Nytt — Julia Skott — 3 comments
08
Feb 10

Vem i hela världen kan man lita på?

Advertising Age skriver om att vi litar allt mindre på människor vi känner — i alla fall när det handlar om marknadsföring.

“[A]ccording to Edelman’s latest Trust Barometer, the number of people who view their friends and peers as credible sources of information about a company dropped by almost half, from 45% to 25%, since 2008.”

Det skulle vara lätt att få det till att vi inte litar på våra vänner längre, men snarare handlar det nog ofta om våra “vänner” — alla dessa människor som man inte skulle ha någon som helst kontakt med om det inte vore för olika sociala nätverk, men som blir en del av ens vardag. Ofta en salig blandning av internetkändisar, gamla högstadiekompisar, någon snubbe du träffade på en fest nån gång och avlägsna släktingar.

Med alla dessa människor i din informationsström är det kanske ännu svårare än annars att avgöra både hur mycket de har på fötterna eller vad de har för legitimitet i vad de säger, och vad de eventuellt har för syfte med att säga det. Kampanjer i sociala medier, framgångsrika eller inte, har fått så mycket uppmärksamhet att misstanken gärna gror: Det här är inte på riktigt. Det här är inte ärligt. Samma sak gäller på “vanliga” bloggar – visst, du kanske är en frisör i Småland, men hur vet jag att du inte fått massa gratis knäckebröd för dina glada tillrop?

Vanligt folk är inte heller populära i konventionell marknadsföring – vi vill inte se folk som är som vi. Är det samma misstro där, att vi hellre ser någon som vi helt säkert vet är betalda och regisserade, än någon som vi tänker oss kanske låtsas vara nöjd?

Jag är mycket nyfiken på vad en liknande undersökning i Sverige skulle visa. Är vi mer skeptiska? Mindre? Har vi större tilltro till ett skönhetsmärke som prånglas ut av en musikalkändis än av en småbarnsmamma vilken som helst?

(100%) (0%) (0%) (0%)
3 buttar
Bra / I praktiken / Nytt — Paula Marttila — 5 comments
08
Feb 10

Dags att hacka SVT

Sveriges Radio blev första nordiska public serviceföretag att öppna sig mot tredjepartsutvecklare genom att släppa ett publikt API på Music Hack Day Stockholm förra helgen. Jag kunde tillsammans med Josefina Moström och Magnus Suneson från SR’s webbutvecklingsteam stolt bevittna hur det byggdes nya sätt att ta tillvara SR’s innehåll. Du kan läsa mer om SR på Music Hack Day och vilka nya tjänster som såg dagens ljus här.

Som föregångare och förebild till öppna public serviceföretag är BBC som sedan november 2004 har bjudit in externa utvecklare under rubriken “use our stuff to build your stuff…”

Varför ska public service och andra företag erbjuda öppna APIer?
Främst av två enkla skäl: För att man som företag aldrig kommer att ha varken tillgång eller resurser till all innovation internt, men framför allt för att öka räckvidden genom att nå fler användare. Som ett exempel på styrkan av öppna APIer kan nämnas onlinemusiktjänsten Last.fm som får över 45% av sin trafik, 6,2 milj besök/mån, via tredjeparts APIer! (PDF)

I Stockholm hölls nyligen DagsVara, en konferens för mediebranschen med fokus på inspiration och innovation. Där lyssnade jag bland andra på Thomas Porsaeus, Strateg på SVT. Thomas har som en av sina främsta uppgifter att öka SVT’s räckvidd, att vara marknadsledare säger han är en överlevnadsfråga för SVT.

Thomas talade mycket om utmaningarna för SVT i ett medielandskap där tittandet har blivit unikt och individuellt, ensamtittandet ökar medan primetime blir kortare och sprids ut över dygnet med allt senare vanor. Enligt honom har on demand-tittande en årlig tillväxt på 60-70%, vilket gör att det är allt svårare att samla tittare kring lägerelden. Det vill säga att få människor att titta tillsammans. Han poängterade också vikten av sociala medier som gör det möjligt att förmedla en större nyhetsupplevelse.

