kan vara paranoia eller navelskådande upprördhet, men min känsla är att medier blir extra flåsiga när det handlar om de här områdena. En längtan efter att världen äntligen kanske blir mer greppbar, där vi slipper förhålla oss till fåniga fenomen som Youtube, Facebook och Twitter. Att allt det där är förgängligt, och att de fasta värdena – kvalitet! – finns i det utvalda, det journalistiska, broadcastiga, pappriga.

Så vi skyndar oss att ringa någon som kan ge snabbanalys, rajtar och ropar “lägg ut!”.

Och vad är problemet om nu Facebook faktiskt förlorar användare? Inget alls. Problemet är allra mest något mycket mer bekymmersamt: Varje gång den här situationen uppstår är det traditionella medier som förlorar både trovärdighet och användare.

Med sådana vänner behöver journalistiken inga fiender.

Uppdaterat: Läs också Business insider som nu skrivit: “The story about how Facebook lost users was a bunch of crap”

/Emanuel Karlsten, journalist, föreläsare och konsult
@emanuelkarlsten

(61%) (11%) (11%) (17%)
18 buttar

29
May 11

Veckan som gick – Vecka 21

Välkomna till vecka 21. Välkommen ytterligare ett askmoln från Island och ytterligare oroligheter kring flyget. Tack och lov blev det inte lika allvarligt den här gången, men man kan ju faktiskt tycka det är lite ironiskt att det upprepar sig med nästan exakt ett års mellanrum. Att det gått ett år sedan det förra molnet betyder också att det snart är sommar igen, även om det inte märkts så mycket där jag har varit de senaste dagarna. Men skönt ska det bli i alla fall.

Skönhetsdiskussion och debatt om debatt

Uppdrag Granskning har under veckan sänt ett program där man tittat närmare på skönhetsindustrin och det faktum att vem som helst egentligen får injecera botox och andra liknande preparat i människor. Det gav upphov till debatt och diskussion kring det som ligger bakom, alltså behovet av att ständigt förbättra sig.  Och det finns ju de som har tagit det här och gjort det till en livsstil. Och de som också oroar sig när det kanske har gått alldeles för lång… SVT Debatt sände live från Kungsportsplatsen i Göteborg och bjöd in diverse gäster som tyckte till om botox, sköhetsroller och ideal. För mig är det alltid spännande att höra hur människor känner att de har rätt att döma andra (åt båda hållen). Det här var en typisk sådan debatt där man vet redan innan den börjar att det inte finns en chans att få varandra att förstå eller ta till sig motpartens åsikter. Och frågan kan ställas, vad är egentligen syftet med en debatt?

För att fortsätta på funderingarna kring debattens form och utveckling kan man med fördel ta del av det här kloka inlägget. Även om ovan nämnda diskussion kanske inte nådde några svindlande höjder av upplyning så fanns man i alla fall där och svarade på andras åsikter. För det är ju så enormt viktigt. Att ignorera, att inte lyssna och att inte vilja ta i det som kanske känns utmanade och som rubbar balansen är inte nyttigt och det gör ingen varken klokare eller tar en framåt.