Det var just igår under melodifestivalens första deltävling som jag tänkte speciellt på Thomas, lägerelden, och öppna APIer. Igår kunde nämligen tittarna för första gången följa melodifestivalen på Twitter – på Text-teve sidan 198. Nu har jag varken teveapparat eller är ett fan av melodifestivalen, utan förlitade mig helt på att mitt nätverk skulle rapportera det bästa och det sämsta från kvällen. Det gjorde jag genom att hålla ett halvt öga på kvällens hashtag (=sökord) #Mel2010 på Twitter.

Behovet av att samlas kring lägerelden har bevisligen inte minskat kunde jag konstatera, bara tagit andra former. #Mel2010 löpte stundvis mer eller mindre amok, en kort stunds frånvaro från flödet kunde resultera i över 1100 nya olästa twittermeddelanden, så kallade “tweets”.

Tanken med lägerelden och interaktivitet med tittarna från SVT’s sida var därmed god, men reaktionerna på genomförandet lät inte vänta på sig. Joakim Jardenberg var snabb på att kommentera och sammanfatta dem föredömligt.

Inte minst riktades kritik mot att det flöde som visades i Text-teve bestod endast av tweets från Annika Lantz och Ebba von Sydow. Lägereldseffekten uteblev alltså för dem som bara följde flödet via teven.

När väl SVTPlay’s iPhone applikation har landat i iTunes, rekommenderar jag Thomas att slå en signal till Josefina och Magnus på SR och snacka öppna APIer. Med en öppen API får vi kanske chansen att på riktigt samlas kring nästa lägereld, och kanske även äntligen få hjälp att finna lösning till taggning av innehåll, enligt honom en högt stående punkt på användarnas önskelista.

Dags att hacka SVT.

(100%) (0%) (0%) (0%)
3 buttar
Veckan som gick — Sofia Mirjamsdotter — No comments
07
Feb 10

Veckan som gick – vecka 5

På grund av extrem tidsbrist blir det en kort rapport den här veckan, som börjar med Aftonbladets utdelning av Stora Bloggpriset som ägde rum på Nalen i onsdags.

Jag var där och deltog i det som Jan Helin i sin blogg kallar för mediasveriges roligaste. Jag är benägen att hålla med, fantastiskt roligt var det. Men inte bara det. Bloggalan är som en symbol för den symbios som finns mellan gammelmedia och bloggvärlden, den är en bekräftelse för inte bara de fantastiska bloggar som vann pris, utan för alla bloggare. En bekräftelse på att bloggen är något att räkna med, och inte enbart pladder och trams.

Att Farmor Gun vann priset i kategorin Politik och Samhälle säger en del om Piratpartiets inflytande i bloggvärlden. Hon är liksom förra årets vinnare Opassande aktiv piratpartist. Jag hoppas och tror också att hennes vinst kan inspirera fler äldre att kasta sig ut på nätet.

Aftonbladets specialpris gick till Carl Bildt. Jag är inte helt nöjd med det valet, och det är inte HAX heller. Här kan ni se en intervju som Jan Helin gjort med Bildt inför prisutdelningen. För på en punkt håller jag med Carl Bildt – det hade varit synnerligen trevligt om han varit på plats för att ta emot utmärkelsen.
Här finns ett sammandrag från prisutdelningen och såklart togs mängder av mingelbilder.

Andra som skriver om galan är Johanna Ögren på nya bloggen på dn.se – webbloggen, Älskade Dumburk som var nominerad i kategorin Kultur och samhälle men fick se sig besegrad av 365saker.se, Simon Sundén, Opassande, Ulrika Good, Badlands Hyena och Gustav.

Och så några lästips rakt av:
Två tillfällen då jag bara måste ha en iPad – Mikael Zackrisson om varför en iPad faktiskt kan vara bra att ha.
Rekord, rekord, rekord! – om nya besöksrekord på Aftonbladet.se.
Rekord på hd.se – också Sören Karlsson skriver om besöksrekorden, som jag tror säger mer om folks ökade internetanvändande än om sajterna i sig. Även om det såklart är bidragande att allt fler satsar på webben.
Dala-Demokraten satsar inte på webben.
Anja Gatu saknar machogänget – ny sportchef på Sydsvenskan.
Gör om gör rätt – Paula Hammerskog fortsätter blogga om älskade DN.
Axel Andén kommenterar SVTs nya grepp att låta sina kommentatorer twittra partiledardebatten.
SVT, Melodifestivalen och Twitter – Jardenberg om det rätt så misslyckade försöket att integrera Twitter i gårdagens melodifestivalsändning.
Twitter på Text-TV inte så fail – Hans G Andersson förklarar och ger ett annat perspektiv på texttevetwittrandet.
Filtrera bort melodifestivaltweets från Tweetie – John Ankarström om hur du gör för att slippa #mel2010 i ditt twitterflöde.
Expressens nya schlagerapp – alla försöker rida på schlagervågen.
Igenkänning – eller hur Twitter gör mig mindre ensam.
Du kan också granska – SvD uppmanar sina läsare att göra som journalisterna. Somliga kanske skulle säga att det är som att såga av den gren man sitter på, jag säger Heja!
Ett liv i mediebranschen – Läs Isobel Hadley-Kamptz
Nya tider – öppna böcker. Jan Helin om nya Aftonbladet i siffror.
Ladda ner min nya roman! Daniel Åberg erbjuder sin roman för Kindle, iPhone eller “läsplattor”. Han blir glad om du betalar 40 spänn, men det är inget tvång.
Frankly, my dear, du och jag är inte överens – Fredrik Strömberg ur hjärtat.
DN satsar på e-papper – Medievärlden om nya satsningen.

Dagens Nyheter har annars stått i fokus denna vecka av helt andra skäl än nysatsningar. Beskedet att över 100 personer varslas slog ner som en bomb. Och inte låter det betryggande att det “inte är säkert” att det blir uppsägningar. Däremot sägs att turordningsreglerna ska kringgås. Naturligtvis hårt för äldre medarbetare, men antagligen det bästa för tidningen.
Olle Lidbom har räknat.
Prankmonkey är mindre försiktig i sin kommentar till varslen.

Här måste jag sätta punkt för den här veckan, men jag rekommenderar er varmt att läsa Jardenberg kommenterar – varje morgon, och Doktor Spinns Smurftips.

PS. Det går nu att rösta på SSBD i YABA – yet another blog award – där vi är nominerade i kategorin Media. För övrigt så är hela 22 procent, eller 14 av 63 nominerade bloggar skrivna av någon SSBD-skribent, så vill ni inte rösta på SSBD lovar jag att ni hittar någon annan som väl förtjänar pris. :)

(100%) (0%) (0%) (0%)
1 butt
Nytt / Veckan som gick — Jerry Silfwer — 5 comments
01
Feb 10

Veckan som gick – Vecka 4

Puffar i dag först för Joakim Jardenbergs skoningslösa kommentar på intäktsstrategin “många bäckar små”.

Mattias Boström på Piratförlaget delar generöst med sig erfarenheterna av att mikroblogga. Erik Fors-Andrée ger oss istället 12 skäl till varför vi ska undvika sociala medier i organisationskommunikationen och Björn Alberts kontrar tillbaka.

Lina Lindahl på SVT ställer frågan om huruvida det ska vara okej för programledare att synas på flera kanaler? Det är en tuff arbetsmarknad och få arbetsgivare… Nåväl, det finns andra jobb på SVT.

Sociala medier som nyhetskälla? Skralt urval, men det här behöver vi prata mer om. Anders Mildner beskriver fenomenet “sociala positioneringstjänster” och länkar upp många i “bubblan”. Nästa steg Facebook?