Böcker och skandaler

Kungen har också återigen befunnit sig i något kalla vindar. Ny bok och nya skandaler. Det påstås finnas komprometterade bilder på honom i händerna på kriminella ledare. Dock har inte bilderna visats upp varken för hovet eller allmänheten, men det kan helt enkelt vara en tidsfråga. Hovets presschef vill se bilderna och chefen för TV4 nyheterna tycker att hans begäran är märklig. För att göra ont värre kommer det sedan fram att kungens vän Anders Lettström försökt att få tag i bilderna och på så vis också kopplas samma med maffian. Inte helt otippat gör sig Kungen oanträffbar kring den här frågan och väljer istället att kommunicera via ombud och skriftliga uttalanden. Efter den något skakiga period som han genomgått, med ett något skadat anseende som följd kan man fråga sig om detta verkligen har varit den rätta strategin för att hantera den minst sagt känsliga frågan. Sen kan man med rätta också ställa frågan om han ens har rätt att välja den strategin. Har han rätt att inte svara när folket han ska representera vill ha svar kring vad som egentligen stämmer eller ej? För det här kan knappast räknas in till det privata som ingen har att göra med. Ska man leva med fömånerna som kommer med att födas in i ett ämbete av det slag som kungatiteln innebär har man lite mer skyldigheter än andra. Kan man reparera skadan, som är skedd vare sig det är sant eller ej? Är det dags att abdikera? Det är ju ett rätt så tydligt alternativ till att leva ständigt påpassad, i strålkastarljuset. Det kanske inte är ett val man gör att födas in i det, men det är faktiskt ett val att stanna kvar och då kan man förväntas att ta det ansvar som kommer med det, även när det blir obekvämt.

En annan bok som gjort sig aktuell för diskussion är Thomas Bodströms senaste skapelse “Inifrån” som ger sig på den svenska politiken och journalistiken. Man kan nästan fastslå att han inte ämnar gå tillbaka till politiken med tanke  på innhållet och den kritik han framför mot både den ena och den andra. Utöver att ha åsikter på sina forna kollegor betygsätter han även reportrar. Han får givetvis mothugg av dem som inte håller med om det han skriver.

Twitter har åkt på en stämning från fotbollsstärnan Ryan Giggs. Anledningen är att han fått ett domstolsbeslut på att brittisk press inte får namnge honom i samband med en otrohetsskandal, men det hindrade inte tusentals tweets att gå ut rörande det hela. Ett i sammanhanget mycket klokt iakttagande görs av Fredrik Strömberg i ett av hans korta-klipp som påpekar att Twitter inte kan ses som en mediekanal och därför inte heller ska behandlas som en sådan.

Twitter används också i andra fotbolssrelaterade sammanhang då huvudsponsorn Heineken genomför en kampanj kring det enorma intresset kring Champions League finalen mellan Barcelona och Manchester United.

En stor händelse för många människor är gripandet av Ratko Mladic. En annan är att det uppdagats att det funnits amerikanska CIA-agenter i Sverige som bedrivit spaning mot samma misstänkta terrorister som svenska SÄPO. Utan att man vetat om det. Det gör såklart det hela en aning känsligt. En spännande rubrik som jag fastnade för under det här är den som konstaterade att man inte ens från Carl Bildt fick en endaste tweet på ämnet. “Inte ens”. Det  säger en del om vår utrikesministers vana att dela med sig, och att använda sociala medier för att kommunicera.

Lite kortare

En riktig ikon har i veckan lagt av. The Oprah Winfrey Show sände i veckan sitt sista avsnitt. Lite sorgligt tycker jag som ändå på något sätt vuxit upp med henne där i rutan när man av någon anledning befann sig hemma mitt på dagen.

Ett exempel på att rubriker inte alltid ger en rättvis bild som inte komer från skvaller- eller kvällspressen? Jo, jag tycker nog att det finns. Jämför vad rubriken tydligt säger och vad som faktiskt står i texten. Inte för att det som faktiskt skrevs till personalen var helt uppåt väggarna galet, men rubirken är likväl inte riktigt rättvis, enligt mig.

Jan Scherman slutar som VD för TV4.

I Sverige är vi lite efter när det gäller att söka jobb både där och i andra sociala nätverk.

Tidningen Skurk blir stämd.

Twingly har fyllt fem år.

Ola Lindholm twittrar inte.

En favorit till mig, P3 Dokumentär tar hem pris.

Socialt kompetent eller bara kompetent?

Högsäsongen är över.

Twitter köper Tweetdeck.

Vi överlevde.

Och ett gott skratt förlänger livet, så le hela sommaren och ha det bara alldeles underbart! Det har du med största sannolikhet förtjänat.

/Caroline

(0%) (0%) (67%) (33%)
3 buttar