Markus Christiansson tipsar om ett tänkvärt citat ur The Economist:

“AN ASTONISHING amount of time is being wasted on investigating the amount of time being wasted on social networks.”

Jag har varit bortrest delar av den här veckan med dålig uppkoppling (hemskt, eller hur?), så jag missade helt den här historien om namnpubliceringen. Och här, via Jardenberg, lite svidande kritik mot Sydsvenskan från Juridikbloggen om att vara allt för pigga på att hänga ut människors identiteter.

Och här hittar jag en kommentar från Sydsvenskan.

Hittar också rejält med relaterade länkar hos Second Opinion:

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Exp1, Exp2, SvD1, SvD2, GP1, GP2, Unt1, Unt2, SVT1, SVT2, SR1, SR2, SR3, Sydsvenskan1, Syd2, Nyhetskanalen1, Resume1

Ted Valentin låter oss söka bland doktorsavhandlingar. Och när du inte läser avhandlingar, varför inte kultivera en surdeg?

Mycka hallaballoo kring Apples nya stjärnskott, Ipaden, som egentligen är en stor Iphone som ger Apple total kontroll. Men Expressen fick i alla fall vara med på ett hörn.

Några Ipad-reaktioner:

Mer teknologier: Föreställ er vad som händer när söket tar nästa steg mot att bli socialt. Titta på den här filmen hos Google som jag hittade via Joakim Jardenberg. Är det bara jag, eller är det inte ytterligare en liten medierevolution som står för dörren?

(Webbstrategerna bland oss kan ju kika in för en geeky lektion hos Jesper Åström.)

Apropå förresten liksom; Björn Hedensjö drar här igång en diskussion i en SSBD-postning om webbstrategier. Kolla särskilt in kommentarerna – bra och sakliga diskussioner som för samtalet framåt!

Emanuel Karlsten säger hej då på Dagen-bloggen.

SJ väcker känslor. Och många tycker om deras satsningar på den sociala webben. Men jag gillar att de satsar. Och vad som är viktigt i de här fallen är att hålla isär kommunikationsproblem från verksamhetsproblem.

Grattis till Jonas Larsson som fick jobbet att vara SVT-redaktör under OS för satsningen på de sociala medierna!

Morgontidningarna backar. Äh, tråkigt! Då är det här mycket mera spännande – Medievärldens redaktionsblogg delar med sig om hur de jobbar med den nya webben.

Det bubblar lite från Politometern och Martina Lind. opassande-emma är urstark i vanlig ordning. Och TV4 satsar på sociala medier enligt den egna Politikerbloggen och detta är några av rösterna om TV4:s valsatsning på sociala medier i Uppsala:

Maria Gardfjell (MP), kommunalrådskandidat Uppsala:
”Utmärkt initiativ av TV4 Uppsala. Som små getingar lockas vi lokala politiker till denna söta mötesplats. Vi hoppas på att få ge våra politiska motståndare ett och annat stick. Men för det mesta är vi ju ganska snälla och svarar på frågor och tycker till om synpunkter som uppsalaborna serverar oss.”

Victoria Westberg (PP):
”Jag kan tänka att det är lite tidigt att utvärdera (men det kanske är för att jag inte har följt er så länge), men jag tycker att det är ett bra och enkelt sätt att hänga med bland de lokalpolitiska nyheterna. Ni borde satsa på att få fler som följer er, för att det är en bra idé!”

Jeanette Escanilla (V), kommunpolitiker Uppsala:
”Valet 2010 inspirerar att möta människor på ett annorlunda sätt, få närhet till de ord som skrivs och som söker svar. Sidan och Tv4 twitter fungerar för oss många gånger snabbare än ett pressmeddelande, Tv4 har gjort ett utmärkt val att med denna sida hjälpa politiker/medborgare att komma till tals när som helst och i varierande frågor. Spännande blir det hur det utvecklar sig till valet och vilken utrymme man får när dagen närmar sig mer och mer!!”

Jan Tegnér (PP):
”Ett bra initiativ, men jag tror att den har störst genomslag bland de politiskt aktiva själva så det är nog lite av en politisk ankdamm. Det är dock bra att de som arbetar med kommunpolitik får ett forum att diskutera frågor mellan fullmäktigemötena (även om det är risk för samma pajkastning som ofta äger rum på fullmäktige). Den största fördelen är nog att det även blir en mötesplats mellan politiker, media och bloggare och att lokalpolitiska frågor på detta vis sprids vidare till allmänheten.”

Hm, till söt honung ja. Enligt samma blogg anställer alla politiska partier nu folk som kan det här med… sociala medier. Låt oss för demokratins skull hoppas att de som rekryterar förstår den kompetens de ska rekrytera.

Och apropå politik så puffar jag för min egen postning – Så får du rätt spinn på den sociala webben.

Snor därefter ohämmat den här länkdumpen från Sofia Mirjamsdotter:

Anders Mildner har skrivit en mycket bra krönika i SvD apropå Mats MüggeEdvard Unsgaard. (och apropå Unsgaard – Martin Gelin som uppmärksammade hela grejen har nu fått jobb som socialamedieexpert åt den rödgröna röran, som i höstas värvade Karin Pettersson från Fokus. Spännande att se hur bra folk från gammelmedia värvas till nya jobb.) och

Fredrik Lindström skriver om fildelning, på ett så självklart sätt att jag önskar jag hade skrivit det själv.

Idag är det minnesdagen för förintelsens offer, och apropå det har Björn Wiman skrivit en riktigt angelägen text i sin blogg.

Det pågår emetadiskussion om Facebook i kulturjournalistkretsar. Utlöst av Björn af Kleen, kommenterad av bland andra Johan Lundberg i Axess, och han har deifinitivt en poäng, slutligen sammanfattad av Martin i Dagens Medias blogg Köksveckan.

Sist – en väldigt bra anledning att läsa Innan du fanns.

Och Sofia skriver även bra om den där Pornstar-mössbäraren som ställde till det så för sig själv.

Och till sist, generöst delat av allas vår Beta Alfa – en liten häst.

(50%) (0%) (0%) (50%)
2 buttar
Analyserande / I praktiken / I teorin / Nytt / journalistik — Bjorn Hedensjo — 24 comments
28
Jan 10

Sju goda skäl att låta webbmedier vara självständiga

En sak har jag lärt mig efter snart tio år på webbmedier – när det gäller webbstrategier finns inga enkla svar och inga absoluta sanningar. Förutsättningarna förändras över tid, ofta snabbt, och det som var rätt i går behöver inte vara det i dag.

Om och i vilken grad webb- och papperstidningsredaktioner ska vara integrerade eller självständiga (hur mycket webbredaktionen ska arbetsledas från pappret och hur mycket ur pappret som ska publiceras på nätet) är eviga debattämnen i Sverige och internationellt, och debatten böljar fram och tillbaka från år till år, allt beroende på det senaste goda exemplet.

För ordningens skull ska vi börja med att konstatera att få webb- och pappersredaktioner är helt integrerade eller självständiga, det är en glidande skala. Frågan inte svartvit – båda varianterna har sina fördelar och nackdelar, och självklart spelar det roll vilken tidning det handlar om. Med detta sagt så tycker jag att fördelarna med en självständig dagstidningswebb, med dagens förutsättningar, klart överväger nackdelarna – åtminstone om man har en resursstark webbredaktion. Under mina år som verksam på webbmedier har jag jobbat på redaktioner längs i stort sett hela skalan integrerad-självständig. Baserat på mina erfarenheter: Här listar jag några av uppsidorna med en självständig webb, jämfört med den integrerade varianten.

1. Webben mår bra av att arbetsledas från webben. I en integrerad redaktion blir det i praktiken så att webben med jämna mellanrum, direkt eller indirekt, styrs av papperstidningschefer som fattar papperstidningsbeslut. Detta alldeles oavsett hur organisationsskisserna och avsikterna sett ut på förhand. Resultatet blir ofta en sämre nyhetswebb, som inte till fullo utnyttjar mediets unika möjligheter (interaktivitet, databasjournalistik, multimedia och annan webbfördjupning, med mera).

2. Organisationen mår bra av tydliga beslutsstrukturer. På integrerade redaktioner blir arbetssituationen för webbmedarbetare lätt besvärlig, eftersom de i praktiken lyder under dubbelt eller mångdubbelt chefsskap (webbchef plus överordnad chef för pappret plus avdelningschefer på pappret). På en självständig webbredaktion slipper man man mängder med intressekonflikter och maktstrider som är vardag på en integrerad redaktion.

3. En självständig webb slipper bli en ”papperstidning på nätet”. Är intimt sammanlänkad med punkt ett ovan, och dessutom nära kopplad till frågan om distribution av innehållet i papperstidningen. En webbredaktion med uppdrag att publicera allt eller det mesta ur papperstidningen på nätet kommer att göra en statisk webbtidning som grafiskt och innehållsmässigt är väldigt präglad av papperstidningen.

4. En självständig webbredaktion är öppnare mot omvärlden. Om man slipper uppdraget att väldigt nära spegla “modertidningen” får man frihet att göra något mycket bättre – nämligen den bästa tänkbara sajten för läsarna.

5. En självständig webb kan lägga kraften på det webbunika. I mina ögon är det bättre att sätta redaktörsmuskler på exempelvis en snygg webbgrafik än att pliktmässigt puffa upp en papperstext som man erfarenhetsmässigt (nätet är som bekant mycket mätbart) vet gör sig dåligt på nätet.

6. En självständig webbredaktion har bättre självförtroende än en integrerad. Insikten att webbmedier klarar att stå på egna ben och att redaktionell webbkompetens är något speciellt höjer statusen i egna och andras ögon.

7. Resultaten talar för de självständiga webbmedierna. Två svenska webbmedier utmärker sig skyhögt över alla andra när det gäller två viktiga mått: Lönsamhet och räckvidd (antal läsare) jämfört med den egna papperstidningen. Dessa två är Aftonbladet.se och Di.se – och båda har byggt sin framgång under perioder av stor självständighet för både redaktion och sälj.

På DN.se, där jag är chef sedan några månader, är vi nu i färd att göra resan mot större självständighet. Men självklart ska vi inte sluta att publicera innehåll ur Dagens Nyheter. Agendasättande nyheter, recensioner och kritik, utrikesmaterial och många andra typer av artiklar – inte minst de som är särskilt relevanta för en webbpublik – ska publiceras på DN.se även fortsättningsvis. Vi ska också fortsatt lyfta DN:s profiler på nätet och göra en webbsatsning på bildjournalistik, opinion och debatt, för att nämna något.

Riktmärket är att publicera ungefär 30 procent av papprets innehåll på nätet, ett mål vi nästan nått redan nu (detta, ska tilläggas, helt utan negativa reaktioner från läsarna och med en färsk rekordnotering vad gäller trafiken). Jag gissar att det också är mycket nära den nivå som flera andra dagstidningar ligger på, exempelvis Expressen och Aftonbladet (återstår att se om någon orkar inleda korståg mot deras webbstrategi). Ingen dramatik alltså – DN.se ska fortsätta att vara en kvalitetssajt med bredd och djup.

De senaste månaderna har jag haft förmånen att jobba med mycket professionella webbjournalister och utvecklare, och jag kan försäkra att vi inte kommer att vara ett dugg defensiva i vårt arbete med DN.se – nu ska en bra sajt bli ännu bättre (se punkt 1-7 ovan). Håll utkik.

(72%) (11%) (11%) (6%)
18 buttar
← Older Entries